Sofie berättar om livet som hemlös narkoman – och om graviditeten som förändrade allt.
Sofie berättar om livet som hemlös narkoman – och om graviditeten som förändrade allt. Foto: Threresia Köhlin

Sofie, 39: ”Jag blev drogfri tack vare min bebis”

En uppväxt präglad av otrygghet och svek ledde till att Sofie blev missbrukare. Till slut hamnade hon på gatan, och det var nära att hon gav upp. För amelia berättar Sofie om livet som hemlös narkoman – och om graviditeten som förändrade allt.

Iskalla nätter på Stockholms gator. Våld, missbruk och en ständig kamp för att klara sig. Sofie Hedenberg har levt ett liv som de flesta av oss knappt ens kan föreställa oss. I likhet med många andra som delar hennes erfarenheter så växte hon upp i ett otryggt och trasigt hem. Mamman var gravt alkoholiserad och pappan frånvarande.

- Mamma var full mer eller mindre dagligen. Hon satt ofta och drack på en restaurang till långt in på kvällarna. Jag var ensam hemma och fick klara mig själv. Mamma kunde varken ta hand om mig eller sig själv, och i perioder fanns det inte mat i kylskåpet, berättar hon.

Sofie kände sig sviken och ensam när hennes mamma drack. Och när mamman träffade en man, som flyttade hem till dem, förvandlades tillvaron till en fullständig mardröm. Sofie, elva år gammal, tvingades bevittna psykisk och fysisk misshandel på nära håll.

– Mamma och hennes pojkvän drack ofta ihop och när han blev full psykade och slog han mamma mitt framför mina ögon, minns Sofie.

Orolig och rädd dröjde hon sig kvar i centrum, med tankarna kretsande kring vad hon eventuellt skulle komma hem till.

– Vid ett tillfälle försökte han strypa mamma. Jag sprang in till grannen och skrek: ”Ring polisen. Han dödar min mamma!”

– När polisen kom och jag hulkande berättade vad som hade hänt så påstod mamma att jag ljög.

LÄS OCKSÅ: Malins son dog på väg hem från fritids

Sofie, som älskade sin mamma, ville bara att de skulle fly från mannen. Åren innan han kom in i deras liv hade visserligen varit tuffa, men inte i närheten av det helvete som hon nu levde i.

– Men det var som om mamma var besatt av honom, säger hon.

För att döva smärtan började Sofie dricka alkohol i 13-årsåldern. I kompisgänget förekom även en hel del hasch.

Situationen hemma eskalerade, med våld och missbruk. Som ett sista försök att få ordning på tillvaron ställde Sofie ett ultimatum till sin mamma.

– Jag bad henne att välja mellan pojkvännen och mig. Jag minns fortfarande hennes blick och på vilket sätt hon uttalade orden ”Då får du flytta”. Vi stod på Ica och jag sprang gråtande därifrån.

Amfetaminet var som en gåva från Gud. Jag blev helt förälskad. Alla mina problem försvann.

Sofie var 16 år gammal. Hon hade ingenstans att ta vägen. Det fanns ingen trygg punkt, ingen vuxen som hon kände att hon kunde vända sig till för att få den hjälp som hon behövde. Tiden som följde efter flytten blev kaosartad. En killkompis erbjöd henne att sova på hans soffa. Sofie flöt runt i tillvaron, lamslagen av sorg. Någon erbjöd henne att testa amfetamin. Och snart var hon fast i den lömska drogens grepp.

LÄS OCKSÅ: Linda, 34, drabbades av utmattning: ”Jag orkade bara duscha en gång i veckan”

– Amfetaminet var som en gåva från Gud. Jag blev helt förälskad. Alla mina problem försvann.

”Amfetaminet var som en gåva från Gud. Jag blev helt förälskad. Alla mina problem försvann.” Foto: Threresia Köhlin

Med tiden ändrades doserna och tillvägagångssätten.

- Hittills hade vi bara sniffat, så när jag kom på min kompis med att ta amfetamin i armen bröt jag ihop. Vi hade svurit på att inte sitta som de ”riktiga knarkarna”, men snart satt jag där själv med en spruta i armen, säger hon.

Missbruket blev grövre. Och det dröjde inte länge förrän Sofie och hennes dåvarande pojkvän började sälja droger. Varje dag var en kamp.

Försäljningen ledde ofta till att de hamnade i farliga situationer, och polisen var dem hela tiden hack i häl.

En dag låg en lapp från polisen i brevlådan. De ville komma i kontakt med Sofie. När hon ringde berättade de att hennes mamma hade tagit sitt liv.

– Jag bara skrek rakt ut och tog en amfetaminspruta direkt, men det hjälpte inte.

Sofie minns inget från första veckan efter mammans död. Det var som om ett svart hål öppnade sig.

LÄS OCKSÅ: Therese, 30, har endometrios: ”Det känns som taggtråd i magen”

– I avskedsbrevet stod det bland annat att hon inte orkade se mig gå under.

Sofie hade hunnit fylla 34 år. Hon träffade en pojkvän som, om möjligt, var ännu trasigare än hon. Tillsammans bestämde de sig för att de skulle testa allt knark som fanns. De beställde psykedeliska droger på nätet, utan att ha en aning om vad preparaten innehöll.

– En morgon vaknade jag av ett konstigt ljud. Min kille låg på rygg och hade skum och spyor i hela ansiktet. Hans lungor hade kollapsat, visade det sig. Han låg fem månader i respirator och kort därefter drabbades han av en hjärnblödning.

Veckorna innan hade de blivit vräkta från lägenheten. Nu hade Sofie ingenstans att ta vägen. Hon hamnade på gatan, ensam.

– Det är klart att jag mådde jättedåligt, men jag var helt avtrubbad. Och det konstiga var att jag vande mig ganska snabbt vid miljön på gatan, säger hon.

Sofie lärde sig hur man tog sig in i portar för att sova i trapphus, garage och källare.

– Och mat som hade passerat bäst före-datum fanns ofta i lagerutrymmen i anslutning till mataffärer, det gällde bara att bryta upp låset.

En kompis gav mig pengar till ett graviditetstest och det visade positivt. Jag var i chock.

Ibland vände hon sig till ett härbärge där hon kunde ta en dusch, äta lite och vila i några timmar.

Mitt i allt kaos började Sofie misstänka att hon var gravid. Magen hade vuxit.

– En kompis gav mig pengar till ett graviditetstest och det visade positivt. Jag var i chock.

På mödravården förklarade man att Sofie skulle bli olämplig som mamma och försökte övertala henne att göra abort, men hon vägrade. Vid det här laget var Sofie så sönderstucken att armarna var blå. Hon saknade tänder i munnen. Och i magen slog hjärtat på ett foster. 

– I perioder ville jag bara sova. Jag minns en gång när jag låg i ett garage och väktarna skulle köra ut mig med sina hundar. Jag reste mig och skrek ”Skicka de där hundarna på mig. Jag orkar inte leva längre”, säger hon.

När Sofie var i sjätte månaden blev hon tvångsomhändertagen av polisen, enligt lagen om vård av missbrukare. Då hade fyra olika myndigheter anmält henne.

– De körde mig till tvångsvård och avgiftning. Att tända av när man var inlåst var ett helvete, men samtidigt visste jag att det här var min enda chans att bli ren, säger hon.

Och Sofie lyckades bli drogfri. Som blivande mamma fanns något större än hon själv att bry sig om, vilket gav henne styrka och mod. Den 1 juli 2016 föddes Charlie, en frisk pojke.

– Alltså wow, vad mycket kärlek han kom med! Jag kände att jag fick någon att kämpa för, säger hon.

Jag vågar inte tänka på vad som hade hänt om jag inte hade blivit tvångsomhändertagen.

Sofie och Charlie blev placerade i en jourfamilj, med stöd av lagen om vård av unga. Där skulle Sofie få hjälp att återanpassas till en fungerande vardag. En tuff tid följde. Sofie var inte van vid enkla bestyr som att tvätta, städa och laga mat. Hon kämpade för att få ordning på vardagen. Idag står hon på egna ben som förälder och har ensam vårdnad om Charlie. Sedan ett år tillbaka har hon en egen lägenhet, där hon och Charlie bor tillsammans. Men allt som hon har varit med om har satt spår, där känslor av skuld och skam ofta gör sig påminda.

– Självklart plågas jag av dåligt samvete för att jag tog droger när Charlie låg i magen, men jag jobbar hela tiden med att försöka förlåta mig själv.

LÄS OCKSÅ: Johanna 42: ”Jag behöll relationen med mitt bonusbarn”

Idag arbetar Sofie på Kris, Kriminellas revansch i samhället, där hon stöttar andra före detta missbrukare. Att hjälpa dem motiverar henne att fortsätta leva ett drogfritt liv. Och föräldraskapet har gett hennes liv en ny mening. Tack vare Charlie så har Sofie fått det som hon har saknat i hela sitt liv - att känna sig älskad och att älska tillbaka, villkorslöst.

– Jag hade aldrig kunnat drömma om att livet kunde bli så här bra, och jag vågar inte tänka på vad som hade hänt om jag inte hade blivit tvångsomhändertagen. Då hade varken jag eller Charlie levt idag.

Missbruk under graviditeten

När en kvinna med ett pågående drogmissbruk upptäcker sin graviditet och väljer att fullfölja den behöver hon mycket stöd för att avsluta sitt beroende, i form av bland annat specialistmödravård. Kvinnan bär ofta på oro och skuld för att ha orsakat skador på barnet. Att ge information om specifika drogers effekter kan vara svårt, på grund av okunskap om hur länge, hur mycket och hur ofta drogexponering har skett. Det är också svårt att i individuella fall förutsäga de neuropsykologiska störningar som kan visa sig senare under barnets utveckling. Det man däremot vet är att en förändrad livsföring ger positiva effekter under resten av graviditeten, vilket även kommer barnet till godo.
KÄLLA: FASPORTALEN.SE

Tvångsvård av missbrukare– så fungerar det

Genom att tillämpa lagen om vård av miss-brukare (LVM) kan man tvångsvårda perso-ner som riskerar att dö om ingen ingriper. Hemmen där vården sker drivs av Sis, Statens institutionsstyrelse. Under en place-ring ska den tvångsomhändertagna få hjälp att bryta missbruket och hitta motivation och kraft till en fortsatt, frivillig behandling med en fungerande vardag, utan missbruk och kriminalitet, som mål. 

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

6 nr av amelia + bäddset i fyra delar för bara 199 kr. Köp nu!