Vart tog Meja vägen?
Det var länge sedan vi hörde något från Meja, tjejen som slog igenom med Legacy of sound och senare sjöng duett med Ricky Martin, men hon har inte legat på latsidan. Tvärtom har hon flera oväntade projekt på gång, utöver en ny platta som släpps i dagarna. amelia.se träffade en glad och avslappnad Meja på Moderna museet.
Hejsan Meja! Vi börjar med din nya platta. Vad var det som influerade dig när du skrev låtarna?
– Jag har rest jättemycket de senaste åren och det är alla nya platser, möten med andra människor och allt som hänt som inspirerat mig. Jag har hittat tillbaka till popen igen, som är lite av gamla Meja, men ändå nytt. Den här gången har jag tillåtit mig själv att ta vansinnigt lång tid på mig att skriva.
Har du fler projekt utöver musiken?
– Ja, flera stycken. Ett projekt jag jobbat med kallar jag Astrodog. Det började som en knasig idé men ledde fram till en kollektion hundhalsband jag designat i silver på läder med Zodakiens tecken. Meningen är att man ska kunna köpa ett halsband med passande stjärntecken åt sin hund. Jag har aldrig gjort något liknande tidigare. Tanken är att jag även ska göra en kollektion för människor i framtiden. Jag håller också på att skriva en bok om astrologi tillsammans med en astrolog och så målar jag. Mest blir det collage där sångtexterna och poesin vävs in i tavlorna. I oktober nästa år ställer jag ut verken på Siggesta Herrgård.
Är texterna viktiga för dig?
– Ja, det skrivna ordet är super-superviktigt för mig. Det känns väldigt roligt när andra verkligen lyssnar på mina texter och gör egna tolkningar. Det känns viktigt för mig att vara ärlig mot mig själv när jag skriver. Svårast är att skriva om kärlek. Det är så lätt att det blir slitna ord och gamla klyschor.
Du har varit intresserad av Buddhismen, är du buddhist idag?
– Nja, det lutar mer åt humanisthållet nu. Jag tycker fortfarande att buddhism är den religion som ligger mig närmast och jag älskar deras sätt att förhålla sig till andra människor, till livet och till det materiella. Och jag tror på reinkarnation. Så man kan väl säga att jag är halvbuddhist. Men jag tycker att religioner har ställt till så mycket ont i världen att jag trappat ner på min religionstillhörighet.
Märks buddhismen på din senaste skiva?
– Nej, det gör den inte. Urban Gypsy är inte influerad av buddhismen alls, utan är mer likt dagbokstexter. Det handlar om vad jag gått igenom i mitt liv.
Urban Gypsy, hur kom du på det namnet?
– Jag satt på ett café och fikade med en väninna där jag berättade om mina upplevelser och möten från mina resor när det plötsligt for ur mig att jag är som en urban gypsy. Vänta! sa min väninna, där sa du något. Det kändes rätt med en gång och det blev inte bara titeln till skivan, utan ett helt koncept jag började jobba efter.
Finns det någon låt på skivan som betyder speciellt mycket för dig?
– Ja, Roses in December! När jag kom hem från sista resan i november förra året var jag verkligen nere på botten, ända nere vid fotknölarna. Deppig och dumpad. Jag gick omkring hemma i mitt hus i Torekov och det hade snöat. När jag tittade ut i trädgården på baksidan fick jag se en röd ros som satt kvar på rosbusken. En enda ros satt där och tittade ut under snön. Det gick rakt in i hjärtat på mig och jag tog genast gitarren, satte mig i fåtöljen och skrev Roses in December. Den är väldigt stark för mig.
Som vi kommit in på tidigare har du varit ute och rest mycket. Vart har du varit?
– I flera år bodde hela familjen på Mallorca, och där har jag fortfarande flera vänner kvar. 2005 reste jag via Torekov till Nashville och vidare till Los Angeles, där jag stannade länge. Sedan for jag tillbaka till Sverige innan jag fortsatte till London. Då var jag väldigt inne på det här med buddhismen och alla trodde att jag varit i Indien flera gånger, fastän jag aldrig hade satt min fot där. Därför beslöt jag mig för att åka till indiska GOA och Bombay för att utveckla mig själv och utforska buddhismen. Genom en kulturförening där kom jag i kontakt med en skola i Tibet som jag stöttat sedan dess. Jag har även fadderbarn där.
Du och Japan har en speciell relation, när var du där senast?
– 2001 var mitt sista besök i Japan. Mina kontaktpersoner där vill att jag kommer dit. De vill att jag ska göra covers av en känd japansk sångerska som heter Miuki och är 55 år. Hennes texter talar direkt till japanerna. De har ett helt annat meloditänk, så genom att sjunga Miukis låtar skulle jag ha möjlighet att komma in i deras kultur på ett nytt och närmare sätt. Men just nu har jag Japanuppehåll, så det får kanske bli senare.
Behövde du en paus från Japan?
– Ja, lite så är det. Det är en helt annan idoldyrkan där, men samtidigt är de innerliga på ett annat sätt än vad vi är i Sverige. Japanerna som annars är så reserverade lever ut på annat sätt än vi. De har till exempel läst och analyserat texterna på ett djupare plan och när jag blir intervjuad av journalister där finns alltid texterna i fokus som diskuteras, analyseras och ifrågasätts. Det är jättehäftigt när det händer! Att jag får diskutera texterna på det sättet.
Du har så många projekt på gång hela tiden, hur gör du för att orka med allting?
– Det gör jag inte. Jag gillar alla mina projekt, men har inte 15 armar som jag skulle behöva (skratt). Jag har gått in i väggen och drivit mig själv till vansinne. Det finns många fördelar med att vara egen producent men det är mycket jobb att producera allt själv! Jag har samarbeten med låtskrivarpartners, men håller ändå i projekten själv. Jag måste vara noga med rutiner för att fungera bra, men jag är ingen strukturmänniska och har slarvat jättemycket med meditationen och yogan.
Du ger ett väldigt lugnt och avslappnat intryck just nu, är det så?
– Ja, nu mår jag bra och har bättrat mig! Jag har regelbundna mattider och börjar varje dag med kundahlini- yoga. Den passar mig bäst eftersom det är en lugnare form av yoga som innehåller mycket andning, mycket ryggrad. Man gör varje övning i 1-3 min, hela tiden med fokus på andningen. Regelbundenheten med yoga och mat är grunden för att jag ska må bra!
Vad har du för planer inför framtiden?
– Jag jobbar på att slå i Indien, som är ny mark för mig som artist. Skivan Private Emotion mottogs dock på ett bra sätt och blev stor där. Närmast i tiden kommer skivsläppet och min Sverigeturné som börjar i Båstad i november. Och så ska det bli jättespännande och se hur min Astrodogkollektion säljer!
Fakta:
Namn: Meja Anna Pernilla Beckman
Aktuell: Släppt nya skivan Urban Gypsy och påbörjar sin Sverigeturné i november
Ålder: 40 år
Familj: Stor
Bor: I Torekov, men har även en övernattningslägenhet i Stockholm
Kuriosa: Älskar att spela Backgammon
