Systrarna Hannah Widell och Amanda Schulman har varit bästisar sedan de var små. Deras liv är tätt sammanflätade med sommarhus ihop och jobb i samma bransch. Nu startar de eget tillsammans och löser vardagspusslet på samma gång.


Om systerskapet

De är mediavärldens skarpaste systrar. Hannah började sin bana genom att göra succé som ”Vecko-Revyns” mulliga modell. Hon gick vidare till att bli programledare för ”Bitch”, ”Harem”, ”Hannah” och ”Big Brother”, och var under många år en av Stockholms hetaste partytjejer. Amanda har snarare jobbat bakom än framför tv-kameran, nu senast som genrechef på Mastiff. Hon är också den som trollband Alex Schulman och fick honom att även utåt genomgå transformationen från elak superbloggare till Charlies pappa. Och hon kallats för Sveriges hetaste MILF.

– Det finns inget filter mellan oss. Jag kommer ihåg den dag Amanda föddes, vet precis var jag var och vad jag gjorde. Sedan är det ett klipp tills Amanda blev två år och jag fick en kompis. Då började vi leka, och det har vi gjort sedan dess, säger Hannah.
Vad lekte ni?
– Amanda var ganska blyg, otroligt söt och mammig eller ”storasystrig” som liten, säger Hannah.
– Hannah var min trygghet. Jag hade exempelvis aldrig vågat börja ettan om inte hon hade följt med mig till skolan på uppropet. Men hon tvingade in mig i ganska många konstiga saker också, skrattar Amanda.
– Vi är ju uppvuxna i mediabranschen. Farmor Gunny var tidningsmakare, mamma jobbar inom media och pappa är filmfotograf, vilket såklart influerade oss. Vi lekte antingen damtidning, tv-show eller modevisning. Jag var alltid producent och Amanda stjärnan, för det var så roligt att dressa henne!
– Vissa perioder valde Hannah till och med vad jag skulle ha på mig i skolan. Helt otroliga outfits! Och Hannah var ju min stora förebild, så jag satte på mig allt. Fast kring 11 började hon få egna kompisar och ville inte vara med mig lika mycket …
– Åh, vad jobbig hon var då! Vi är uppvuxna i värsta hippiefamiljen, vilket bland annat innebar att vi inte hade innerdörrar, för att man inte skulle kunna dölja något för varandra. Förstår du vad jobbigt det var när jag ville vara med en kompis UTAN efterhängsna lillasyrran, men hon stod vid dörrkarmen.
– Jag tänjde på alla gränser tills Hannah slog mig. Då sprang jag till mamma och grinade, säger Amanda och flinar åt minnet.

Hippiefamilj? Vad har ni haft för typ av uppväxt?
– Vi är riktiga storstads- och asfaltsungar, uppvuxna på Söder i Stockholm, när det verkligen var ”Kniv-söder”, säger Hannah.
– Uppväxten var bra, men det är väldigt starka och färgstarka människor i vår släkt. Det var ständiga diskussioner och mycket dramatik. Barndomen var känslosam, gapig och … flängig, säger Amanda.
– Ja, vi har aldrig haft det där med att ”familjen äter middag tillsammans klockan fem”, säger Hannah.
– Det enda konsekventa i vår barndom var somrarna på Gotland, där alla var tillsammans och vi hade hästar. Det har gjort oss till stora Gotlandspatrioter, säger Amanda.

Hur har uppväxten påverkat er?
– Den har gjort mig till den jag är. Därifrån utgår jag varje dag, i varje tanke. Därför är det tryggt att vara nära någon som har varit med om samma sak, säger Amanda.
– I vår familj skedde allt inför öppen ridå, som skilsmässor och föräldrarnas ålderskriser. Vi var inte skyddade ifrån något, vilket gör att vi nu skyddar våra barn lite väl mycket, säger Hannah.
– Och det är sjukt hur lika vi två har blivit, fortsätter Amanda. Vi har till och med samma smaklökar och tankebanor.

– Ja, vi delar hus på Gotland, och när vi är där på somrarna slutar vi prata med varandra, vi förstår ändå vad den andra vill, tänker eller känner, säger Hannah.

Om förälder-karriär-konflikten

– Även som vuxen är jag beroende av min mamma och mina systrar. Som när jag skiljde mig för några år sedan, vilket är en otroligt jobbig process att gå igenom, då var det tur att jag hade de som sa ”det här fixar vi”. Jag kände mig aldrig ensam och utelämnad, säger Hannah.

– Nej, vi är inte sådana som hörs en gång i halvåret, utan flera gånger per dag, så man behöver aldrig oroa sig för att vara ensam, säger Amanda.

Vad tycker era män om detta?
– Fast vi har ju varsin relation, varsin familj och varsitt hem, säger Hannah.

Men ni verkar umgås väldigt intensivt och flytande. Umgås ni mer ”vuxet” med middagar också?
– Absolut, framförallt när vi är på Gotland. Då korkar vi upp när barnen har somnat. Både vi och våra män är roade av god mat och gott vin, säger Amanda.

Men var drar ni gränserna för varandra?
– Vid förlossningen, skrattar Hannah och tittar menande på Amanda.
– Ja, jag var chockad och djupt stött när Hannah väntade Rosa och sa att jag inte skulle få vara med vid förlossningen. ”Va? Ska inte jag få vara med?”
– Det var som när jag berättade för Amanda att jag skulle gifta mig. Då grät hon, men inte av lycka. ”Men du har ju alltid älskat mig mest, vem ska älska mig mest då?”, härmar Hannah.
– Ja, men jag hade min enda singelperiod då, vilket var jädrigt otajmat från din sida, försvarar sig Amanda.

Stora- och lillasyster sitter i, ser jag?
– Ja, det är alltid Hannah jag har ringt när jag har stått någonstans utan pengar, säger Amanda.
– Fast nu är du lika mycket min trygghet som jag är din. När jag behöver viktiga råd ringer jag Amanda, för hon är så vansinnigt klok. Jag vet ingen som är så klok som hon, säger Hannah.
– Stopp, jag klarar inte mer, jag är nysminkad och vi ska faktiskt plåtas också, snyftar Amanda.

Bråkar ni någonsin?
– Nej, vi är så vuxna nu och behandlar varandra med respekt. Jag vet inte vad som skulle krävas för att vi skulle bråka idag, säger Amanda.

Och nu har ni till och med startat ett mediabolag ihop. Hur vågar ni göra det? Är ni inte rädda för att äventyra er relation?
– Hur vågar man med någon annan, kontrar Hannah. Fast jag inser att vi nästan har valt att leva ihop igen: Vi två har just startat ett mediabolag och vi delar lantställe på Gotland. Så här i stan lever vi ihop hela dagarna och på Gotland 24–7. Det är tur att våra män är förstående, säger Hannah.
– Fast annars hade de ju inte varit våra män, säger Amanda och fortsätter:
– Vi har jobbat med tv länge nu och gör det bra, men vi har en massa saker vi vill göra; vi vill ha ett stort bolag, vi vill kunna vabba utan dåligt samete, vara mycket med våra familjer och åka till Gotland ofta. Vi vill inte strunta i barnen, men heller inte säga ”hej då karriär, nu är jag hemma i två år”. Genom att samarbeta får vi både och. Ingen blir sur om det skiter sig och ett barn måste hänga med på ett möte, säger Amanda.
– Varför skulle jag bli sur? Vi älskar ju varandras barn högt. Jag älskar Charlie som vore hon min egen. Det är som att vi bara skaffar fler barn till ”familjen”, säger Hannah.
Och då fylls Amandas ögon med tårar igen.
Nog pratat. Dags för plåtning. Och just då dyker Alex Schulman upp för att kolla på barnen. För han är ju med i projekt Schulman-Widell han också.

Läs hela intervjun med Amanda och Hannah i amelia nummer 22.

NUVARANDE –Vi delar allt!
NÄSTA Jenny vann utmaningen om bästa viktomslag