Saras bebis är vegan: "Många blir provocerade" | Stoppa mom-shaming nu

Foto: Jezzica Sunmo

Saras barn äter inte kött. Om man som förälder går mot strömmen så får man räkna med att få ta del av omgivningens syn­punkter. Sara berättar varför hon gjort sitt normbrytande val – och hur hon bemöter fördomarna.

Det här är del 2 av 3 av vår artikelserie "Sluta kasta skit på mig som mamma". Se längst ner i artikeln för de andra delarna. 

 

Vår planet har feber, och enligt FN:s klimatpanel är köttproduktion en av de mänskliga aktiviteter som har störst miljöpåverkan. Därför försöker många familjer servera mer vegetarisk mat, och föräldrar kämpar med att få sina barn att äta mer grönsaker. Men om man som förälder börjar ge sina barn vegansk mat, då höjs ofta röster om att det är skadligt.

– Jag förstår faktiskt inte varför det är så provocerande för andra att våra barn äter grönsaker, säger 

Sara Ytterbrink Nordenskiöld.

Själv blev hon vegan redan som 16-åring. Då handlade det framförallt om att hon inte ville skada djuren – att de inte ska behöva lida för vår skull.

– Ett tag åt jag ägg och mjölkprodukter, men sedan fick jag höra hur grym den produktionen är. Exempelvis tas ­kalvar ifrån kor ett dygn efter att de fötts, och mjölkkor insemineras för att ge så mycket mjölk som möjligt.

Det där med proteinbrist är en myt, det är extremt svårt att få

Saras man Klas är också vegan. Men om Sara kom undan med ”Jaja, det är väl ett tonårsuppror” så fick han, som blev vegan i vuxen ålder, frågor om han radikaliserats. Ändå var det självklart för dem att även barnen skulle bli veganer.

– För oss är det en moralisk grundvärdering, och precis som vi för över andra värderingar på våra barn, som att man inte får stjäla eller slå sina kompisar, så är det självklart för oss att barnen inte ska äta djur.

Sara har varit vegan länge och vet att det inte är problem att få i sig tillräckligt med näring.

– Det finns nästan inget i vegansk mat som är farligt. Kött och mjölkprodukter kan bli gamla på ett annat sätt, och innehålla farliga bakterier om de inte tillagas ordentligt. Sådant behöver man inte oroa sig för som vegan.

Sara och hennes man Klas, som är allmänläkare, har läst det mesta i form av forskning och känner sig trygga med sitt val. Men omgivningen har ofta åsikter. Det finns en del fördomar kring veganer, hur de bor, klär sig och vilka politiska åsikter de har. ”Militanta vänsterextremister” är inget ovanligt epitet.

– Fast det ligger väl något i stereotypen, vi är lite militant vänsterextrema, haha. Vi tycker att alla männi­skor och djur har ett värde. Jag tror att samhällen där man är snäll mot sina djur får mer sympatiska människor. Men den sidan vägs upp av att vi båda har akademisk utbildning. Förenklat kan man säga att det är enkelt för oss att bryta mot en norm i och

med att vi inom andra områden följer normerna.

Andra känner oro för barnens kosthållning. När Mir var liten fick Sara frågan om han ens fick amma – för det är ju att dricka mjölk.

– Då log jag inombords och tänkte att ”du har ju inte fattat alls”. Poängen är ju att jag vill att kalven ska få dricka sin mammas mjölk, och därför vill vi inte dricka den. Däremot får mina barn gärna dricka min mjölk. Det är snarare så att veganer ammar extra mycket, för att det inte finns bra veganska ersättningar.

”Får barnen verkligen i sig tillräckligt med näring?” är ytterligare en vanlig fundering. Och Sara har hört folk säga att veganbarn stannat i växten på grund av näringsbrist.

– Men då undrar jag: Gav de barnet mat? Det där med proteinbrist är en myt. Det är extremt svårt att få om man inte äter verkligt ensidig kost. Tofu och bönor innehåller mycket protein. Det enda barnen behöver tillskott av är vitamin B12, dessutom får våra lite algolja.

– Jag har två ganska runda barn, så jag får sällan frågor om det här, men för dem som råkar få små, smala barn är det nog tuffare.

Foto: Jezzica Sunmo

"Det finns nästan inget i vegankost som är farligt", säger Sara.

Sara har hört talas om förskolor som vägrar servera vegansk mat men har själv inte stött på det problemet. Snarare har lärarna varit lyriska över att ”han ber om mer broccoli!” Hon gissar att det blir lite mer problematiskt när barnen blir större och börjar gå på kalas eller följer med varandra hem efter skolan på middag, ”men det får vi ta då”. För att få stöd istället för kritik har Sara valt att mest umgås och få information från andra likasinnade föräldrar på nätet.

– Jag har skaffat mig en egen filterbubbla och trivs rätt så bra i den.

Så vad tycker du om mammor som kritiserar andra mammors val?

– Det finns så mycket okunskap i kritiken. Dessutom tycker jag att vi i ett fritt samhälle ska ha rätt att göra våra val utan att kritiseras. Jag kan ju tycka att det är konstigt att man ger småbarn nedmalda djurkroppar, men jag skulle inte kasta den åsikten i ansiktet på andra föräldrar.

Foto: Jezzica Sunmo

I Saras familj är det ingen som dissar broccoli.

LÄS OCKSÅ! Mammorna till barn med NPF: ”Vi kämpar för våra barn varje dag”

 

Folk säger: ”Varför tvingar ni på era barn en viss kost, borde de inte få välja själva?”

Saras svar: ”Det är självklart att man som förälder för vidare till sina barn vad man tycker är rätt och fel i världen. Vi tycker det är etiskt fel att äta kött, precis som vi inte tycker att barn ska leka med vapen eller slåss, så det lär vi dem.”

 

Fler delar i vår artikelserie "Sluta kasta skit på mig som mamma":

• DEL 1: Miranda ammar sin 3-åring “folk tycker att det är äckligt”

• DEL 3: Psykologen om hur vi kan hantera "mamma-tyckare"

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Gör som över 200 000 kvinnor – läs amelia! Se erbjudande!