Helena: "Jag drogs in i en sekt på semestern"

Helena Löfgren

 var 23 år gammal och jobbade som dataprogrammerare i Stockholm. Nu var hon ute på en jorden runt-resa, för att uppleva världen och få nya erfarenheter.

– Men det var inte någon sådan där sökarresa, jag var inte den typen, säger hon.

Mitt kritiska tänkande begravdes bakom skräck, blandat med den enorma kärleken och förvirringen

Helena hade precis landat i New York. Hon promenerade längs Broadway, som pulserade av liv, när en ung kvinna kom fram och presenterade sig som representant för en studentorganisation. Kvinnan frågade om Helenas intressen, och sa att hon skulle passa perfekt i deras grupp. Det var öppet hus precis runt hörnet – hon kunde väl hänga med en sväng?

– Jag tänkte att jag skulle vara lite spontan nu när jag var ute och reste själv. Så jag trotsade min skeptiska sida och följde med, säger Helena.

Helena blev kontaktad på gatan i New York

Helena fick veta att organisationen stöttade fredsprojekt och välgörenhetsarbete runt om i världen.

– Det kände som en samhällsengagerad studentgrupp. Jag hade fyllt i en enkät om mina intressen. I efterhand har jag förstått att det är ett instrument för att se vilken profil personen har, och så kan de anpassa sig helt efter det.

De andra i gänget delade Helenas intressen och var engagerade i samma frågor som hon. Hon drogs med i den härliga stämningen och slogs av hur öppna och kärleksfulla alla var. Men från den stund som hon gick in i lokalen så släpptes hon inte ur sikte en sekund. Dagen därpå skulle ett veckolångt läger börja och de ville att hon skulle vara med.

Helena, som snart skulle resa vidare, gavs inte en chans att tänka efter. Hon fick sällskap för att hämta sin packning på hotellet. Sedan var hon mitt i den intensiva gemenskapen, dygnet runt.

– Det var en lekfull och spontan atmosfär och det motsvarade väl lite den där bilden jag hade av amerikansk ungdomskultur, med folk som satt och spelade gitarr och var allmänt öppna och härliga, minns hon.

Den religiösa ideologin presenterades lite i taget

Men Helena kände sig lite skeptisk. Allt var så långt från de sammanhang och ideal hon var van vid.

– Jag reagerade på att vissa sånger var religiösa, men jag tänkte att det nog var en kulturell skillnad. Människor är ju generellt lite mer religiösa i USA.

I takt med att kursen fortsatte så presenterades den religiösa ideologin, lite i taget.

– Jag var ifrågasättande, men de sa det klassiska, att ”om du bara får höra allt så kommer du att förstå”. All kritik skulle jag vänta med, för jag skulle förstå när de berättat färdigt. Så jag försökte ha tålamod och lyssna.

Helena kände sig sedd och omtyckt, men trött.

– Programmet var så intensivt. Efter en föreläsning skulle man genast diskutera hur den varit och sedan var det dags för volleyboll eller någon annan aktivitet. Det fanns aldrig en chans till reflektion.

Varje kväll uppmanades hon att anteckna sina tankar. Vad hon inte visste var att man, medan hon sov, använde dem för att skräddarsy innehållet i nästa möte efter hennes behov.

Lägerveckan led mot sitt slut och Helena var tveksam till att fortsätta.

– Men en snygg amerikan som jag pratat med en del under veckan övertalade mig att gå den kommande treveckorskursen, där han skulle vara lärare. Jag gick med på att ge det en chans.

Jag var redan hjärntvättad

Helena började må allt sämre i Moonrörelsen

Dagarna gick. Helena började må sämre, hon var helt utmattad och längtade efter lugn och ro.

– Jag kunde säga att jag skulle dra mig undan för att vila, i ett

försök att få en stund för mig själv, men då hakade genast någon annan på. Varje vilostund babblades sönder.

Moonrörelsen som Helena hamnat i, har sin bas i kristendomen men skiljer sig, bland mycket annat, genom tron på att rörelsens ledare är Messias. Helena hade svårt att köpa budskapet.

– När jag fick historien berättad för mig så tänkte jag bara ”typisk rövarhistoria med extra allt”. Det konstiga är att den sidan ändå inte hjälpte mig.

Helena ville inte fortsätta på den kommande 40-dagarskursen. Hon samlade mod för att lämna beskedet. Men så överraskades hon sista kvällen, med tårta och grattishälsningar, och då klarade hon inte att säga det.

– Det låter så sorgligt, men jag minns att jag tänkte att där gick sista tåget att ta mig ur 40-dagarskursen.

Fick höra att tvivel kom från djävulen

Helena drogs djupare in i rörelsens slutna bubbla, där hennes styrkor medvetet vändes mot henne. Hon, som var dataprogrammerare, tänkte för logiskt, menade de. Nu skulle hon lära sig att förstå med hjärtat istället. Man förklarade att tvivel kommer från djävulen, som en del i den ständigt pågående fajten mellan det gudomliga och helvetet.

Om närstående ifrågasatte så var det djävulen som genom dem försökte göra Helena till sin dotter.

– De menade att Judas ju förrådde Jesus och att alla har en Judas i sitt liv. Det var en skräckfylld känsla av att vara mitt i en film där alla är korrupta och man inte vet vem man kan lita på. Jag var helt utlämnad till mig själv.

– Mitt kritiska tänkande begravdes bakom skräck, blandat med den enorma kärleken och förvirringen. För det var underbart också, med alla som bara ville umgås med mig och tyckte att jag var superviktig.

Helena fick bekänna sina synder, som att hon hade haft en sexuell relation utan att vara gift. Gottgörelsen blev vattenfasta i tre dagar.

Tvingades sälja tavlor på gatan i New York för att samla in pengar

Genom att sälja tavlor samlade hon och de andra medlemmarna in pengar som skulle användas till rörelsens alla projekt i syfte att rädda världen. Med allt mer slitna skor jobbade hon långa pass på New Yorks gator. Ibland skjutsades några medlemmar långt utanför stan för att sälja, med övernattningar i en iskall van på olika parkeringsplatser.

– Vi sjöng ofta heliga sånger som We are heavenly soliders och marscherade på stället. Vi kunde skratta åt det tillsammans ibland, att det var absurt vilka vägar Gud kunde ta. Men vi pratade aldrig om att det vi utsattes för skulle vara fel.

Medan Helenas liv inom rörelsen fortsatte så började familjen hemma i Sverige bli orolig.

Min mamma och syster såg genast att det inte var Helena. De försökte lite försiktigt att fråga saker, men jag var helt stängd

– Den uttalade taktiken var att hålla närstående lugna, men på ett tryggt avstånd. Om man berättade sanningen kunde de ju förråda, genom djävulen.

– Men de var noga med att låta oss ha en viss kontakt med familjen. De ville inte ha problem med människor som stod utanför huset och skrek, vilket ändå hände ibland.

Familjen förstod att något var riktigt fel

Helena skrev i ett brev att hon skulle stanna i New York för att plugga.

– Det var ett värdelöst försök, och min familj fattade direkt att något var väldigt fel. På ett vykort jag skickat hade jag uppgett Carp, vilket var namnet på den studentgrupp de som rekryterade mig hade sagt sig tillhöra. Det var enda stället där det fanns en koppling till Moonrörelsen.

Helenas syster gjorde research och fick till slut napp hos en person som kände till Carp.

– Då fick hon det brutala beskedet att det var för sent. Jag var redan hjärntvättad, sa de. Och det stämde ju i och för sig. För när jag skrev det där brevet förmådde jag inte längre agera och tänka fritt.

Familjen försökte få Helena att komma hem på besök, men det var omöjligt. Efter ett och ett halvt år av försök bokade de en resa till New York. Gruppens ledare förberedde besöket noggrant. En lägenhet gjordes i ordning med mat i kylen och kläder i garderoben, så att Helena kunde säga att den var hennes. Att hon bodde med 70 andra personer fick inte komma fram.

– Jag kom där i en fotsid klänning och kortklippt hår, eftersom man inte får se för utmanande ut inom Moonrörelsen. Min mamma och syster såg genast att det inte var Helena. De försökte lite försiktigt att fråga saker, men jag var helt stängd. Och de visste ju att om de konfronterade hårt skulle det inte hjälpa.

Planerade kidnappningsförsök för att rädda Helena

Familjen förstod att de inte skulle klara att rädda Helena utan en expertinsats. Men var kan man få sådan hjälp? De insåg att de måste lösa situationen själva och började planera för en kidnappning, medan Helenas liv i rörelsen fortsatte. Hon fick veta att hon var kvalificerad för den stora välsignelsen – att gifta sig med en främling.

Det yttersta provet inom Moon är att lära sig att älska en man som man inte har valt. Med honom ska man bilda familj och föda ”syndfria barn”. Ceremonin är ett stort massbröllop, där tusentals medlemmar gifter sig samtidigt.

– Jag hade fått prova ut ringar och klänning och gjort den veckolånga vattenfastan. Allt var klart, det var bara en månad kvar, berättar Helena.

Så kom hennes familj för att hälsa på och fira mammans 50-årsdag. Helena var inställd på att hon inte hade något annat val än att fullfölja sina plikter i rörelsen, och anade inte att friheten väntade runt hörnet. Familjen hade satt ihop ett team bestående av en tidigare sektmedlem och en föredetta polis med vana av så kallad avprogrammering.

– När min ”andliga moder” (personen man blivit rekryterad av, reds anm.) och jag satt i bilen blev vi stoppade av teamet. De låtsades vara poliser och sa att jag hade visumproblem, vilket stämde. De sa även att jag hade familjeproblem, och då förstod jag att det var ett fritagningsförsök, berättar Helena.

Åkte med sin familj och polis till stuga i skogen

– De ville prata med mig i lugn och ro och vi åkte till en stuga i skogen. Jag hade hört skräckhistorier om hur familjen kunde bli besatta av djävulen och göra vad som helst, men jag var inte rädd, utan mest avtrubbad.

Dessutom fanns en hemlig, liten del inom Helena som längtade bort från rörelsen.

– Min fulaste, mest syndiga önskan var att få komma därifrån.

I stugan serverades Helena massor av fakta.

Kidnapparna riskerar fängelse och den som kidnappas kan i värsta fall bli traumatiserad och inte vilja ha mer kontakt, någonsin

– De gav mig en intensivkurs i hur systematisk manipulation går till, och jag kände igen mig i mycket. De visade också hur ledaren Moon själv levde, tvärtemot hur han lärde, med tvivelaktiga politiska engagemang och ekonomisk brottslighet. Att Moon var Messias verkade inte stämma.

Efter några dygn av samtal gick Helena med på att resa hem. Men när hon skulle checka in på flygplatsen så tillkallades polis. Det visade sig att Moonrörelsen hade anmält Helenas familj för kidnappning.

– Polisen frågade om jag reste hem frivilligt, vilket jag bekräftade. När jag sedan kom ut ur rummet så stod där två ledare från Moon och min familj. Båda väntade för att se vilka jag skulle gå fram till. Men jag var trygg i mitt beslut.

Helena är oändligt tacksam över att hennes familj räddade henne, men hon kan inte rekommendera andra att följa deras exempel.

– De var väldigt välförberedda, men det är ett högt spel. Kidnapparna riskerar fängelse och den som kidnappas kan i värsta fall bli traumatiserad och inte vilja ha mer kontakt, någonsin.

Helena fick hjälp av andra sektavhoppare

Hemma fick Helena hjälp genom föreningen Fri, som stöttar sektavhoppare. Hon deltog i ett rehabiliteringsprogram med specialister och avhoppare från andra grupper.

Och ett nytt liv började ta form. Den gamla Helena kom successivt tillbaka.

– Jag kunde få panikkänslor ibland, men med hjälp av alla fakta jag hade så kunde jag hantera dem.

Helena började plugga psykologi. Idag är hon legitimerad psykoterapeut. Genom sitt yrke hjälper hon ofta andra som utsatts för manipulation, till exempel människor som levt i hederskultur eller destruktiva parförhållanden. Hon behandlar också sektavhoppare.

– De vet att jag inte dömer. Och jag vet också att man inte behöver ha en djup sårbarhet för att dras in i en sådan här grupp. Vi är alla sårbara i stunder eller perioder i livet, som när man är ung, nyskild, eller som jag själv, ute på resa och öppen för nya människor.

Så ska du agera som anhörig till en medlem i sekt

Håll kontakten!

Var beredd på att kontakt mot­ arbetas av rörelsen. Det kan komma perioder där kommuni­kationen är helt enkelriktad, men fortsätt att höra av dig. Visa intresse för rörelsen, men var försiktig.

Läs på

Lär dig allt som finns att lära om rörelsen och andra manipulativa miljöer. Läs i synner­het om manipulation och indoktrinering. Se till att vara ordentligt förberedd när ett tillfälle kommer till ett kon­struktivt samtal.

Ställ öppna frågor

Undvik hårda konfrontationer och uttryck, som: ”Det här är ju helt galet – det är en sekt.” Behåll ditt tålamod och ställ öppna frågor, som: ”Nu förstår jag inte riktigt, kan du förklara hur det här hänger ihop?”

Visa kärlek och sök stöd hos andra 

Var positiv

Slösa med positiva känslor, närhelst det är möjligt. Tänk på att personen kan vara föränd­rad på grund av systematisk manipulation och sömnbrist.

Sök stöd hos andra

Ta kontakt med andra männi­skor med liknande erfarenhe­ter. Jämför och kontrollera de uppgifter du har.

Förstå att det kan drabba alla

Gå inte på myter i stil med att ”han/hon är välinformerad och genomskådar snart dessa to­kerier” – eller att bara osjälvständiga människor dras in i destruktiva rörelser. Problem med sekter finns i alla sorters familjer, och värvning till en sekt betyder att sekten bedö­mer den värvade som potenti­ellt högpresterande.

Källa: Fri (Föreningen Rädda Individen)

Läs också: Jenny om sitt civilkurage: "Jag stoppade en främling från att ta sitt liv"