JCVD rör inte till tårar
När Jean Claude van Damme vill tala ut om sitt liv, lämnas all oberörda. Är det bara ett desperat försök att nå tillbaka till rampljuset? undrar Samuel Mesterton.
Alla ska ”tala ut”, nuförtiden. I bloggar, på Facebook. Bortglömde B-filmskungen Jean Claude Van Damme vill inte vara sämre. Van Damme spelar sig själv, är mitt uppe i vårdnadstvist om dottern när han blir inblandad i ett postrån och ofrivilligt indragen i något som liknar hans egna filmer. Snäppet bättre än ”Blood-sport”, men ”JCVD” är inte mycket mer än en föredettings desperata försök att nå tillbaka till rampljuset. Scenen när han tittar in i kameran och håller en lång bekännelsemonolog lämnar mig märkligt oberörd. När ska Dolph Lundgren gråta ut i tv?