amelias läsare Helén är besviken på sin familj som helt glömde bort hennes födelsedag. Nu har hon inte lust att följa med på sin pappas firande nästa vecka. Men är det verkligen rätt beslut, vad ska hon annars göra för att familjen ska förstå? Bengt Ohlsson svarar.

Fråga: När jag fyllde 35 för en tid sedan blev jag ­firad av min sambo, men ingen i min familj kom ihåg mig. Jag trodde att de skulle överraska mig på kvällen, men de hörde inte ens av sig. Mamma kom på att jag hade fyllt år först tio dagar senare och bad om ursäkt, men verkade inte tycka att det var någon stor sak. Jag blev jätteledsen, och när jag sa det tyckte hon att jag som vanligt överdrev och skulle ”sluta dramatisera”. Nu fyller pappa jämnt och jag har ingen lust att gå dit. Är jag löjlig som inte kan komma över det? /Helén

Bengt: Var med på pappas firande

Nej, du är verkligen inte löjlig. Alla kan nog känna hur det ilar till när de läser din berättelse. Det finns något väldigt utsatt med att fylla år: Man är helt ut­lämnad åt andra människor, deras slarv och nycker. Din mammas sätt att slå ifrån sig och anklaga dig för att överdriva och dramatisera är ett tecken på att hon skäms och gör det så mycket att det blir outhärdligt för henne. Det kanske kan vara en tröst i din sorg och ilska: att hon inte är i närheten av att vara så oberörd som hon vill verka.

Du berättar ingenting om hur födelsedagar brukar firas i din familj. Är du den enda som blir bortglömd? I så fall skulle jag rekommendera dig att ta upp saken, kanske rentav när din pappa fyller år. Även om det kräver ett och annat djupt andetag.

Du säger att du inte har någon lust att gå dit, och det är lätt att förstå. Däremot tvivlar jag på att det skulle kännas bra efteråt.

Om du ignorerar din pappas födelsedagsfirande blir det en gest, en ordlös markering, och nackdelen med sådana är att de kan tolkas hur som helst. Om du stannar hemma lämnar du fältet fritt åt din mamma att oja sig över hur du överdriver och dramatiserar, och alla andra i familjen kan stämma in. Om du istället går dit och berättar hur ledsen du blir av deras försumlighet kan de inte smita undan, och de får dessutom chansen att bättra sig.

Då beter du dig som en ansvarskännande och vuxen människa, och gör det möjligt för dina familjerelationer att förändras till det bättre. Stannar du hemma ger du bara den onda spiralen ytterligare en knuff nedåt.

fråga-bengt
Bengt Ohlsson är författare, journalist, regissör och dramatiker. Han är pappa till tre barn.
Han svarar på frågor från dig om allt som får hjärtat att värka. Mejla till: fraga.bengt@amelia.se