Miranda ammar sin 3-åring: “Folk tycker att det är äckligt” | Stoppa mom-shaming nu

Foto: Jezzica Sunmo

Miranda ammar sitt förskolebarn. Men är man en förälder som går mot strömmen så får man räkna med att få ta del av omgivningens syn­punkter. Miranda berättar varför hon gjort sitt normbrytande val – och hur hon bemöter fördomarna.

Det här är del 1 av 3 av vår artikelserie "Sluta kasta skit på mig som mamma". Se längst ner i artikeln för de andra delarna. 

 

Att det är bra att amma sina barn är de flesta överens om. Det kan vara väldigt mysigt och närhetsskapande för både mor och barn. Men hur länge folk tycker det är okej att hålla på skiftar däremot. Många ammar i ett halvår, några i ett år, men sedan …

– När min dotter var mellan ett och två år började kommentarerna, om att det kanske är dags att sluta snart, att komma, säger Miranda Ahlers, som fortfarande ammar sin nu treåriga dotter Tone.

Miranda berättar att hon känt av den ganska snäva amningsnormen åt båda håll. När hon var gravid med sitt första barn Alexis präntade vården in i henne hur viktigt det var att amma, ”det lät nästan som ett krav”. Alexis ammade hon i ett år.

– Jag såg att andra slutade ungefär då, så det gjorde jag också. Det var känsloladdat, men gick bra.

Med sitt andra barn vågade Miranda känna efter mer vad som passade just henne och dottern. Hon hade läst på, och insett de internationella rekommendationerna ofta är mer amningsliberala. Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderar delamning i två år eller längre.

– Jag hade också förstått i amningsgrupper på nätet att man inte måste bestämma sig för att sluta från en dag till en annan, man kan ta det som det kommer. Mjölken tar inte bara slut, produktionen styrs av barnets efterfrågan. Ibland vill Tone amma, ibland inte, vi gör ingen större grej av det.

Vi kvinnor ska själva ha rätt att bestämma över våra kroppar

Hon säger att det är mysigt – och om man är upprörd så kan amningen fylla på med må bra-hormon till båda.

– Tone och jag har ett väldigt starkt band, och jag tror att amningen har bidragit till det.

Foto: Jezzica Sunmo

Miranda pratar om att amningen är ett samspel mellan två personer, där båda måste vilja.

– Jag studerar på en annan ort, och första gången jag åkte iväg och skulle vara borta i fem dagar trodde jag att det var slutammat. Då var Tone drygt två år. Men det var tvärtom, när jag kom hem sökte hon bröstet. Det är ju en trygghet för henne.

Ja, nu handlar det om trygghet snarare än mat, för Tone äter såklart vanlig mat som andra barn.

Det här är en fråga mellan Tone och mig, ingen annan

Vissa menar att långtidsamning drabbar jämställdheten genom att kvinnan blir mer bunden till hemmet och barnet.

– Men jag har varit utomlands utan familjen, och jag studerar på annan ort. Ett litet barn kan man kopp- eller flaskmata mellan varven.

Nej, i familjen är det här inget problem. Det är snarare omgivningen som är skeptisk.

– I början när jag kände mig ifrågasatt gömde jag mig ofta bakom fakta, som att det stärker barnets immunförsvar och att risken för mig att drabbas av bröstcancer minskar. Nu tycker jag att det här är en fråga mellan Tone och mig, ingen annan. För mig är det här en feministisk fråga, vi kvinnor ska själva ha rätt att bestämma över våra kroppar.

Hon har hört saker som att det skulle vara äckligt att stora barn ammar och att man hindrar barnet från att bli självständigt.

– Det finns också människor som sexualiserar amningen och menar att jag som mamma går igång på det. Jag har också fått kommentarer på nätet från vuxna män om att ”vill du inte amma mig också?” Det är inget folk skulle säga till mig öppet, men på nätet verkar man kunna kläcka ur sig vad som helst.

Hur reagerar du då?

– Det är klart att det gör ont, samtidigt säger det mer om personen som skriver så. Vilka sjuka tankar kring barn och sexualitet har inte den mannen? För ja, de sexualiserade kommentarerna jag fått kommer från män.

Men visst finns det gott om mamma-tyckare också, som kan komma med skarpa åsikter och ifrågasättanden. Miranda tycker att det finns betydligt bättre sätt att visa systerskap.

– Jag tror att många kvinnor slutar amma på grund av omgivningens åsikter. Så för mig som kämpar för jämlikhet är det här en jätteviktig fråga. Man ska ha rätt att gå sin egen väg utan att bli ifrågasatt, oavsett om man vill flaskmata eller amma. Så länge alla mår bra så ska man få göra som man vill.

– Och istället för att ifrågasätta kan man nyfiket ställa frågor när det är något man tycker känns konstigt. Om normen för föräldraskap blir lite vidare så gynnar det oss alla.

 

LÄS OCKSÅ! ”Hej du som tycker att dagens föräldrar inte uppfostrar sina barn tillräckligt”

 

Folk säger: ”Tänk på att barnet kan bli sett som annorlunda, kompisar kan tycka att hen är konstig och börja retas.”

Mirandas svar: ”Kompisarnas föräldrar borde fundera på hur de pratar hemma, vilka åsikter man projicerar på barnen. Ska vi reta alla som sticker ut? Har annan hudfärg, hårfärg, använder napp lite längre eller tycker om att sova med sin nalle?”

 

Foto: Jezzica Sunmo

När Mirandas dotter var i ettårsåldern så började omgivningen fråga om det inte var dags att sluta amma.

 

Fler delar i vår artikelserie "Sluta kasta skit på mig som mamma":

• DEL 2: Saras bebis är vegan: "Många har fördomar"

• DEL 3: Psykologen om hur vi kan hantera "mamma-tyckare"

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Gör som över 200 000 kvinnor – läs amelia! Se erbjudande!