Krönika: Fredagsmys med Ann Söderlund!

----------------------------------------------------------------------------------------

Ann Söderlund , 38


Familj: Sambon Nanok Bie och tre barn.


Bor: Stockholm.


Gör: Journalist, författare, programledare, krönikör  och bloggare.

-----------------------------------------------------------------------------------------

8 april: Penisring någon?

På senare tid har jag tänkt en hel del på sex. Lever jag i någon sorts förnekelse när det kommer till mitt eget? Kanske är det så att mitt kärleksliv är mer likt ett nunnekonvent än den Ålandskryssning som jag målar upp? Alla skyller ju sina låga snuskfrekvens på tidsbrist "När jag väl får  en stund över så vill jag faktiskt kolla på tv".  Eller, "Vi fick barn  för ett tag sen, just nu nöjer vi oss med att bara pussas". Ursäkta mig, men jag tror inte riktigt på det där. Åtrå mår inte bra av att stå på hållplatsen och vänta på bussen alltför länge. Och om jag känner mig själv rätt är det bara ännu en dålig ursäkt. Man är helt enkelt slö. Bekväm. 

Måhända en aning rädd att ta reda på om små fåglar fortfarande kvittrar sig hesa precis när man ligger där och svettas. För var gör man om det plötsligt känns ungefär som att ligga på en fesljummen plåt och vänta på jäsning? Eller, hemska tanke, om man inte vill göra annat än att baka kaka nu när man vet hur gott det smakar. Det hinns ju med alls! Det är med knulleriet som med träningen, tvätten, mathållningen eller  den där vännen som alltid tittar åt ett annat håll när åskan går: man  måste ta tag i det! Det blir ju ingen tango mellan lakanen om allt annat  i relationen luktar gammal disktrasa. Ibland önskar jag att jag kunde  hamna i någon sorts koma. Alltså,  bara några dagar så att jag kunde  vakna upp fullständigt utvilad och jättekåt. 

Under tiden kunde någon ha uppdaterat mitt underklädesutbud och lagt  till några slinkiga saker som jag kunde ha när jag skulle bjuda på mitt  nya frigjorda jag. Kanske kunde samma människa sätta dit en sådan där  strippstång (är det sant att alla i förorten har såna) som Nanok kunde  åla av sig kalifjupperna framför? Ett par handklovar i mjuk filt? Och varför inte (nu blossar jag av bara tanken) den där penisringen som några av mina kompisar pratar lyriskt om på middagar? 

Har ni förresten hört om den där amerikanska småbarnsmamman som gav  bort "sex varje dag i ett år" till sin man i födelsedagspresent. Hon  skrev en bok om det. Erkände att det vissa dagar hade varit lite "fantasilöst" och att hon  inte kommer att göra det igen. Men som hon sa: under det här året hade  deras relation blivit mycket bättre och hon och hennes man var mycket  trevligare mot varandra. Nästan inge tjafs allt. Nanoks födelsedag börjar närma sig med stormsteg. Jag kanske kan sno den där tjejens presentidé? Måste lägga till några egna innan-jufsa-regler bara. Som att Nanok måste lägga barnen varje kväll och att han måste byta  strumpor varje dag och massera mig och att vi ska testa en ny ställning  varje dag och att det måste vara tända ljus och…Vänta nu förresten.

Nu när jag verkligen tänker efter så är jag ju ganska nöjd med vårt mellanmjölkssexliv. Hjälp! Tänk om det bara är jag. Kanske bäst att ringa och fråga.

– Hej älskling, det är jag!

– Hej sötnos, jag har inte tid att prata nu, ska precis hålla en föreläsning för 200 gubbar.

– Tänkte bara fråga en sak, det går snabbt.

– Ok, skynda dig då. 

– Hrmm, jo jag funderade lite över vårt sexliv. Det är lite Bolibompa  över hela grejen. Du kanske tycker att det är lite tråkigt, att vi ska  vara mer…galna? Testa nya saker och så...

– Ehh, nej, jag tycker inte att det är tråkigt, det är bra som det är. Nu måste jag lägga på. Puss

Det var väl det jag anade. Allt är perfekt. Tur att jag inte hann skriva det där kontraktet...

I helgen...

• På fredag ligger jag i sängen på förmiddagen och ångrar att jag lät  Alex lura i mig den där sista drinken på "Schulman shows" firmafest.

• Lördag: Försöker jag borra upp stringhyllor i köket.

• Söndag: Går jag med killarna på Loppi.se´s barnbrunch på Café Opera.

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

1 april: Bridget Jones på klubb med klubbkidsen

”Ska vi ses vid nio?”

Min kompis L har fixat biljetter till Robyns sista konsert på Cirkus. Eller jag tror att hon har fixat biljetter till Robyns konsert, men det visar sig att vi står på någon sorts vip-lista till hennes efterfest med bandet. Jag ringer upp L.

– Alltså, vi träffas och tar en öl så går vi ner sen vid tio elva. Det är hennes klubb ”Tutti frutti. Ska ha kort, kort kjol och mina nya höga gympadojjor.   Ska bli så kul!”

Vi lägger på och lägger mig i badet. Blundar och ser mig själv på dansgolvet. Hur gör man nu igen? Ett, två, tre, ett, två, tre. Äh fan, det där var visst vals. Och vad ska man ha på sig? ”Kortkort och gympadojjor med klack”. Finns det ens gympadojjor med klack? Kallas inte det pumps? Eller stilettos? Nu börjar jag svettas. Herregud, tänk er mig på klubb för klubbkids med  assymetrisk schnautzerlugg och Di Levas vintage rymdpjuck. Det lirar  inte riktigt med mina mammareferenser om du frågar mig. Jag kommer att se ut som en Bridget Jones i pyjamas. Eller ännu värre, tänk om någon tror att jag är Lill-Babs och vill ha en autograf eller en kram av mormor. Hua! Jag kommer behöva gå i terapi för skenande ålderskomplex i flera månader om jag går dit. Är det verkligen värt det?

Å andra sidan. Värre saker har jag väl råkat ut för än lite sviktande partysjälvförtroende. Som att föda tre barn till exempel. Eller under insikten om Bolimbompa-sexet som det enda möjliga. Synd att Alice Timander har svävat vidare med sin knallrosa boa och tigernaglar. Annars kunde jag ha frågat henne. Kanske kunde jag komma undan med ett alterego?

Som att Lars-Åke har sin Babsan eller Stålmannen har Clark Kent kunde jag ha ett andra jag. En ställföreträdare i tajt topp som visste allt om bingobarer i Berlin. Eller vilka drinkar man ska sippa på när sminket krackelerar i gryningen (för det är väl inte ”Sex on the beach” längre, det var ju tågluffen.) Nu gäller det bara att komma upp med ett vattentätt namn. Vad sägs om ”Lady Gugga”? Eller kanske ”Zambie”? Nä, det måste vara mer spektakulärt. Visuellt slående som en discokula på månen. Va nu? Är klockan redan åttaminuter i nio och jag sitter fortfarande med badskägget i karet.

Tror att jag rotar fram glittertoppen som jag köpte på den där utförsäljningen häromsistens. Och så kan jag ha mina gamla Converse och grönaste ögonskuggan. Jag kommer se ut som en miljon lire, minst! Och vad ska jag förresten med ett alter ego till? Det finns ingen som kan väcka ett dansgolv som jag. Om jag inte minns gick jag till final i en danstävling en gång på Viking Line-båt. Det kan ju dom där blåluggade klubbspermierna försöka slå!

I helgen...

• Går jag på Karlsson på taket (det är Markoolio vi vill åt) med grabbarna grus

• Skvallrar med mina gamla tjejkompisar på lördagsmiddag

• Köper mig ett par solglasögon, det ska ju bli ryssvärme för bövelen!

-----------------------------------------------------------------------------------

25:e mars: Ett brev till en utflugen man – eller istället för att våga prata

Hej älskling!

Du sitter på planet till New York nu och jag önskar så att jag satt och höll din hand och snackade skit om flygplansfrukosten. Du sov när jag kom hem från Kvällsöppet igår och när jag vaknade hade du redan gått. I programmet debatterade vi den här nya otrohetssajten, äsch jag kommer inte ihåg vad den heter nu! Har du sett reklamen om den på tv? Ett par dansar vals i spanskt motljus och så säger dom nåt i stil med, ”Saknar du passion i ditt liv?” Förstår du va uselt? Som att lösningen på allt var att dansa pensionärsdisco. Skitsajten vill vara ett alternativ för den som vill fortsätta vara gift men ändå knulla lite med andra. Men vad gulligt då! Vet du vad hela västvärldens stora relationsproblem är? Att både vilja äta kakan och ha den kvar. 

Jisses, är det så det kommer att bli? Att människan slutar ta alla stora känslor på allvar och ersätter dem med köttslig fåfänga? Då vill inte jag vara med. Åh, älskling, jag är ledsen att jag har bråkat med dig senaste dagarna, men jag skriker hellre hundra gånger om livet och kärleken än sitter tyst och knappar in mina uppgifter på en kontaktsajt för stenålderswannabees.

Så här tycker jag: kärleken till en annan människa är ingenting man får per automatik bara för att man delar samma mjölkpaket på mornarna. Kärlek är något man förtjänar om hjärtat dunkar rött och öppet när man tänker den andres namn tyst under täcket. Det gjorde jag i morse när jag vaknade och jag saknade dig fastän du knappt hunnit åka. Tänk på det när du tror att jag inte älskar dig som du vill att jag ska. Det är läskigt med kärlek och efter allt som har hänt är jag lika rädd som du. Ta en tugga på äpplet från mig så ska jag äta upp dig när du kommer hem!

/Din

I helgen gör jag...

• Åker med Karin Adelsköld och fem barn till Bara barn-mässan i Karlstad. Vi har premiär på vår lilla show, ”Lösningen på allt – eller en minut från en perfekt liv.” Kom dit vetja!

• Konstaterar att de tre barnen som råkar vara mina inte retas/rymmer/slåss/vaknartidigt (i den ordningen) längre när vi bor på hotell…

• Ringer min pappa och säger att jag älskar honom trots att han är en ganska usel barnvakt som lägger sina barnbarn alldeles försent.

-----------------------------------------------------------------------------------

18 mars: Hjärtat är tåligare än du tror

– Jag gjorde det!

En väninna ringer och är upphetsad, något oklart varför. Men snart inser jag att hon infriat sitt löfte från lördagskvällen.

– Jag mailade honom på Facebook och sa att jag tyckte att han så jävla härlig på bilderna och undrade om vi skulle ta en öl.

Och killen med Karl-Alfred Boy-musklerna* tackade glatt ja och så en helt vanlig tisdag i mars satt två, av livet lite tilltufsade människor, med aningen clownröda kinder och pratade trevande om LIVFET.


Klockan tickade mot midnatt och förhoppningsvis så testade dom nu hastighetsgränsen på varandras tungor. Vad som egentligen hände när barstolar hängts upp på bardisken hade jag egentligen inte ett skit med att göra, men jag kunde ändå riktigt somna. Den som ändå hade sparat några gamla nummer av "Mitt Livs Novell". Eller åtminstone en sliskig Barbra Cartland i bokhyllan!

Det går ju fasen inte att läsa om läckande kärnkraftverk när knoppar brister!

Klockan hann knappt ens pipa frukost innan jag började knappra på telefonen, ”Rapport tack!”

Radiotystnad.

Jag provade igen,

”Är han kvar.”

Inte ett pip.

Vattentortyr kändes som ett mindre plågsamt alternativ när det närmade sig lunch.

Då kunde jag inte hålla mig längre och ringde.

Min kompis svarade yrvaket. Det var något med rösten. Den var som Lena Nymans. Det var något med skrattet. Den påminde om en gammal fransk vinylskiva. Både charmant och raspig på samma gång. ”Tja, han såg inte riktigt ut som på bilderna, han var kortare.”

Nej, hon visste inte om dom skulle ses igen, men nu var hon tvungen att gå till jobbet. ”Jag får barnen i morgon.”

Så la hon på luren och lämnade mig törstande i Sinais öken. Jag tog en klunk vatten och tänkte att det var knappt ett år sen jag höll hennes hand på den där parkbänken som ingen av oss vill komma ihåg färgen på. Ett år sen hon hammarslagshårt insåg att man inte alltid är två om att välja hur sagan ska sluta.

Hjärtat är tåligare än vad man tror. Så plötsligt en dag så går man där på gatan och så händer det bara. Benen krumbuktar sig och blir till ett hoppsasteg. Hur i hela världen gick det till?

I helgen: 

Fredag: Går på kunglig balett på Operan. Det är något med män som har semlor under trikåerna som är väldigt ehr…s(p)exigt.

Lördag: Skumgummimackor och varm choklad i skidbacken med äldste sonen.

Söndag: Ställer tidtagaruret på noll när barnen har somnat (ni har väl läst att ett genomsnittligt svenskt knulleri är på sju minuter). Allt under åtta minuter blir det omtagning på (och det gäller oss bägge två).

*Naturligt framavlade efter år av hårt arbete på, låt oss anta ett båtvarv eller i ett kargt stenbrott.

--------------------------------------------------------------------------------

Håll utkik nästa fredag efter ännu en krönika av Ann!