”Vi är lyckligare utan män” – därför blir allt fler kvinnor självvalda singlar

Den brittiska skådespelaren Emma Watson skapade uppståndelse förra året när hon i en intervju berättade att hon var 30 år och nöjd singel. Hon hade till och med kommit på ett nytt uttryck som hon tyckte passade in på hennes livsstil: att vara i partnerskap med sig själv. I Sverige har psykologen och sexologen Tanja Suhinina tagit upp stafettpinnen för kvinnors rätt att vara singlar med sin nya feministiska självhjälpsbok Släpp snubbar (Vulkan bokförlag).

I den vill hon uppmuntra till mindre mansberoende och mer självständighet. 

– Släpper du snubbar kommer du att få mer tid och energi till sådant du faktiskt tycker är viktigt. Jag tänker att många kanske tror att man måste ha män i sitt liv för att få gemenskap, sex, barn, bekräftelse eller lycka. Om man ser män som ett måste för att kunna åstadkomma allt det där kan det till slut bli så att man kämpar mer för att ha snubbar i sitt liv än för att faktiskt uppnå alla de där bra sakerna. 

Boken är en praktisk handbok i hur du slipper behovet av manlig bekräftelse och handlar om hur man praktiskt bryter beteenden. 

Måste man göra slut med männen i sitt liv för att kunna släppa snubbar? 

– Min grej i boken är att man själv får sätta gränsen för hur mycket man ska släppa. Vill man släppa hundra procent så blir det ju svårt att till exempel dejta. Men det går också att dejta utan att anpassa sig efter snubbsex, börja raka sig för att vara sexig för att snubbar kanske ogillar hår eller konstant tänka på dejtlivet och ägna kompistid åt att diskutera dejtandet. Det finns väldigt mycket man kan göra på olika nivåer. 

I sitt jobb som psykolog såg Suhinina ett tydligt mönster hos kvinnor. 

– Jag upptäckte att det ofta var samma saker som gjorde att kvinnor mådde dåligt. Antingen var det en partner som betedde sig illa eller så var det ångest kring män de dejtade. Det är väldigt många kvinnor som tar hand om män, säger hon. 

Michaela, 48: Jag kände att jag ville leva själv  

Michela längtade efter något annat än familjeliv och vågade ta steget. Foto: Karin Wildheim

Gymnasieläraren Michela Castellaris kallar sin livsstil för single by choice, självvald singel. Hon har valt singellivet framför klassiska familjekonstellationer och förhållanden. 

– Idag finns det ekonomiska möjligheter för kvinnor att kunna leva själva. Det kunde vi inte förr. Man brukar ju ofta prata om att män lämnar relationer för att de tröttnat på tjatande kvinnor. Idag tror jag att många kvinnor tröttnat på tjatiga män. 

Michela har alltid känt att hon får energi av att vara själv. Men bara för att hon redan i tidiga år uppskattade ensamtiden har hon inte alltid varit lika säker som hon är idag på att singellivet är vägen till lycka. När hon började närma sig trettio och många i hennes omgivning skaffade både partners och barn väcktes en tanke hos henne att själv kanske bilda familj. Och det gjorde hon. Hon träffade en man och tillsammans fick de en dotter. Men efter ett tag kände hon ett behov av att gå tillbaka till vad hon själv beskriver som sitt rätta jag – en introvert person som trivs bäst i sitt eget sällskap. 

– Jag levde och älskade det klassiska familjelivet i några år, men jag kände mer och mer att jag ville vara själv – även om det beslutet var väldigt jobbigt att ta, med alla de konsekvenser som ett sådant beslut innebär.

Hur var det att lämna tryggheten i en parrelation?

– När jag träffade min dotters pappa kändes det helt rätt att leva på det mer klassiska sättet, och vi hade det väldigt trevligt under våra år tillsammans så det är inget jag ångrar. Men jag minns att jag tänkte att han hade rättigheten att bo med någon som älskade honom så som man ska älska den man lever med. Och att jag hade rättigheten att leva ett liv som kanske passade mig bättre. Det är svårt att veta innan man testat, men jag tvivlade aldrig på att beslutet var rätt. 

Jag känner mig aldrig ensam. Jag trivs bra i mitt eget sällskap

Men det fanns också rädslor. Främst oroade Michela sig över hur hon skulle lösa de praktiska bitarna med att vara ensamstående mamma. Men hon upptäckte att både föräldraskapet och livets upp- och nedgångar kan delas med andra – det måste inte nödvändigtvis vara en partner. 

Istället för att leva i tvåsamhet valde Michela att leva själv. Det gjorde att hon kunde lägga mycket mer tid på saker som var extra viktiga för henne – studierna, jobbet och dottern. 

– Livet jag har valt har definitivt inneburit att jag har kunnat fokusera på annat än en partner.

Idag lever Michela ett varannan vecka-liv med sin dotter Nicole. Och hon är glad över att hon kan visa sin dotter att det finns olika sätt att leva. 

– Jag tvivlade aldrig på att jag valt rätt, säger Michela, här med dottern Nicole. Foto: Karin Wildheim

– Vi lever ett ganska annorlunda liv, jag och min före detta. Mitt ex träffade en ny ett år efter att vi gått isär. Hemma hos honom får dottern det där familjära. De har regler om att sitta vid bordet vid vissa tider och så. Hos mig får hon göra lite mer som hon vill. Men jag tror att hon uppskattar möjligheten att leva två olika liv. Hos mig får hon all uppmärksamhet. När hon var liten vet jag att jag tyckte att det var lite jobbigt eftersom det inte fanns så mycket för oss att hitta på, bara hon och jag. Jag var rädd för att hon skulle tycka att det var tråkigt. Men nu när hon har blivit äldre har hon sagt att hon bara tyckte det var skönt. 

Singel betyder ju bokstavligen själv, solo – ensam. Och trots att forskningen visar på motsatsen får Michela ofta frågan om hon inte känner sig ensam? Svaret är nej.  

– Jag känner mig aldrig ensam. Jag tycker att jag är rätt underhållande att vara med själv, så jag trivs bra i eget sällskap. Men jag är kanske märklig på det sättet. Jag drev en butik själv i Borås under en tid. Då blev det väldigt mycket ensamtid. Jag levde singelliv och hade en butik där jag jobbade själv. 

– Då kände jag att snart börjar jag prata med skyltdockorna. Nu är jag väldigt social på mitt jobb som gymnasie­lärare. Jag har trettio elever som lyssnar på mig. Mitt sociala behov fylls där. 

Linn, 33: Jag är en självstående mamma 

Linn skaffade barn på egen hand och beskriver sig själv som självstående istället för ensamstående: ”Det känns mer starkt och positivt”. Foto: Privat

När Linn Edsmyrs treåriga förhållande tog slut visste hon att hon ville hitta kärleken igen. Hon drömde om ett familjeliv med man och barn. Men varken kärleksappar eller dejtandet ledde henne till det hon sökte.  

– Efter att jag dejtat ett tag så blev det nästan som ett arbete. Något man bara skulle beta av. Det var inte det här, åh vad jag är kär-känslan, utan mer att jag måste hitta en partner för att jag vill ha barn. Då blev det inte roligt att leta och skriva med folk, utan det kändes mer som en plikt. 

Det kändes som en plikt att dejta

Redan som 15-åring drömde Linn om att bli mamma. Och en stor del av den partnerstress hon kände kunde hon koppla till sin önskan efter barn. Så efter att det 2016 blev lagligt i Sverige att skaffa barn på egen hand ställde sig Linn i kö till en fertilitetsutredning.  

– Jag tänkte att om jag ställer mig i kö till det så kanske mitt sug efter att bli mamma lugnar sig och då kanske jag kan fokusera på kärlek. Men när jag hade ställt mig i kön så var det mer som att jag släppte dejtandet, för jag fick ett lugn inom mig. Jag förstod att jag inte dejtade för att hitta kärleken, utan för att hitta pappan till mina framtida barn, och då kändes inte det rättvist mot någon. Jag orkade inte längre leta efter ett förhållande, för det var ju inte ens det jag ville ha. Det tog bara kraft och energi från mig. 

Att hon kunde skaffa barn ensam var en tanke som växte fram hos Linn. Hela livet hade hon ju trott att hon behövde en man – en partner – för att kunna bli mamma. Men i kön till att få sin fertilitetsutredning började hon se fler och fler fördelar med att skaffa barn ensam. 

– Jag har alltid tänkt att jag är ett flockdjur och att jag inte vill vara ensam. Men efter att jag avslutade mitt senaste förhållande har jag bara växt och upptäckt att jag mår jättebra ensam. Det är ju i förhållanden jag inte har mått så bra. När jag tänkte på att skaffa barn själv så kändes det lättare jämfört med om jag skulle gjort det med någon från mina tidigare förhållanden. Då skulle jag ju haft två barn att ta hand om. 

Idag är Linn mamma till ettåringen Mio. Med hjälp av assisterad befruktning kunde hon skaffa barn utan partner. Hon vill inte beskriva sig själv som ensam­stående, utan likt Emma Watson har hon ett annat ord som hon tycker passar bättre in på hennes liv – självstående. 

– Självstående känns mer som att jag är själv i föräldraskapet. Och jag gillar att vara själv, men jag gillar inte att vara ensam. Det är många som kan definiera sig som ensamstående och känner att det känns bra, men för mig känns självstående mer starkt och positivt. 

Förutom din son – vad har du fått ut av att sluta fokusera på att dejta och hitta en partner?

– Jag mår bättre idag än jag någonsin gjort i ett förhållande. Killarna jag har varit tillsammans med tidigare skulle nog inte känna igen mig idag. Jag känner mig så lätt. Jag är inte längre uppslukad av vad någon annan tycker och tänker, utan jag känner mig som en mycket större människa. 

LÄS OCKSÅ: Katarina, 41, skaffade barn på egen hand ”För mig fanns det inget val” 

Av Moa Alfredsson