Efter en vår med fokus på vila är Jill redo att se sommar-Sverige från scenerna.
Efter en vår med fokus på vila är Jill redo att se sommar-Sverige från scenerna. Foto: Janne Danielsson

Jill Johnson: ”Det är okej att tappa lågan ibland”

Från att ha varit en person som alltid varit redo att lägga i nästa växel har Jill Johnson idag börjat ­bromsa in. För amelia berättar hon om sina sommarplaner, vad terapin lärt henne och hur hon rustat sig för kommande livskriser.

Att inte inleda samtalet med att beröra ämnet corona är svårt. Countrydrottningen Jill Johnson hade visserligen rensat schemat och planerat för en vår där hon efter ett hektiskt 2019 skulle hinna landa. Tillåta sig att ha lite tråkigt. Men att det skulle sammanfalla med att en hel värld sattes på paus hade hon aldrig kunnat ana. 

– Jag har fått höra i så många år att jag ska gå in i väggen, jag har blivit varnad. Jag har alltid hävdat att jag tar hand om mig, har roligt och älskar mitt jobb – och det har varit sant. Men jag har också kommit till en punkt där jag insett att jag inte längre orkar hur mycket som helst, och att jag kommit in i en ålder där jag inte kan skaffa fler barn – och att mina barn växer snabbt. Något som gjorde att jag för ett år sedan landade i känslan av att jag vill ha en lång ledighet. Bli rejält uttråkad, säger Jill.

I sommar väntar en liten turné. Att få uppleva Sverige från sin vackraste sida, när nätterna är ljusa och varma, är något Jill ser fram emot. Men liksom många andra är hon, när intervjun skrivs, fast i ovisshet om framtiden. 

– Jag försöker att bara acceptera läget just nu och ta tag i sådant som jag annars väntar med, som att röja i källaren. För min egen del tvingar det här mig att stanna upp på riktigt. Jag kan inte resa just nu, jag tvingas att ta det lugnt. Och kanske är det här bra på ett sätt, att det här är ett stopp som ­världen behöver, utan att för den skull förringa förlusten av människor.

Från att Jills livshjul ibland rullat för fort har hon idag hittat en bra fart i livet. Det har inte varit en raksträcka, men en färd med många roliga och lärorika stopp. För amelia berättar Jill om hur hon resonerar kring de olika delarna i sitt liv, och hur terapin har hjälpt henne att sortera i det inre stöket.

Karriären

Tv-programmet Jills veranda är ett hjärteprojekt som Jill är extra stolt över. Foto: SVT

Att Jill gjort succé med sitt eget program Jills veranda råder det inget tvivel om. Varje säsong bänkar sig hundratusentals tittare för att resa till Nashville, Tennessee och tillsammans med Jill Johnson ta del av amerikanska Söderns kultur, medan de under en timme också får njuta av namnkunniga gästers musik och person.

– Jag har jagat mitt kall sedan jag var barn, och utan att ens tänka karriär har musiken alltid funnits där. Och till slut växte min karriär till något helt fantastiskt.

Jill har turnerat sedan hon var 14 år, sovit i skumpande bussar och uppträtt i källarlokaler och matbutiker. Men framförallt har hon alltid trott på musiken. Lagt sina känslor i den. Något som tagit henne dit hon är idag.

Jill har ingen programledarutbildning och är inte särskilt nyfiken heller, hävdar hon. Åtminstone inte på det sensationsjournalistiska sättet. Men hon är intresserad av människor. Något som lett fram till att mötena med nya gäster i Jills veranda blir avslappnade, genuina och intressanta.

– För mig är det en lyx att inte vara journalist. Jag har ingen agenda, jag vill bara föra ett samtal.

En metod som onekligen går hem i tv-sofforna.

– Jag är stolt och framförallt tacksam. Gästerna ger programmet en bredd, och vi pratar om frågor som rör alltifrån homosexualitet till black lives matter. Samtidigt är det bra att Jills veranda inte sänds varje säsong. Jag vill inte att det ska bli en dagslända, utan ett format som får växa upp långsamt och som man får längta till, säger Jill. 

I senaste säsongen (som fortfarande finns att se på SVT play, reds anm.) deltar artister som Mauro Scocco, Miriam Bryant och Shima Niavarani. 

Shima Niavarani är en av gästerna i senaste säsongen … Foto: SVT

Starkast, och närmast hjärtat, kommer dock alltid minnet av Kristian Gidlunds besök att vara. Författaren och trummisen i rockbandet Sugarplum Fairy deltog i första säsongen, och delade utan förbehåll med sig av sin cancerresa, som han också skrev om i sin uppmärksammade blogg I kroppen min som, efter att han 29 år ung gått bort i magsäckscancer, blev bok. Resan till Nashville var en av hans sista. Och att han, trots sitt sjukdomstillstånd, tog sig dit för ett möte med Jill är något hon är evigt tacksam för. 

– Han var generös med sin dödsresa, vi var många som blev otroligt berörda av hans person, säger hon.

Vad är du mest stolt över i din karriär?

– Att jag presenterade idén till Jills veranda för ett produktionsbolag – och lyckades ta mig igenom det nålsöga som det faktiskt är att få förverkliga en programidé. Jag ville släppa in samhället i en musikgenre som är ganska missförstådd, där människor häller ut sitt hjärta, sina känslor. Och det är fint att ha skapat något som betytt så mycket för många. 

Kosten

Med två kokböcker i ryggen, Country cooking och Medelhavsinspirerade Jill & Marias taverna, är Jill knappast en novis i köket. För henne är matlagningen ett slags meditativ syssla. 

– Jag kan komma hem mitt i natten efter en spelning och ställa mig och koka körsbärsmarmelad, berättar Jill med ett skratt.

– När jag landar i köket lagar jag inte en rätt, utan minst två. När det sedan blir måndag och man är trött så är det skönt att ha mat i kylen, säger Jill som tackar sin uppväxt med hemlagad mat för sin lustfyllda inställning till matlagning. 

Men visst har det i perioder också funnits en lite mer komplicerad relation till maten, som i många kvinnors liv. 

– Socker är något som jag har svårt att hålla mig ifrån. Jag försöker njuta av det, men det blir lätt som en drog och det påverkar hur jag mår. Idag har jag en sund inställning, men när jag var ton­åring kunde jag äta arraksbollar medan mina kompisar rökte, säger Jill. 

– Jag har bantat många gånger i mitt liv. Men i 40-årsåldern kom jag till en punkt där jag bara kände mig så trött på mig själv. Jag har lärt mig att gå på känsla, hur jag vill må, och äter därefter. Och det kräver en trygghet i sig själv för att komma dit. Idag äter jag för att det är gott, och jag gillar mat som får mig att må bra. När jag är ute och turnerar försöker jag äta mycket fisk och grönsaker, inte minst för att hålla mig frisk – det är viktigt när man träffar mycket folk i jobbet. 

När det kommer till dryck är det också upplevelsen som ska vara i centrum. Och Jill vet vad hon gillar. Hon har själv varit med i processen och provat fram den så kallade blenden‚ druvblandningen, som hennes röda, fylliga och publikvänliga vin Nashville stories består av. Och att det var just en prosecco som skulle bli hennes uppföljande dryckeslansering var självklart, det är nämligen vad hon själv helst skålar i. 

– Jag ser dryckerna som ett långsiktigt arbete, som jag vill utveckla och lära mig mer om, säger Jill, som just nu sneglar på sommelierutbildningar.

Mat och vin är en passion, därför har Jill också entrat vinscenen med sitt eget märke Nashville stories.

Hälsan

För Jill är det två saker som är grundläggande för att hon ska må bra:

– Sömn. Hälsa för mig är att sova bra på nätterna, vilket jag är välsignad med att kunna göra. När jag gick in i förklimakteriet rubbades däremot min sömn väldigt mycket i perioder, vilket störde mig otroligt. Jag tycker om att sova, och behöver jag 13–14 timmars sömn en natt så tar jag det. 

– Träning. Psykisk hälsa sitter ihop med fysisk hälsa, så jag försöker ta hand om mig genom att röra mig. Men motivationen varierar … Sedan hamnar jag i perioder när jag tränar padel, tennis och joggar. Men mitt mål är att göra något varje dag, om det så bara är en kort promenad.

Ekonomin

Städerska, butiksbiträde, ordningsvakt, snickeriassistent … Jill Johnson har ett överraskande cv om man går tillbaka i tiden, något hon är stolt över.

– Jag vet hur det är att inte ha pengar. Många år var det tomt på kontot sista veckan före löning och jag fick leva knapert. Det gör att jag uppskattar vetskapen om att jag klarar mig idag – även om pengar inte är lycka, det är snarare en trygghet, menar Jill. 

– För mig är det viktigt att ha en buffert, speciellt i dessa tider. Planerade turnéer kanske inte blir av, och i hela den här corona-epidemin blir nog många, inklusive jag själv, mer medvetna om sin ekonomi.

Vad anser du vara rikedom? 

– För mig är rikedom hälsa, välmående och den här klyschan att man ”inte är lyckligare än sitt ledsnaste barn”. Jag har aldrig jagat miljoner, det är aldrig pengar som har drivit mig, och jag hoppas att det syns i mina val och i min karriär. 

Vad lägger du mest pengar på?

– Jag lägger väldigt mycket pengar på mat, och jag tycker om att lägga pengar på det. När det kommer till kläder är jag däremot en periodare, de senaste åren har jag inte alls handlat mycket. Jag gillar inte riktigt modet som är just nu.

Bostäderna

Musikstaden Nashville är ett av Jills alla ”hem” dit hon gärna åker – och där hon även spelar in Jills veranda.

Med en lägenhet i Borås, en i Stockholm, ett hus i hemstaden Ängelholm, en lägenhet på Kreta som hon delar med sin exman och med pojkvännen boende i Östersund är frågan ”Var känner du dig mest hemma?” svår att svara på. 

– Jag känner mig förpliktigad att svara Borås, där bor mina barn och där har jag bott i hela mitt vuxna liv, men ju äldre jag blir, desto mer inser jag att jag mår bäst i Ängelholm. Kanske har det med mina rötter att göra. Så fort jag kommer hit känner jag ett lugn. Det är här jag lagt alla mina besparingar och det är här jag ser mig själv bo när jag är gammal.

”Hemma” blir annars liksom där hon har dem hon älskar, men att de är utspridda är inte ett problem för Jill. Hon hatar att packa, men gillar att resa. Även om hon kommit till en punkt i livet där hon snarare vill skala ner än växla upp.

– Man kan se det som en lyx att ha många boenden. Men i tider som dessa, när man inte vet vart saker tar vägen, är det också en belastning. Idag är det inte viktigt för mig att äga saker, mer att hitta ett hem där jag kan landa. Och just nu tvingas jag sitta still i och med corona, vilket faktiskt är lite skönt. 

Kärleken & relationerna

Jill har ett särboförhållande med kärleken Mattias. Foto: KARIN TÖRNBLOM / IBL

Att redan som tonåring bege sig ut på turnéer gjorde också att Jill tappade lite kontakten med sitt tjejgäng i Ängelholm. Men genom sitt yrke som musiker har hon skapat andra nära relationer. En av hennes bästa väninnor är Liz Rose, låtskrivare bosatt i Nashville, som Jill turnerade med i Sverige under vårvintern med hyllade showen Me & Miss Rose. 

– Liz har ett rum för mig i sin bostad som hon kallar för ”Jill’s room”. Jag kom in i hennes liv under en tid då hon hade stora utmaningar. Jag behövdes, och hon lärde mig mycket – och där och då uppstod ett fantastiskt band. 

Idag, när Jill är hemma, har hon däremot lyckats återknyta kontakten med sitt gamla tjejgäng.

– Jag är bra på att höra av mig, är lojal och umgås mycket med människor som tillåter mig att vara vännen som försvinner ett tag, reser och jobbar.

Kärleken då? Hur håller man den vid liv med livet utströsslat på olika platser och med ett schema som innebär parallella projekt och en hel del tid i bil och på flyg? Tålamod och längtan, menar Jill som sedan 2018 lever i ett särboförhållande med Östersundsbon Mattias Elg. 

– Man tappar lågan ibland, och det får vara okej. Det är svårt att vara hundra procent närvarande när man inte kan se varandra med blotta ögat. 

Men ibland är det bra att också bara få längta och drömma, säger Jill. 

I hennes Sommarprat förra året fick P1-lyss­narna följa med på Jill Johnsons karriärresa från drömmande tonåring till Sveriges mesta countrydrottning. Men hon gläntade även på dörren till det mer privata. Som skilsmässan och kraschen av kärnfamiljen som Jill gick igenom 2017. 

– Jag insjuknade i styrka, säger Jill i sitt Sommar­­prat. 

I sin jakt på att få alla olika delar i livet att fun­gera så friktionsfritt som möjligt försökte hon vara alla till lags. Vara den som aldrig sa nej, utan alltid finnas där och ställa upp. Något som till slut fick henne att drunkna. Idag har hon lärt sig att det är starkt att också visa sig vara svag ibland, att inte alltid vara den som orkar. 

– Det första jag föll för hos min kille var när han skrev att ”en relation handlar om att höra när den andra ropar”. Och det tycker jag är fint. Det påminner mig lite om mottot ”älska mig som mest när jag förtjänar det som minst”, och en viktig del av en relation är att kunna finnas där i rätt ögonblick och vara den som räddar upp den andra. Min pojkvän är väldigt bra på att lyfta mig när jag inte orkar, om det så bara är att ta med mig ut på en enkel promenad när jag är lite trött och sur. 

Jill på premiär med assi­stenten Victoria och barnen Bonnie och Havanna. Foto: KARIN TÖRNBLOM / IBL

Personliga utvecklingen

För Jill har terapin hjälpt henne att få ”ny vind i seglen”, men att själv sätta sig i terapistolen har inte alltid varit en självklarhet.

– När jag sökte mig till terapin hade jag nyligen knuffat in en väninna i terapirummet. Hon behövde hjälp att lära sig simma, och jag kunde bara livrädda. Jag blev en sorts överhjälpare. Sedan hamnade jag själv i en livskris, där jag kände att jag inte hade något annat val än att söka mig till terapin.

Då, för tolv år sedan, pratade man inte om terapi på samma självklara sätt som man gör idag. Jill tittade sig ängsligt över axeln innan hon gick in på mottagningen. Skulle någon känna igen henne och börja spekulera? Men oron lade sig snabbt. 

– När jag började med terapi var det som om aha-upplevelserna haglade. Jag började gå dit för att det kändes som om jag drunknade i en smet av olika händelser och tankar. Och sakta fick jag lära mig att sortera upp saker, se för- och nackdelar med mig själv och annat i livet, säger Jill.

– Idag känner jag mig rustad för nya kriser. Jag kämpar just nu med lite separationsångest, eftersom jag har barn som växer in i tonåren och snart inte kommer att behöva mig lika mycket. Det kommer att göra ont, men jag kan också omfamna det. 

Så hur tänker du kring ditt livshjul, och hur rullar det just nu? 

– Jag tror att man inte ska etikettera, utan förstå att balans uppstår när man har en bra relation till sig själv. Det gäller att vara närvarande i ”hjulet”, inte pressa sig för hårt inom något område men också våga säga ”ja” och ”nej”. Just nu känner jag mig tillfreds med att jag vet vad jag måste jobba på, och att jag identifierat vad jag orkar, kan och vill. Men man blir aldrig klar med sig själv, och det är väl det som är livet.

LÄS OCKSÅ! Jill Johnson: ”I midsommar drömmer jag om min pojkvän”

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

6 nr av amelia + bäddset i fyra delar för bara 199 kr. Köp nu!