Sandra Nelson: ”Men nu får det väl ändå vara nog!”

I den nya serien Älskling du har blivit en tjockis får vi följa en tjej som vill ha nya bröst och smalare sambo. Det är så cyniskt att Top Model framstår som söndagsskola. TV har nått botten. Men vad har vi som tv-tittare egentligen för ansvar? Det undrar amelias Sandra Nelson.

Minns ni när Expedition Robinson blev avskytt av hela Sverige för att en utröstad deltagare begick självmord efter tävlingen? ”Hur kan SVT visa något sådant?” rasade tittare i tusental.

Nu höjer vi knappt på ögonbrynet åt förnedring i tv – att en kvinna kallar sin egen sambo tjockis i ett programs titel är bara ännu ett grepp. Alla kanaler har ett helt gäng serier som går ut på att visa upp människor som är trasiga och gränslösa och tja, det är liksom hela programidén. Att visa upp människor som inte är förmögna att ta ansvar för sin egen person.

Poängen med serier som Ullared, Lyxfällan, Rent hus, En stark resa med Morgan och Ola-Conny, Mammor och minimodeller, Kungarna av Tylösand, Värsta pojkvänsakademin och nu Älskling du har blivit en tjockis är att vi ska bli upprörda över hur dåliga människorna som filmas är. Vi ska skratta åt deltagarnas trashiga smak och risiga karaktär. I Älskling du har blivit en tjockis kan vi följa en tjej som vill ha nya bröst och smalare sambo. Hon tycker att han är för fet. Andefattigt är bara förnamnet. Går han ner de där snabbmatskilona vinner han pengar. Ingen bryr sig om hon får de där tuttarna eller inte. Det är bara ännu en variant av de överfulla varuvagnarna i Ullared eller inzoomade krediträkningshögarna i Lyxfällan som vi redan har sett. Det är så cyniskt att Top Model framstår som söndagsskola.

Med risk för att låta som Brynolf Wendt, men nu får det väl ändå vara nog? Hanna Widerstedt och Big Brother-gänget är naturligtvis vuxna och är fria att onanera i tv hur mycket de vill men måste man visa allt? Bara för att en människa kan tänka sig att rulla i tjära och fjädrar i tv, är kanalerna tvingade att visa skiten? Själv är jag så gammal att jag tyckte att dokusåporna slog i botten redan när Linda Rosing flåsade ”förlåt pappa”. Nej, det är dags för oss tittare att ta lite ansvar!

Det bildspråk och den ton som används för att läxa upp och förnedra underklassen i tv förtjänar mer uppmärksamhet. Det är inte personer vars värld är ett ostron som deltar i sunksåporna helt utan handling. De är med just på grund av sin ekonomiska och sociala situation. Åsa och Jörgen i Älskling du har blivit en tjockis kan få 100 000 kronor i bästa fall. Är det värt det? Vi tilltänkta tittare som antas älska att avsky lata, smaklösa, fantasilösa, feta och oföretagsamma människor med dålig smak bör tänka efter lite nästa gång det är dags för någon kommersiell tv-kanal att ställa upp en skampåle på bästa sändningstid.