Ann Söderlund: "Låt oss snacka om det - jättemycket!"

amelias krönikör Ann Söderlund har tröttnat på alla män i bilar som tycks hata kvinnor. Och hon tänker inte bli ett offer.

Jag  rattar upp 5-åringen för en halkig backe till dagis. 5-åringen har  lirkat till sig min telefon och är fullt upptagen med arga fåglar.

- Men fasen också, muttrar jag tyst.

En gulrandig labanbil har ställt sig som en vakthund i lodrät position utanför kringelikrokkorsningen. Kollar om kusten är fri och ställer mig lite så där mitt för.

- Skynda dig nu älskling, mamma måste på möte snart.

Och  vi pilar upp för trappstegen med tunga ytterkläder och vi ska precis  säga puss och kram och hej då när något kommer i mellan.

- Titta  mamma, den där dinosaurien har jag målat. Och titta där! Mitt och  Franks legobygge. Mamma! Gissa vem som har byggt krokodilen?

Plötsligt tutar någon ilsket genom fönsterrutorna. Hjälp! Bilen! Spring! Skit! En lagom stor lastbil med en rasande chaufför väser genom bilrutan. Jag svettas.

- Vilken jävla idiot du är som har parkerat mitt i gatan!

Har aldrig sett en så röd man i hela liv. Inte ens på Gran Canaria.

Nu är sekunderna dyrbara. Det här är en människa som är i krig. Jag har sett det förut.

Ska precis stänga dörren när jag ser en dreglande varelse med darrande ansikte. Jag ber för mitt liv

- Hur hade du tänkt? Din hjärna är inte större än en ärthjärna, fattar du det din förbannade subba!

En pappa och hans barn äntrar den röda trädörren. Det känns som att chauffören vill se blod.

- Jag ber om ursäkt, försöker jag och sneglar mot pappan.

- Nu kommer den där jävla ursäkten! Kommer du från en håla eller? Släpp dyngan din jävla slyna.

Efter ytterligare några olaga hot om att han ska köra över mig och ”lämpa lasten” hoppar han in i bilen.

Både  jag och dagispappan är paralyserade. När jag pratar med mina kollegor  så verkar män i bilar som hatar kvinnor vara vardagsmat för många.

- Igår var det någon som tyckte att jag skulle gå hem och få mig ”ett knull”.

Alla smädelser handlar om vårt kön och vad svarar man på detta, ”Ska du säga, din kuk!”?. Det faller så platt.

Så blir folk irriterade över att #Prata om det vinner stora journalistpriset. Så stör sig folk på #homoriot. Som  tjej är det så lätt att skaka av sig. Man är så van. Precis som vår  mamma och hennes mamma före det. Det är fan 2012 och det är dags att  göra något åt saken.

Dagispappan  hörde av sig. Han skrev upp registreringsnumret. Nu är det jag som  ringer upp hans chef och berättar vilken skitstövel han har anställt.  Kanske skit han fullständigt i vad jag säger. Kanske får jag ett ”slyna”  till i nyllet. Men vet ni vad? Då tar jag emot det rak rygg och  glödande blick. Jag är inget offer.

Läs fler krönikor av Ann Söderlund!

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Gör som över 200 000 kvinnor – läs amelia! Se erbjudande!