Åsnorna hjälper kvinnorna i Ghana ut ur fattigdomen

På landsbygden i norra Ghana har kvinnor traditionellt sett låg status. Flickorna hoppar av skolan, gifter sig tidigt och utför oavlönade arbeten. Det är långtifrån självklart för kvinnorna att bestämma över sina liv. Men sedan tio år tillbaka arbetar ActionAid med att ändra på det.

Amadu Aminatu är runt 45 år och bor i byn Challu i norra Ghana.

– Innan jag fick vara med i gruppen visste jag inte att jag var en människa. Jag hade ingen respekt i min familj. Det var så illa att männen slutade lyssna och började prata med varandra när jag öppnade munnen.

På landsbygden i norra Ghana arbetar de flesta med jordbruk. Men det finns stora skillnader i hur mäns och kvinnors arbete värderas. Enligt traditionen ska männen odla vissa slags grödor och kvinnorna andra. Männens grödor är värdefulla på marknaden, och dessutom får de tillgång till gödsel som delas ut gratis i distriktet.

Det som kvinnorna odlar värderas däremot lågt, och de kämpar hårt för att få ihop vardagen med att sköta hemmet, barnen och hinna med att bruka jorden. Utan hjälpmedel eller gödsel klarar de bara av att odla precis det nödvändigaste. Till skillnad från männen kan de inte sälja något på marknaden och får inga pengar över till den övriga mat de behöver.

Får två åsnor

Men kvinnornas liv i byn Challu har sakta förändrats tack vare ett projekt som kallas ”The donkey traction project” som startades av ActionAid för tio år sedan. Projektet består av två delar. Dels skapas kvinnogrupper, dels delas åsnor och vagnar ut till grupperna. Varje grupp består av cirka tio kvinnor och från början får de två åsnor – ett sto och en hingst – samt en vagn. De turas om att använda åsnorna i det dagliga arbetet på åkern och för att köra varor till och från marknaden. När åsnorna får föl får gruppen tillgång till fler åsnor. De bestämmer sedan tillsammans om de ska få en åsna var eller om de vill sälja åsnor och spara pengarna i bankkonto att ­använda för exempelvis skolavgifter.

"Hade alltid ont i kroppen"

I grupperna utbildas kvinnorna i att ta hand om åsnorna, jordbruk och ekonomi och har fått lära sig vilka rättigheter de har. Tidigare har de inte haft någon egen arena där de har vågat prata om sina problem.

Kateiri Zakariya är runt 35 år. Hon är gruppledare i en av kvinnogrupperna. Hennes grupp kallar sig ”Nimaka Kandia” som betyder ”Tillsammans för utveckling”. Hon minns hur livet såg ut innan de fick åsnorna.

– Vi kvinnor fick aldrig någon hjälp av männen. Vi fick sköta vårt odlande själva och utan möjlighet att plöja eller gödsla var det mycket svårt. Jag hade alltid ont i kroppen av att bära tunga saker på mitt huvud.

Utöver allt det som skulle göras i hemmet fanns det lite tid kvar till att hinna odla den mark hon hade.

– Jag bar tunga baljor med vatten fram och tillbaka från pumpen. Jag bar ved och allt jag odlade. I dag kan jag ta hjälp av min åsna till allt det där. Jag hinner med mycket mer.

"Tillsammans klarar vi det mesta"

I dag har gruppens två åsnor blivit sex stycken. Och då har de ändå precis sålt två. De har organiserat sig i kooperativ och därmed kunnat öppna bankkonto. Pengarna de tjänar använder de bland annat för att betala skolavgifter för sina barn. Det är en stor vinst, tidigare gick de flesta av barnen inte i skolan alls. Föräldrarna hade helt enkelt inte råd, eller så behövdes barnen hemma för att hjälpa till med jordbruket.

Kvinnorna har också startat mikrolånverksamhet till gruppens medlemmar, om någon behöver investera i sitt jordbruk eller sitt hem.

– Det bästa med vår grupp är gemenskapen. Vi pratar om vårt arbete, men även om andra viktiga saker. Om någon har ett problem så sätter vi oss i gruppen och pratar om hur vi tillsammans kan lösa situationen.

Amadu Aminatu har åtta barn, varav hälften har gått i skolan.

– Vi har lärt oss att tillsammans kan vi klara det mesta. Vi hjälps åt på fältet och delar på åsnorna. Nu när vi har flera åsnor så kan vi hyra ut dem.

"Tidigare brukade min man slå mig"

Amadu har börjat med småskalig handel och säljer i dag salt, lök och ris.

– I gruppen fick vi lära oss att odla smartare, till exempel efter säsong. När vi har åsnan till hjälp att plöja och frakta så kan vi producera mer. Nu säljer vi också grödor på marknaden.

Med mycket glädje, men också mycket allvar, berättar Amadu hur projektet med åsnorna och kvinnogruppen har förändrat hennes liv. Hon har mer tid till att umgås med sina barn och de har i och med det fått en bättre relation med färre bråk. Förhållandet med hennes man har också blivit bättre. Även män utbildas i kvinnors rättigheter så inställningen till kvinnors roll förändras. Kvinnorna är mycket medvetna om att åsnan är deras. För många är det den första sak de ägt själva.

– Tidigare brukade min man slå mig. Men nu vill han låna min åsna, och han vet att han inte får det om han slår mig, säger hon och skrattar lite.