Krönika: Anns fredagsmys!
Ann Söderlund har världens bästa familj. Men inte just den kvällen när hon vill sukta i fred framför en film med Xavier Bardiem. "Vilken sängkammarkrabba som verkar vilja bita tänderna i alla kvinnor i filmen. Och stoppa in tungan både här och där." Läs Anns nya krönika!
13 maj: Om bara Xavier Bardem visste att jag låg här alldeles ensam skulle saken vara biff
Jag ser någon som tror att han gömmer sig bakom dörrposten.
– Vicky, Christina, Barcelona – jisses vilken tjejfilm! Helt otroligt.
Ännu mer otroligt är att den osynlige mannen kan prata. Jag muttrar att under seklets enda myskväll med mig själv så undanbeder jag mig både hanar och könsifierade filmanalyser.
– Om du stör dig så på den här filmen så kan du lika gärna gå och köpa lite godis till mig. Smuggla in det när du kommer så att barnen inte ser.
När dörren slår igen slår jag på play. Ariba i min låda vad snygg han är den där Xavier Bardem är! Vilken sängkammarkrabba som verkar vilja bita tänderna i alla kvinnor i filmen. Och stoppa in tungan både här och där. Undrar just om han vet att jag ligger här alldeles ensam utan man och bar…”Mamma, kan vi få popcorn?” Just ja. Nu kom jag på att jag inte alls ensam. Jag har tre piratbarn också - med godishandlarn som verkar ha seglat bort sig på mörka vatten.
”Mamma. Kan du hjälpa oss att sätta på filmen?” ”Mamma, vet du va den där killen på skolan gjorde idag?” ”Mamma, kan du hämta vatten åt mig.” ”Mamma, Ossian slog mig!” ”Mammamamamammaama! Plötsligt ligger det tre krälande boaormar i sängen och brottas. Opps! Där kom ett pingisracket flygande och jag hör nästan ingenting för Ilon lyssnar på en annan film med mycket pangpang på min Iphone och mitt under djungeldrevet kommer jag ihåg en film om en man som under ett skenande experiment råkar krympa barnen till smurfstorlek när frugan är på jobbet.
Undrar minsann om det finns några sådana där apparater i verkligheten? Kanske ska ringa Christer Fuglesang och höra mig för om han har hört något om en människokrympande popcornmaskin däruppe bland molnen. Om barnen var tre äpplen höga skulle mina öron inte ha blödande skavsår vid det här laget. Deras tjat skulle bara låta som små gulliga muspip och ett skrubbsår skulle enkelt mumifieras med ett enda plåster. Och aldrig att jag skulle behöva släpa hem matkassar från ICA, de skulle ju klara sig på en endaste kall köttbulle i flera veckor.
För att inte tala om hur lätt mina och Nanoks relationskriser skulle lösas. Jag menar hur arg kan man bli på någon som har glömt tvätten i maskinen för tredje dagen i rad när figuren i fråga bara är tre äpplen hög? Sexlivet? undrar du kanske nu och där har jag faktiskt ingen bra lösning än så länge.
Det är om jag skulle ta och lägga mig till med någon extrem fetisch, men det kan bli svårt för lilleputtar har aldrig riktigt varit min cup of tea. Dessutom skulle nätterna bli mardrömslika. Tänk om jag vaknade av att jag låg på Nanok som hade förvandlats till en livlös plattfisk. Eller ännu värre! Om han låg och kurade i min navel med sin lilla kudde för att elementet hade gått sönder. Dessutom har jag världens bästa familj. Kanske inte just ikväll. Faktiskt inte alls ikväll. Men i morgon. I morgon plockar jag fram dem igen…
Mina nya underkläder...
I helgen...
På fredag gör jag: Träffar Thomas Ravelli och Göran Greider på GHI och börjar spela in program för fyrans nya tv-kampanj ”Första steget”.
På lördag: Köper sexiga underkläder och går på hemmafest med sonen och hans kompisar!
Söndag: Testar på friidrott med barnen och bjuder min man på frukost (i de nya spetstrasorna).
