Malin Wollin klipper till

Vår krönikör Malin Wollins har insett att hon aldrig kan bli varken Rihanna eller Angelina Jolie, trots påkostade frisörbesök...

Bilden ovan: Vad är det som hänger där så spikrakt, ett fiskspett? Nej, det är Malins hår.

"Jag klipper mig en gång om året. Klippetiklipp och bort med den decimeter som växt ut sedan sist, roligare än så blir det inte. Jag är ingen Rihanna men jag har vett att inse mina begränsningar. Jag har en kompis som experimenterar var tredje månad. Färgar, tonar, permanentar, klipper av, odlar ut, klipper av ännu mer, blonderar och slingar. Hon ser aldrig likadan ut som senast vi sågs. Jag ser alltid likadan ut som senast vi sågs. På nittiotalet tonade jag håret i rött och blont (och sedan som ni förstår rosa) och ungefär trehundraåttiosex olika kastanjbrunt och annat brunt som sällan blev särskilt snyggt. Eller brunt för den delen. 

2001 träffade jag Joachim och tänkte att nu får det vara nog med det här blasket i håret (men jag älskade doften av ammoniak). Jag blir ju ändå inte snyggare, aldrig nöjd. Jag ser inte ut som Angelina Jolie i ”Salt” bara för att jag färgar håret svart, jag ser bara ut som en ukrainsk kulstöterska. Bättre då att se ut som jag gör, brunt och platt och gratis.  




Och så har jag ju då tre barn som kanske också borde klippa sig ibland. Men det blir aldrig av. Håret blir längre och längre och någon äter upp hårspännena jag köper för 19:90 på HM så allt hår hänger ner i ögonen
. Och alla andras ungar, överallt i hela världen har alltid långt välvårdat hår i en fiskbensfläta (VAR HAR ALLA ANDRA MAMMOR LÄRT SIG ATT GÖRA FLÄTOR?). Den där fiskbensflätan börjar uppe vid ena tinningen, går längs pannan, ner förbi örat och vidare ner över ryggen. Sabla flätungar överallt och mina barn ser ut som ösregn. 

Mamma tjatar.

”Malin, de måste klippa håret.”

”Jag vet, jag ska boka klipptid.”

Sedan kommer hämtning, grus i hallen, vikning av tvätt, skjuts till målarskolan och lax i ugn som ingen vill äta emellan.




Men så plötsligt gjorde jag det. Och jag gjorde det med besked. Jag bokade klipptid för tre barn samtidigt. Och när vi kom hem var barnen jättefina i håret och jag behövde en whiskey on the rocks.
På kvällen träffar jag svärmor. 

”Det var ett sabla liv, de lekte med kammarna och nackspeglarna, åt upp alla Gillekakorna och åkte fram och tillbaka på en frisörstol.”

”Det var precis så det var när den där sjubarns-familjen i ”Familjen Annorlunda” gick till frisören.”

Great, jag har tre barn som låter som sju. Perfekt. Tivolit är i stan, kom och se apkolonin släppas ut i offentligheten för första gången! De här aporna har kanske inte fiskbensflätor men nyklippta är de."

Malins rithörna!

Det är viktigt att lägga ner sin själ i barnens hår.

Välkommen till Malins Värld! Läs alla krönikor här.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Gör som över 200 000 kvinnor – läs amelia! Se erbjudande!