Ge mig en dikesbebis nu!
– Jag är INTE klar! Jag ville också ha en bebis med ulligt hår och doft av nyfött. Ann Söderlund längtar efter ett barn till, nu ska hon bara övertala han som måste vilja det också. Själva pappan.
Jenny, jag och syrran är på Börsen. Hanna Hedlund kör sin show "Är man en MILF nu... eller?" och hela stället känns lite som en böljande tjejmiddag innan alla har druckit för mycket vin och börjar klaga på sin man, sin chef, sin katt, sina lår eller den kapsejsade köksrenoveringen.
Jag har varit på toa och hinner knappt sätta mig ner vid bordet förrän syrran böjer sig fram och viskar.
-Hörde du att hon sa att hon var med barn?
Jag skakar på huvudet.
-Det var som fan!
På scenen kör Hanna en rasande mammastrip och visst putar det lite under den där slinkiga byxdressen? Nu är det jag som böjer mig fram.
-Men jag och Karin var ju där för ett tag sedan, då drack hon ju vin. Fast det är klart, det var ju innan sommaren.
Jenny himlar med ögonen att det liksom pågår en show där nere och att jag ska vara tyst.
Bakom scenen står Hanna med blommor för en hel tomtearmé. Vi pratar om vilken vecka hon är i: "tolv" och hur hon mår: "illamående". Vi pratar om hur stor magen redan har blivit: "tredje barnet" och vårt lilla tv-projekt: "har du hört nått?".
Jag är så nyfiken, vill veta allt om hennes och Martins pyttebebis. Efter ett ha blivit bjuden på champagne av killen som gjorde humorinslagen i Melodifestivalen går jag hem genom Gamla stans romantiska gränder (om man ignorerar råttorna). Plötsligt slår det mig. Jag är så pettimeteintresserad av Hanna Hedlund lilla mage för att jag är avundsjuk (inte för att hon har legat med Sveriges snyggaste man och hon är Sveriges snyggaste kvinna och dom ska få Sveriges mest musikaliska bebis, som dessutom kommer att bli vackert rödhårig). Det liksom drar och sliter i hela kroppen, fast mest i underlivet. Jag är INTE klar! Jag ville också ha en bebis med ulligt hår och doft av nyfött.
Kryper ner i sängen och förklarar för han som behöver vara med. Han var dess värre inte intresserad. Inte det minsta verkade det som.
-Men vad ska vi göra resten av livet? Gå här hemma och bli irriterade på varandra. Snickra på sommarhuset? Åka till Toscana.
Mannen log. "Och sova i samma säng."
Efter en lång, något vinromantiserad, lobbningsperiod och senare en aning mer aggressiv, hade avelshingsten fått nog.
-Att du skaffar ett till barn med en bögkompis blir nog svårt med varannan vecka livet, och dessutom, vem ska ta hand om barnet, du jobbar ju jämt? Eller är på galej. Men om du verkligen känner likadant om två år så får vi prata om det.
När jag vaknade nästa morgon trodde jag att den där bebisgrejen skulle ha stillat sig lite, men nej. Det rev fortfarande i hela kroppen. Och nu sitter jag här och undrar hur man gör när den ena vill ha ett till barn och inte den andra? Hörde om några kompisar som hamnat i ett dike efter en blöt fest. Där blev det en bebis. En dikesbebis. Det skulle passa mig perfekt.
