Nu skiter jag i allt
Vem har egentligen lurat i oss att sommaren är den oslagbart bästa årstiden? För tänk om det egentligen är hösten som är det. Ann har tröttnat på allt snack om höstångest och vänder helt sonika på kakan. Hösten är bäst, ingen protest.
Vet inte hur många gånger jag har läst om höstångest senaste veckan. Twitter, bloggar, facebookstatusar, kvällspressen - you name it!
Jag klandrar ingen. Jag brukade själv vara en sensommar-nostalgiker, "Åh, låt det bli britt-sommar i år så att vi kan krama dom sista dropparna ur sol och salta bad."
I år har jag en ny taktik. Istället för att förfasas inför gulnande löv, övergivna stränder och smattrande regn mot ansiktet så omfamnar jag den. Vad är det förresten som är så gurglande fantastiskt med sommaren. Man tillbringar tio veckor som betjänt vid diskhon med barn som vill ha pannkakor med grädde och sylt. Förstår ni hur många pannkakor jag har stekt den här sommaren? Hur många tvestjärtar jag har bråkat med? Hur många gånger jag har hållit in magen när människor med små magar gått förbi mig på stranden? Hur lite jag har knullat? Hur få gånger jag har gjort något som krävt mer än tio i IQ?
Vi är bara desperata i vår jakt på semesterlyckan som aldrig riktigt vill infinna sig. Annat är det med hösten. Sakta men säkert sveper den in och gömmer allt som förut varit så synligt. Håriga ben. Platta rumpor. Gräs som behöver klippas. Hus som behöver renoveras. Vem bryr sig om sådant på hösten när man kan sitta på murriga kaféer och dricka varm choklad och äta nybakta bullar som man själv sluppit jäsa i evigheters evighet? Vem bryr sig om sånt när man kan välja mellan 39 olika sorters ljuvligt doftande äppelsorter?
På hösten kan man ligga och hångla under stora duntäcken medan barnen spelar Monopol och äter mutgodis. Från och med nu ska jag tänka på hela året som en enda lång höst.
Under semestern ska jag ska ta med barnen till storstäder utan stränder och flintastekar i affärernas kyldisk. Vi ska köpa fina kartor och åka runt och peka ut sevärdheter och äta skitdyr glass under stora parasoll på torg utan sand.
Säg inte att jag inte har försökt att älska varenda sekund av Sjösala vals-livet, men hur jag än lyssnar och försöker så dansar Nanok aldrig som Rönnerdahl på ängarna med en blomsterkrans i håret. Han sitter på verandan i sin gamla lopätna poncho från Mexiko och muttrar över vädret. Eller mina nya loppisfynd.
Härmed intygar jag att hösten är det nya svarta. Glöm inte var du läste det först.
Andra saker som är bra med hösten:
• Man slipper svettas
• Man slipper känna nu-måste-jag-bli-brun-stress
• Man slipper ha ångest över att sommarn snart är slut
• Man slipper kolla på vädret hela jäkla tiden
• Myggorna biter inte längre
• Barnen har sina kompisar
• Jag har mina kompisar
• Levande ljus på bordet ser så mycket bättre ut
• Man hinner ligga med varandra, för kvällarna börjar tidigare (man kan lura barnen att det är läggdags)
• Alla kläder är tjusigare
• Ingen tittar snett om man går runt med fyra pizzakartonger i famnen
• Man kan prata i telefon utan att en kvartett i pojkvaskrar ropar efter glass
•
