Ny Malin Wollin-krönika!

Bilden ovan: Det luktar konstigt här. Är det du eller jag? Eller tång?

Varje gång jag har varit borta och kommer hem (det händer inte ofta, knappt en gång om dagen) så slås jag av hur äckligt det luktar hemma hos oss. Det luktar som hos tanter som har glömt hur man ­städar. Nu är det ju ingen skillnad på att ha glömt hur man ­städar och att strunta i att städa. Lukten är ju densamma. Och med lukten menar jag självklart stanken. 

När jag kliver in hos andra luktar det alltid sköljmedel. Hur kan det göra det? Har de tvättmaskinen i hallen? Moppar de med Comfort? Tvättar de mattorna i sköljmedel?

För ett par veckor sedan var jag i Stockholm och bodde som vanligt hos min faster (som är renlig på nivån ”det är VATTENDROPPAR på diskbänken!”). och när jag kom hem och öppnade dörren ville jag åka utomlands. Jag har utvecklat min näsa under åren, jag har näsa som en uptight champagnekännare, med den skillnaden att champagne­kännaren känner skillnad på årgångar och korkar där jag känner skillnad på tredagars ignorerad kissblöja på badrumsgolvet och tiodagars bortglömd kissblöja under kommoden. 

”DET LUKTAR!” skriker jag ett par gånger i veckan och springer runt från rum till rum och jag kan höra hur lukten ligger och ­fnissar någonstans, ”kallare!” ”varmare!” ropar den och jag backar, var det i sovrummet? Har någon glömt något där under? En banan, en baguette, en bajskorv?

Hihi, låter lukten och ­kommer inte fram. 

Så då städar jag hela huset och skrubbar toaletterna. Men lukten är kvar och skrattar käken ur led. ”Du städade hela huset och jag är ändå kvar!”

Luktjävel KOM FRAM, jag ska DÖDA DIG. 

Jag kommer alltså hem och det luktar ond bråd unk. Jag blir deprimerad. Jag måste tänka nytt. 

Jag vet inte ­varför, men plötsligt stannar jag i köket och tittar på fläkten. När rengjorde vi den senast? Just det, när vi köpte den 2005. Oj då. Jag böjer mig in ­under kåpan och gissa vad jag hittar?

Lukten! 

AHA ditt lilla as. Nu har jag dig. 

Jag hämtar sprejflaskor och trasor. 

Nu ska du få. Jag sprejar och det droppar, jag drar ut spisen, lägger ut tidningar, jag skrubbar och sprutar och torkar och det droppar fett och rengöring i huvudet på mig men i min frenesi märker jag det inte. Nu ska du döden dö. Jag ska utrota dig. 

Ett dygn senare lämnar jag barnen i skolan och kommer hem. Ett djupt andetag av förortsluft och så kliver jag in. Och jag känner. Ingenting. Jag går in och ut och ut och in. Jag ­vågar inte tro att den är borta. Rätt som det är kommer den upp bakom ryggen och hugger mig i nacken. 

Men jag ska vara beredd.

Malins rithörna!

Den kom, den spred sig och den torkades bort.