Foto: Getty Images/Hemera

Mat+mord=sant

Nu konsumerar vi deckare och kokböcker som aldrig förr. Vi har träffat författaren Denise Rudberg och matprofilen Lotta Lundgren och snackat om varför vi är så förtjusta i motpolerna mat och död.

Denise Rudberg bytte chiclit mot deckare i över-klassmiljö. Varför? För att utforska ondska, såklart.



Denise Rudberg

Ålder: 40. 

Familj: Barnen Calle, 9, och Lovisa, 7.

Bor: Stockholm. 

Gör: Författare. 

Aktuell med: Deckaren ”Två gånger är en vana”.

Denise Rudberg är författaren som till och med uppfann en egen genre när hon gick från att skriva chiclit till spänningslitteratur: elegant crime. Det rör sig om kriminalhistorier i överklassmiljö. Nu kommer andra boken i serien,”Två gånger är en vana”. Själv har hon plöjt deckare sedan hon var liten. Hon började med Enid Blytons femböcker och fortsatte med Stieg Trenter. Och ”CSI”, ”Criminal minds” och ”The wire” är tv-favoriter – ja, ni ser ju mönstret.

Varför tror du att vi är så mordintresserade?

–För att deckare har en tydlig dramaturgi och inbyggd problemlösning. Vi behöver få lösa problem som ligger utanför oss själva, så att vi för en stund slipper fundera över om man ska bita ifrån mot svärmor, byta jobb eller ta lån för att finansiera nya bilen. Precis som det är avslappnande att få lösa korsord eller sudoku. Nu när jag själv har gått igenom en skilsmässa har det varit väldigt skönt att få sätta sig med en bok och zooma in på något helt annat, säger Denise och resonerar vidare:

–Deckare är ju en ny form av gamla tidens spännings- och spökhistorier, som vi satt runt elden och berättade, så det här går långt tillbaka i tiden.

Från chiclit till mord – varför började du skriva deckare?

–Jag ville få in mer svärta i berättelserna och kunna ta upp problem som inte ryms inom chiclit, som övergrepp och kvinnomisshandel. Jag tycker också att det är superintressant att fundera över vad det är som får människor att gå över gränsen och begå ondskefulla handlingar. Herregud, jag känner mig ju wild and crazy när jag parkerar på en lastzon. Det är living on the edge för mig.

Den andra stora höst-hiten, mat, förekommer också flitigt i dina böcker.

– Ja, för om mord är spännande så är mat lustfyllt. Fast kopplingen dem emellan är naturlig för tillredningen av mat är lätt mordisk, och är det någonstans du ska leta efter ett tillhygge om du ska mörda någon så är det i köket – vassa knivar, köttyxor, saxar …

Tv-aktuella Lotta Lundgren har tröttnat på att glasera muffins och vill få in mer råhet och våld i kokböckerna.

Lotta Lundgren

Ålder: 40. 

Familj: Mannen Martin och barnen Måns, 5, och Mimmi, 3. 

Bor: Stockholm. 

Gör: Programledare och matskribent med bloggen ”Om jag var din hemmafru” på hemmafru.taffel.se. Har gett ut en kokbok med samma namn och ses i nya avsnitt av ”Landet brunsås” i SVT i höst.

Lotta Lundgren är stjärncopywritern som blev matskribent, debattör och programledare. Hon står också för årets mest blodiga kokbok, en bok som får Per Morberg att framstå som mjukis i jämförelse.

– Både deckare och kokböcker är en form av njutningslitteratur. De innehåller också saker som är bristvaror i våra liv (på gott och ont), och allt man har brist på finns det en längtan efter. Vi svenskar lever skyddade och trygga liv och behöver inte gå runt och vara rädda för ond, bråd död, så vi gillar att läsa om folk som ligger i pölar av blod. Samma sak med mat; vi renoverar våra kök, drömmer om att bjuda på stora, glada middagar och önskar att vi vore lite mer inspirerade vid spisen. Men både relationer och matlagning tar tid – och tid är allt vi inte har, så vi tröstköper en kokbok till och drömmer vidare.

Du menar också att mat och våld har starka kopplingar, på vilket sätt?

– Våld är en naturlig del av matlagning; fiskar ska sprättas upp, kycklingar klyvas och kött styckas. Och inte minst måste vi döda djur innan vi kan äta upp dem. Jag tycker också att det är intressant hur kokböckerna har förändrats; på 60-talet fanns alla våldsamma moment med, trots att kokböckerna riktade sig till kvinnorna. Det beskrevs hur man flår en hare eller drar skinnet av en ål. Men från och med 90-talet, när mannen klampade in i köket, ser vi en könsuppdelning; det blir manligt att stycka en gris och kvinnligt att blanda sallad och sprida glasyr på muffins. Jag håller inte med om det och vill inte inordna mig i en könsroll som känns gammal fast den egentligen är ny!

Läs längre intervjuer med Denise och Lotta i  amelia Höst ute i butik nu.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

6 nr av amelia + bäddset i fyra delar för bara 199 kr. Köp nu!