Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa amelia i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Titti Schultz, 47: "Folk som har barn blir avundsjuka på min frihet"

Barn, inte barn, barn, inte barn ... För radioprofilen Titti Schultz var det självklart att välja ett liv utan barn. Något som fortfarande sticker i ögonen på väldigt många. "Jag vill att man ska se att det går att leva på olika sätt", säger hon.

Foto: Jezzica Sunmo

I hela sitt liv har radioprofilen Titti Schultz, 47, vetat att hon inte vill ha barn. Hon har inget bra svar på varför, mer än att det är medfött. Hon har aldrig varit typen som tittat ner i barnvagnar eller stannat till på bussen för att hälsa på söta bebisar.

Men även om hennes val att leva som frivilligt barnlös är helt naturligt för henne själv så har beslutet varit oerhört utmanande för andra. Och då hon valt att vara öppen med det, både privat och i radion, har hon också mötts av starka reaktioner.

– Jag har fått höra att jag inte är någon riktig kvinna om jag inte fött barn och att jag är egoistisk, men det är oftast de som inte ser mig i ögonen som säger det. Jag har också fått frågor om vad jag skulle göra om jag ångrade mig eller om jag kanske inte har träffat den rätte eller om valet hänger ihop med att min man inte vill ha barn, som om det är något någon annan ska få bestämma.

Om Erik skulle ändra sig, då får det vara så. Jag har gjort mitt val.

Det har hänt att Titti suttit vid ­middagar och fått frågan: ”Har du barn?” När hon svarat nej har den som frågat ofta lagt huvudet på sned och sett bekymrad ut.

– … som om de tänkt: ”Aj då, här sitter en ofrivilligt barnlös och är jätteledsen”, och det är ju ett rimligt antagande eftersom alla inte lyckats med sin dröm att få barn. Men när jag då sagt att det är självvalt har de kunnat böja sig fram och lite förtroligt fråga: ”Är det inte så att du egentligen inte kan få barn?” som för att säga att jag kan berätta för dem hur det verkligen är.

– Då har jag vid ett par tillfällen sagt; ”Om det nu vore så att jag inte kunde få barn och valde att säga att jag valt att inte ha barn, då har du precis tagit en skitig pinne och skickat in den i ett öppet sår”, säger Titti på det självklara och ärliga sätt man som ­radiolyssnare så väl känner igen.

"Jag är rätt ointresserad av barn, även om det har hänt att jag undrat hur min unge skulle ha blivit eller ha sett ut."
"Jag är rätt ointresserad av barn, även om det har hänt att jag undrat hur min unge skulle ha blivit eller ha sett ut." Foto: Jezzico Sunmo

Vi möts på Sveriges Radio, där hon numera är programledare för P4 extra. Precis som i tidigare sammanhang har frågan om frivillig barnlöshet då och då kommit upp i samtalen i etern, och åter har Titti slagits av hur många som tycker sig ha rätten att ha åsikter om hur hon lever sitt liv. Och, som om inte det var nog, hur många som har ett behov av att komma med förslag på varför just hon valt att inte ha barn.

– Ibland tror jag att det är de som är avundsjuka på mig, även om ingen skulle erkänna det. Inte att de ångrar de barn de har, utan mer att de, när de ser den frihet jag lever i, kommer på att de hade kunnat göra annorlunda. Att de hade kunnat få barn senare eller fött två istället för tre.

– Jag tror många skaffar barn av bara farten. Jag säger inte att det är fel, men jag undrar om alla har tänkt igenom det. Kanske skulle de ha en relation som håller längre om de tog vara på tiden och väntade några år så att de hann vara i relationen och etablera den innan de blev föräldrar.

Jag har fem gudbarn, så kom inte och säg att jag inte gillar ungar.

Titti vet att hennes ord utmanar, och det är delvis därför hon vill berätta hur hon resonerar.

– Jag vill få folk att tänka till, speciellt dem som verkar tro att de sitter på facit. Jag vill att man ska se att det går att leva på olika sätt. Det är viktigt att komma ihåg att det inte finns något tvång att få barn. Det är ett stort ansvar och jag hoppas att alla som skaffar barn gör det för att de vill, inte för att alla andra gör det, säger hon och fortsätter:

– Det finns många exempel på människor som lever genom sina barn, men det tycker jag borde vara straffbart. Att se sina barn som meningen med livet är ett stort ansvar att lägga på väldigt små personer. Jag tror att meningen med livet handlar om att fylla det med sådant som gör en tillfreds och lycklig, som utvecklar, ger utmaningar och äventyr. Om det innebär barn för någon, kör hårt – men det är inte självklart.

Hon tillägger att det här inte handlar om huruvida hon är villig att ge upp något av sig själv eller ej. Hon offrar gärna av sin tid för sin familj, sin sambo, sina vänner och andra.

– Jag vill kunna släppa saker för att finnas för dem, vilket kanske inte hade varit möjligt på samma sätt om jag hade haft barn.

Titti Schultz

Ålder: 47.

Familj: Sambon Erik.

Bor: I Stockholm.

Gör: Är programledare på P4 extra, moderator och föreläsare.

Vilka fördelar ser du med ett liv utan barn?

– Friheten att kunna göra vad jag vill. Min sambo Erik och jag kan vara väldigt spontana och är mycket generösa mot varandra med tid. Om han vill åka till Alperna med sina kompisar säger jag ”Åk!”, och om jag vill ta ett par dagar på landet själv så gör jag det. Vi skulle i princip kunna sluta jobba och dra utomlands i ett halvår. Jag skulle kunna öppna en drejverkstad, som väl inte skulle dra in tillräckligt för att ens täcka förskoleavgiften om vi haft barn.

Tittis val att inte ha barn har hittills inte varit något problem i hennes relationer. Kanske för att hon inte sökt sig till män som har eller vill ha barn. Och i de fall där partnern velat bli pappa kan det ha varit en orsak till att det har varit lättare att gå när det börjat skava i förhållandet.

– Det har hänt att jag oroat mig i min nuvarande relation eftersom Erik alltid har tänkt att det var så livet såg ut, att man skulle få barn, men tillsammans med mig har han kommit på att man kan leva på ett annat sätt.

Hennes mamma var först lite besviken och undrande inför dotterns beslut, men landade även hon i det efter ett tag.

– Min pappa frågade jag rätt ut om han var besviken på att inte ha några barnbarn, men han svarade: ”Jag skaffade inte barn för att få barnbarn.” Sedan skulle han säkert ha tyckt att det hade varit jättekul om det blivit så, men han har inte sörjt det, utan både han och mamma har värdesatt vår relation väldigt mycket istället.

Idag när hon blivit äldre är det inte lika många som frågar om barn längre, och när Titti pratar om frivillig barnlöshet i radion är det allt fler som hör av sig och säger: ”Vad skönt att du pratar om det här, för jag måste hela tiden förklara mig och vara den som är konstig.”

– Det är dessutom en stor skillnad på att inte tycka om barn och att inte vilja ha några. Jag har till exempel fem gudbarn, så kom inte och säg att jag inte gillar ungar, säger Titti och skrattar.

De fem, för att inte tala om hunden Floyd, hennes lilla cockerpoo, får ta emot massor av det hennes hjärta rymmer av både moderskärlek, uppmärksamhet och omsorg.

Och om du ändå ångrar dig?

– Ja, om det då är för sent för mig att få barn får jag väl stå mitt kast för att jag levt det liv jag velat. Då får jag vara nöjd med det. Och om Erik skulle ändra sig – han kan ju fortfarande dra – ja, då får det vara så. Jag har gjort mitt val.

Så många vill inte ha barn

2009 gjorde Statistiska ­centralbyrån en enkätundersökning i Sverige kring frågan att vilja ha barn eller inte. Av dem som var barnlösa i undersökningen var det färre än fem procent av kvinnorna under 34 år som uppgav att de inte vill ha barn. 

I de äldre ålders­grupperna var andelen högre, fler än en femtedel av de barnlösa kvinnorna 34–40 år uppgav att de inte ville ha barn.

2015 kom en uppföljning av ­undersökningen där cirka ­10 procent av dem som svarat att de inte ville ha barn ändå hade fått det under den gångna sexårsperioden.

Källa: SCB samt rapporten ”Barn eller inte? Registeruppföljning av en enkätundersökning från 2009”

LÄS OCKSÅ! Hanna, 28: ”Jag har valt att sterilisera mig”

 

"Det har blivit lättare att välja bort barn"

Salar Shalmashi, psykoterapeut och klinisk sexolog hos RFSU.
Salar Shalmashi, psykoterapeut och klinisk sexolog hos RFSU.

Salar Shalmashi arbetar som socionom, psykoterapeut och klinisk sexolog hos RFSU. Han har på senare år märkt hur frågan om frivillig barnlöshet dykt upp allt oftare både i media och i andra sammanhang.

– Det kan också komma upp i mina terapisamtal, som en direkt fråga eller i samband med andra frågor.

Vad kan ligga bakom ett val att avstå?

– Anledningarna är många, båda ideologiska och personliga. Människor är mer medvetna om sina val idag och ställer oftare frågor som: Varför skaffar jag barn? När? Hur vill jag leva mitt liv? Många pendlar fram och tillbaka. Man väntar och vill känna sig säker i sitt beslut. Det kan också vara kopplat till oro inför framtiden. Kommer mitt barn att leva i en trygg värld? Hur blir det med miljön? Man vill inte riskera att utsätta sitt barn eller sig själv för ett dåligt liv. Man kanske vill få barn med en partner men saknar erfarenhet av bra relationer. Det kan också vara så att man är besviken på sin egen barndom vilket leder till att inte alls tänka på barn.

– Det finns även ett historiskt perspektiv här. Det var inte länge sedan de flesta följde rådande normer: att gifta sig, skaffa barn, bygga hus, få barnbarn, vänta på döden. Men till skillnad från förr bestämmer kvinnor i Sverige över sina liv idag. Det är därför lätta­re att vänta med eller välja bort barn. Det är mer tillåtet att tänka på sig själv – att resa, studera, utvecklas och ha fler relationer.

Hur kan jag tänka om min partner tvekar över att skaffa barn?

– Det beror på. Jag träffar ibland personer som lever i en kärleksfull relation där en part vill bli förälder men inte den andra. Hur går man vidare då? Det är ett smärtsamt dilemma. En del stannar, andra gånger leder det till separation eller att man kommer överens om ett av valen.

Varför provocerar det här så många?

– Det handlar om normer som sitter djupt och som framför allt handlar om att vara kvinna och att föda barn. Men man måste respektera andras val. De ska inte ifrågasättas, utan accepteras som alla andra beslut en individ fattar. Blir man provocerad är det

viktigt att tänka efter och fråga sig själv: Varför vill jag ha barn? Måste alla ha barn? Vad ligger bakom ens egna tankegångar?

LÄS OCKSÅ: Vi är frivilligt barnlösa – ”om jag testat positivt hade jag gjort abort”