Enter the void

När ord som ”trippy” och ”hallucinatorisk” flankerar en film ringer mina varningsklockor. Det brukar röra sig om nån sketen videoregissörs första långfilm. Men den här gången hade klockorna fel; det här är en av de mest uppfinningsrika, sinnesböjande filmupplevelserna på den här sidan ”2001: A Space Odyssey”. Gaspar Noé tar med oss på en… ja ”trippig”, men också hjärtsnörpande resa tillsammans med en ung amerikansk knarkhandlare boende i Tokyo. Tänk Proust på psykadeliska droger. Jag har svårt att se vanliga filmer efter den här upplevelsen, de känns förlegade. Som att gå tillbaka till ett långsamt telefonmodem efter att man ett tag varit uppkopplad på världens snabbaste bredband.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Gör som över 200 000 kvinnor – läs amelia! Se erbjudande!