Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa amelia i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Carolina Gynning: "Jag har alltid känt mig annorlunda och ensam"

Carolina Gynning har kommit långt ifrån den destruktiva

tjej vi först lärde känna, kvinnan som knarkade och knullade.

Hon har lärt sig hantera ångesten på andra sätt, genomträning och andlighet. Här berättar hon om sin hälsoresa.

 Vi har sett Carolina Gynning i många roller. Som helt okänd, fräsch och fräknig badmodell i amelia. Som glamourmodellen som var först med att ha sex i svensk tv. Som den vilda, våpiga och glammiga. Kvinnan som inte lämnade någon oberörd. Som högljutt kunde säga: ”Jag vet att jag är både en idol för tjejer och ett runkobjekt”, eller kunde komma till en intervju direkt från en fest med mellanlandning på Söderakuten, för att svansa in i guldklänning med orden: ”Och jag som hade raggat upp en så snygg kille”.

Galenpannan som ledde Idol med Carina Berg.

Och kvinnan som lät fotografen Elisabeth Ohlson Wallin föreviga dagen då hon plockade ut sina bröstimplantat – som ett påbud om något nytt.

Ja, hon har varit glamourmodell, dokusåpakändis, författare, programledare?...

Alltid på något sätt i roller. Alltid på väg. Någon annanstans.

Utom nu.

När vi ses för en sommarlunch är Carolina Gynning verkligen mitt uppe i många saker. Vi gör intervjun när hon har paus från inspelningen av programmet Hjälp, jag har inget att ha på mig. Hon förbereder också konstutställningar på Ibiza och Ekerö, och har två minimänniskor vars dagis-, mat- och sovtider det ska pusslas med. ”Det är jävligt mycket att stå i”. Men trots att vi är i en rörig miljö, i en rörig tid, är Carolina närvarande. Som i sig själv.

Carolina Gynning om sin nya stabila vardag

På ytan med samma energi, samma garv och fritt flygande tankar som vanligt – men under samtalet förstår man att hon inte längre är gränslös, utan kan säga att ”det är för privat”. Som om hon skyddade sin egen kärna, på ett friskt sätt.

– Jo, men jag är lycklig i mitt liv med mina barn och min konst. Och jag vet att jag har byggt upp allt själv – både de yttre ramarna och den inre styrkan. Hade du frågat mig för tio år sedan hade jag inte kunnat gissa att jag skulle vara här idag, på en plats som är lugn, stabil och sund.

Foto: Marcus Oliveras, Styling: Annika Norman, Hår & Makeup: Linda Fernström

Hon säger att hon har lärt sig gilla stabiliteten (men inte rutiner, no way) och är oerhört tacksam mot sin kropp, inte minst sedan den gav henne två döttrar, och vill därför ta hand om istället för att tukta och utnyttja den.

– Tidigare när jag satte mig på en stol funderade jag alltid på om fettet pös över linningen. Nu köper jag större jeans, haha.  

Eller så här; hon bryr sig i alla fall inte mer än att hon äter mer grönsaker några veckor innan bikinisäsongen. För dagen broccoli med örtsalt och sashimi därtill.   

– Jag har blivit stark inifrån och ut, och träningen är också en viktig del av min mentala styrka. När jag för ett år sedan började träna med en PT kunde jag knappt göra en armhävning, nu klarar jag 20! Och den fysiska styrkan ger mig mer power som person.  

"Stalltjejerna skiter i vem jag är"

I början av året skaffade hon också en häst. Det är lite att gå tillbaka till rötterna, för som ung var Carolina Gynning hästtjej, men intresset sinade i takt med att ”livet är en fest”-perioden tog fart.

– Det var ett spontanköp, haha. Jag var inne i en period då jag var lite deppig – vintern är ingen bra årstid för mig – det var stressigt på jobbet, min sambo jobbade typ alltid och jag var ofta ensam med barnen. Då ringde en väninna och frågade om jag ville komma till henne och rida. Och känslan som kom när jag satt där i sadeln var fantastisk. Vilken frihet!

Så nu har hon hästen Cardo, som hon rider tre gånger i veckan. Det är både bra träning och mentalt utmanande – för du ska våga ta kommando över ett djur på 500 kilo.

– Men framför allt är hästen själslig terapi. Dessutom är det skönt att vara i stallet och bli lite skitig. Och stalltjejer är väldigt oimpade, de har fötterna på jorden och skiter i vem jag är, vilket är skönt. Ja, stallet gör att jag kan ha ett fungerande liv i övrigt.

Ja, hon har lärt sig att både kanalisera sin energi och hitta tillbaka till lugnet. Men resan hit har varit lång. Från kokain till apelsin, typ.

– Jag växte upp i Falsterbo där alla var väldigt normala. Men jag var en nyfiken själ, en sökare som ville testa allt, även det destruktiva.

Carolina Gynning på amelias omslag 2002.

"Här ser jag ju ut som hälsan själv! Har en jättefin, sund kropp. Egentligen bar jag på en massa ångest och trauman, men det syns ju inte på bilden."

Hon började dricka när hon var 13, testa droger, experimentera med sex och iklädde sig olika roller, och inte bara för att hon är en konstnärssjäl.

– Jag tog roller för att jag var lost, inte visste vem jag var. Bimbokaraktären jag skapade var en väldigt bra sköld. Bimbon kunde göra vad hon ville, leva ut sin sexualitet, leva utanför ramarna och sedan garva åt det jobbiga. Men jag stängde av den känsliga, svaga och rädda Carolina, vilket inte håller i längden.

– För mig var ju det här länge sedan, men jag ser alla tjejer som dundrar in i dokusåpor nu och jag kan bara hoppas att det går lika bra för dem som för mig.

Att fokusera på utseendet, späka sig och ta viktmediciner var också sätt att hålla känslorna i schack.

– Jag pendlar mellan högt och lågt och försökte undvika dipparna, så hellre fokusera på vilka killar jag hade på gång än att tänka på hur jag mådde.

– Och tv-världen är bra för ångestfyllda personer, för här är det alltid glatt och trevligt och man blir boostad. Ja, det är en värld många svaga självkänslor gömmer sig i.

Foto: Marcus Oliveras, Styling: Annika Norman, Hår & Makeup: Linda Fernström

Hur hittade du till slut ut ur det allra vildaste festandet?  

– Helt ärligt för att man blir ful när man är bakis. Så fåfäng är jag, skrattar hon och påpekar att hon nu inte pratar om ett glas vin eller två, utan om alkohol och droger i en vågad cocktail.

– Jag vill vara fräsch hela livet, så jag kunde inte fortsätta förstöra mig själv på det sättet.

Du är själv mamma, med dina döttrar i blodomloppet. Hur tror du den rörigaste perioden var för din mamma?  

– Det är klart att hon var orolig och ledsen, men hon har en stark intuition och har alltid sagt att ”du kommer att vara vild och det kommer att vara skitjobbigt, men det blir bra till slut”. Eftersom hon var så tydligt med det visste jag det själv innerst inne också.

Carolina Gynning om sin andliga sida

Du är också intuitiv och andlig och går regelbundet till medier?…  

– Ja, jag är ju uppvuxen med att vi hade mediala personer som Benny Rosenqvist hemma på middag, så för mig är det inget konstigt att vara andligt öppen. Men det är en balansgång, för jag kan gå in för mycket i andra människors känslor och lidande, vilket man kan bli knäckt av, så jag måste stänga av ibland.

Samtidigt tycker Carolina Gynning att det är en spännande sida som hon vill utforska mer, och hon säger att hela hennes liv pekar mot andligheten, men just nu är det familjen och karriären som gäller. Hon tror det kommer en tid då hon har större möjlighet att öppna upp igen.

Vad är det för skillnad på att gå till ett medium och en psykolog?  

– Jag måste dra hela historien för psykologen innan hon kan hjälpa mig, medan ett medium redan vet att jag behöver fatta de här besluten på jobbet, är inne i den här konflikten och umgås med en kvinna som bara skapar drama, och kan direkt ge mig råd. Innerst inne vet jag ju själv hur det är, men det är skönt att få bekräftelse på att min intuition och mina tankar stämmer.

Foto: Marcus Oliveras, Styling: Annika Norman, Hår & Makeup: Linda Fernström

Men det ena utesluter inte det andra. Det var psykoanalysen som ledde in Carolina Gynning på vägen mot ett sundare liv. För det mörker och de känslor man trycker undan, hittar alltid sina springor att sippra ut igenom. Framförallt när hon var stressad eller bakis kom ångesten fram och hon hade panikångestattacker hon beskrev som svarta hål, som la sig som ett täcke över henne.

– Jag gick i psykoanalys och KBT-terapi i flera år, vilket var oerhört kämpigt men också bra. Jag började se mina egna mönster och förstå varför jag gjorde vissa val. Jag fick också koll på vilka saker jag tyckte var jobbiga att prata om, som min ensamhet. Jag har alltid känt mig annorlunda och ensam, vilket jag tyckte var fult och skamligt. I terapin vågade jag prata om det här och fick veta att det är okej och att jag är långtifrån själv med att känna mig ensam.

Hon säger att hon fortfarande kan pendla mellan högt och lågt ungefär ”hundra gånger” om dagen.

– Men nu har jag accepterat att det är sådan jag är, jag flyr inte genom destruktiva beteenden.  

Även panik- och dödsångesten hälsar på ibland.

– Jag hade ett uppehåll och de var borta, men nu har attackerna börjat komma igen. Kanske för att barnen får mig att se livets faror. När panik-ångesten kommer börjar det snurra så hårt att jag måste sätta mig ner och hålla i mig. Men idag vet jag att jag kan andas ut ångesten, att den går över. Och den kommer när det finns utrymme, som när jag är själv i ateljén. Jag behöver inte oroa mig för att få panikångest när jag är på en tv-inspelning.

Under sina riktigt svarta perioder hände det att hon tog ångestdämpande mediciner.

– När man mår så dålig är det bra att kunna hålla sig på en lite jämnare nivå.

Sambons rutiner var bra för Carolina Gynning

Men nu har hon hittat egna sätt att gå in i lugnet, som att åka till stallet. Hon har även testat yoga och meditation, men aldrig fastnat, och tror inte att ALLA måste yoga.

– Jag behöver inga videor eller appar med ljuva röster som ber mig tänka på havets vågor – de gör mig mest nervös. Istället har jag mina små ritualer då jag tänder ljus och rökelse i ateljén, lägger fram saker jag tycker om och sätter mig på golvet med mina egna tankar. Det är magiskt bra!

Hon berättar om hur hennes inre röst dagen innan bett henne sträcka upp händerna och ta emot ljus och energi och hur hela hennes kropp, varenda liten cell, fylldes av positiv energi.

– Visst tänkte jag ”vad håller jag på med”, men det spelar ingen roll, för det funkade.

Du har uppenbarligen lärt dig göra saker som är bra för dig. Har tjejen som var taskig mot sig själv försvunnit?

– Nja, ränderna går nog aldrig riktigt ur en. Dessutom är vi så jädra tråkiga i det här landet: Så fort man krystat ut det där barnet och blivit mamma ska man bli en sorts ängel som gör rätt hela tiden. Men man har ju sina flaws och måste få vara nyfiken och gå utanför gränser ibland. Jag brukar säga till mina barn att ”idag är mamma ledsen, så ni får vara extra snälla”. Hellre det än att de växer upp med en mamma som låtsas vara perfekt hela tiden.

Det finns en pusselbit till som har med hennes hälsoresa att göra: Sambon Alexander Lydecker.

– Han är verkligen en rutinmänniska, vilket var bra för mig framför allt i början när jag var väldigt kaosig.

På vilka sätt skiljer sig den här relationen från tidigare du har haft?

– Han är en bättre man, helt enkelt. Ett tag tyckte jag att män var mitt livs största curse, vilket inte är konstigt eftersom jag drogs till strul och har blivit misshandlad och utsatt för sexuella övergrepp. Att jag drogs till den typen av män var delvis en sexuell grej. Eftersom jag är en stark kvinna, vill jag gärna bli dominerad sexuellt, och när jag var yngre trodde jag att det bara var ”farliga män” som kunde göra det. Nu vet jag att det är fel tänkt. Man måste inte hoppa i säng med Hells Angels för att bli tillfredsställd, haha. Man kan bli både dominerad och respekterad.

Av: Linda Newnham

Vill du se mer sånt här? Gilla amelia på Facebook så missar du inget!

Du kommer också att vilja läsa:

Sanna Nielsen hyllas för avklädda bilden: ”Jag önskar att ingen skämdes!”

Tyra Sjöstedt om tidigare tablettmissbruket – "Jag var nära att dö" 

Alexander Skarsgård om Tarzan-filmen: "Pappa var antagligen gladare än jag över rollen"