Allt du vill veta om Chernobyl - högst rankade tv-serien på IMDB

Tv-serien om Tjernobylkatastrofen har tagit världen med storm. Efter bara några veckor på HBO ligger serien redan 1:a på den högt rankade recensionssajten IMDB. Och det är inte svårt att förstå varför.

Med stjärnskådespelare som Stellan Skarsgård och Jared Harris berättas historien om en av de värsta katastroferna i världshistorien på ett gripande och rått sätt. Serien förklarar den totala förnekelse och mörkläggning som ägde rum, som bidrog till att ännu fler människor skadades och dog. Vi får också följa de kvinnor och män som offrar sina liv för att rädda Europa från en ännu större katastrof.

Brandmännen som skickades till platsen hade ingen aning om vad som väntade. Helt utan skydd mot strålning arbetade de på platsen hela natten... Foto: HBO Nordic

Serien är regisserad av Johan Renck som bland annat står bakom den hyllade serien Breaking bad.

HBO Nordic har än så länge inte några tittarsiffror att dela med sig av, men säger till amelia att Chernobyl har sedan premiären intagit topplacering på mest tittade serier på HBO - bara Game of Thrones slår tittartalen.

En screenshot, tagen 31 maj, på de högst rankade tv-serierna på IMDb.

Här är trailern:

Så hyllas Chernobyl på Twitter

Tjernobylkatastrofen - så här gick den till

Det var den 25 april 1986 i Tjernobyl som blev startskottet för den största kärnkraftskatastrofen någonsin. Ett säkerhetstest skulle utföras tidigare på dagen, men sköts upp och blev istället nattpersonalens uppgift. På reaktor 4 skulle man försöka sänka aktiviteten från 3200 megawatt till 700 megawatt, så att ingenjörerna kunde ta reda på om en separat generator skulle kunna hålla igång kylsystemet på kärnkraftverket om det blev strömavbrott i staden. Ett rutintest, enligt många. Testet inleddes på kvällen den 25 april, men på grund av dess försening genomfördes själva arbetet först efter midnatt – den 26 april 1986.

Ansvarig för nattjobbet blir 26-årige Leonid Toptunov, ingenjör på Tjernobyl sedan tre månader tillbaka. Med sin chefs vakande öga skulle han kontrollera hela reaktor 4 med styrstavar, som höjs och sänks för att öka eller minska aktiviteten i reaktorn. Vad ingenjörerna dock inte visste var att en stor sänkning kan leda till instabilitet.

Toptunov ska ha hetsats på av sin chef, Anatolij Djatlov, att göra sänkningen av stavarna manuellt. Stress råder. Och när han slutligen sänkte stavarna, aningen för fort, störtdyker effekten och megawatten i reaktorn plötsligt. Reaktorn nådde 30 megawatt, en bottennivå, nästan totalt stopp. Precis vad som inte fick hända.

Kort därefter utbröt kaos: varningsalarm blinkade, reaktorn betedde sig instabilt. Klockan 01.23 skapade överhettning och ånga den första explosionen. En minut senare skedde nästa – och taket på reaktorn slets av. Flera ton radioaktivt material sköts rakt ut i luften. En till explosion. En minut senare: en till. Katastrofen var snabbt ett faktum.

Morgonen den 26 april 1986 vaknade invånarna i Prypjat, den närmsta staden, till en ny verklighet. Anhöriga till nattjobbarna informerades om olyckan efter samtal från sjukhuset, men många andra visste inte om katastrofen. Ingenting nämndes i tv eller radio.

Samtidigt började myndigheter med Sovjets energiminister, Anatolij Majoret, i spetsen, inse olyckans allvar. Deras mätinstrument var inte gjorda för att kunna mäta så stark strålning som den som omgav Tjernobyl. Man beslutar att evakuera Pripyat, och invånarna får tro att det bara rör sig om ett par dagar.

Först den 28 april 1986 släpper sovjetiska TASS, en nyhetsbyrå, ett pressmeddelande om katastrofen. ”Det har inträffat en olycka vid kärnkraftverket i Tjernobyl. En av reaktorerna är skadad. Åtgärder har vidtagits för att minimera skadeverkningarna. De drabbade har fått hjälp. En rege­ringskommission har tillsatts”. I närmare fyra dagar lade Sovjetunionen locket på om det som senare kom att bli känt som världens största kärnkraftsverksolycka.

Så här ser Tjernobyl ut idag - 30 år senare

Tjernobyl - en tom stad... hit kan ingen människa bo igen på många, många år. Men i de obebodda byggnaderna har djuren och naturen hittat tillbaka.