Vill du ha en hemmaman?

– Att stiga tillbaka, stötta sin fru och vara hemmaman ser jag inte som en uppoffring, det är lyx. Jag åker räkmacka, det har jag gjort i många år nu, säger Kennet Andersson när vi hälsar på i hans hundra år gamla, vackra villa med utsikt över vattnet. 

 Men åter till räkmackan. Först var Kennet fotbollsproffs med allt vad det innebär av pengar, publik, resor och stjärnstatus. Proffskarriären var lång; elva år i klubbar i Belgien, Frankrike, Italien och Turkiet. Och under VM 1994 skrev han definitivt in sig i historieböckerna med sina fem mål. Men nu har han bytt radikalt och blivit fru-supportare och hemmapappa. Redan när hans fru Marie 1995 sade upp sig från sitt jobb och flyttade ner till Kennet i Italien, ”för Marie en ganska tuff satsning för att se om relationen funkade”, pratade de om att först kom fotbollen, därefter var det hennes tur. 

 – Hon fick ge upp jättemycket och har verkligen ställt upp. När vi bodde utomlands pluggade Marie lite på distans och trevade med olika saker, men det var svårt för henne att komma i gång med något eftersom vi aldrig riktigt hann rota oss innan vi skulle flytta. Vilken dag som helst kunde jag ju ringa hem och säga: ”Du, nu har jag fått erbjudande om kontrakt i den och den klubben.” Fotbollsproffs är ett fantastiskt, men också jäkla konstigt yrke. Man flyttar runt ofta, tränar mycket och går i pension vid 30–35. Men just eftersom karriären är så pass kort kunde vi prioritera fotbollen i några år, säger Kennet medan han fixar kaffe åt oss med kommentaren ”påminn mig om att servera – jag glömmer sådant”. 

 År 2002 tog motivationen slut och Kennet beslutade sig för att lägga av.

 – Jag är otroligt lyckligt lottad som fick lägga av för att jag var färdig med fotbollen – inte för att jag blev skadad eller inte fick förnyat kontrakt.

 De flyttade hem till Sverige och Göteborg. Då var Stella tre år och Liam på gång. Och det var Maries tur att realisera sina karriärdrömmar om en egen reklambyrå. Kennet blev hemmapappa när Liam började dagis.

 – Jag hade inte så mycket tankar och förväntningar innan, förutom att jag ville vara nära barnen – och så har det blivit. Många förvarnade mig om att det skulle bli tufft ”när telefonen slutar ringa och applåderna sinar”, men den grejen tycker jag har varit förbaskat skön. Det enda jag saknar är väl adrenalinkickarna – man får inte så många i hemmapappa-vardagen. Å andra sidan har jag blivit väldigt bra på att uppskatta små saker.

 Många kvinnor som väljer att vara hemma ifrågasätts. Gäller samma för dig som man, eller får du cred? 

 – Klart att vissa undrar vad jag gör på dagarna, ibland säger jag att jag har lite föreläsningar, för jag orkar inte varje gång förklara hela storyn om varför jag har råd att vara hemma. Men få ifrågasätter. Vem kan säga att det är ett dumt beslut att ta hand om sina barn? Jag inbillar mig att det är just detta pengarna är till för. Eller så är det bara för att jag är så stor som folk inte vågar kritisera mig, skrattar Kennet, 193 cm lång.

 Ja, han är inte bara hemma och kokar makaroner. Kennet har små sidouppdrag; han har gjort jobb för Canal Plus, föreläser ibland, är delägare i några bolag och skriver lite för Svenska Spel. Men hans huvudsyssla är hemmet och familjen: Han handlar mat, rustar hus, läser läxor, ja, allt utom att välja färger på gardiner och kuddar ”för det är jag kass på”.

 – I somras fick jag erbjudande om att vara med i tv-programmet ”Kändisdjungeln”. Tidigare har jag tackat nej till ”Let’s Dance” och allt sådant, men Marie lyfte tanken att det kanske är dags att tacka ja, för skojs skull. Min första tanke var då att ”Nej, tre veckor utan mig här hemma, det går inte! Då faller allt ihop”, skrattar Kennet och erkänner att så inte var fallet, tyvärr.

 Många proffsidrottare har sagt att ”ja, men när jag lägger av blir det din tur” – och så blir det ändå inte så (till exempel i fallet Magnus Hedman och Magdalena Graaf). Varför gick du med på att bli hemmaman?

 – Så ser jag det inte alls. Det är precis tvärtom. Jag har fått förmånen att vara hemma. Fast jag förstår vad du menar. Det finns många som vill göra saker och har höga karriärmål, men jag har ju redan nått mitt stora mål – nästan. När jag var 17 ville jag bli bättre än Maradona, och det lyckades jag inte riktigt med, men jag är stolt och glad över min prestation.

 Att gå från familjeförsörjare med lyckad karriär och kändisstämpel till hemmaman är ändå en omställning.

 – Men jag behöver inte längre ha 70?000 människor som tittar på mig och säger att jag gör ett bra jobb. Jag var i Bologna i höstas. Klubben firade 100 år och de bjöd in gamla spelare. Vi fick alla springa in på planen och vinka, vilket var skitkul, men… Jag tycker det är ännu roligare att åka och träna fotboll med Stellas lag. Jag har fått så mycket uppmärksamhet i livet att jag är proppmätt. Jag klarar mig i många år ännu. Visst finns det stunder då jag funderar över vad som komma skall – men de är få och jäkligt korta.

 Jämställdheten i familjen har aldrig riktigt vägt 50–50. Men om man slår ut det över alla år, så…

 – Är jämställdhet så viktig? Jag tror inte det, om man går rätta vägen i relationen, fattar gemensamma ­beslut och respekterar varandra.

 Hemmalivet passar Kennet som hand i handske, men kanske inte alla. 

 – Man måste nog vara rätt trygg i sig själv och inte behöva bevisa massa saker. Antingen har man sådan tur som jag och har lyckats med något innan, eller så är man bara en lugn person i sig själv. 

 Om han för alltid kommer att vara hemmaman är svårt att svara på.

 – Livet förändras ju dessutom när barnen blir större. Jag märker ju redan nu att Stella behöver oss mindre, eller tidsmässigt mindre kanske man kan säga. Hon cyklar själv till skolan och leker ofta med kompisar på eftermiddagen. Om några år kommer det att finnas mer utrymme för mig att jobba mer. Om jag vill...