Yes man
Barnsligt roligt
Ibland är jag tudelad. Ta nya Jim Carrey. Ena hjärnhalvan suckar; ”vilka förutsägbara fånerier”. Samtidigt har den andra halvan aldrig haft roligare – och fullkomligt älskar ”Yes Man”. I enlighet med filmens budskap är det den jag lyssnar på. Som i alla de bästa komedierna är storyn enkel; Carrey deppar efter skilsmässa och isolerar sig hemma, tackar nej till allt och alla. Tills en självhjälpskurs som predikar ja-sägning får saker att hända. Carrey är lika rolig som nånsin, igenkänningsfaktorn är skyhög och det är
romatiskt som tusan. En av scenerna lockar ur mig årets största asgarv. Det känns som jag inte haft så här barnsligt kul på bio sen i slutet av 80-talet. Typ.
Premiär 19 december