-Varför drömmer jag inte om stora diamantringar?
Folk har så höga krav nu för tiden. Det ska vara stora hus, bilar, segelbåtar och semestrar till exotiska stränder långt långt hemifrån. Malin däremot är inte som andra. Hon nöjer sig och är lycklig hemma, när allt bara flyter på.
Jag är en enkel kvinna. Exakt hur enkel har jag börjat bli varse. När jag tänker på vad som gör mig lycklig och vad jag anser vara lyx blir jag beklämd. Samtidigt är jag billig, för att inte säga gratis, att roa.
Jag står och hänger upp tvätt, nummer sjuhundratrettionio det här året. Tusen små tröjor som ska vecklas ut, vändas på rätsidan, skakas ut och hängas upp. Det är ju så att minutvisaren på väggen stannar, häktar, hoppar in i torktumlaren och grillar sig själv. Så tråkigt är det. Men ändå. Som jag står där så infinner sig lyckokänslan. jag hör att någon visslar. Det är jag. Jag är så glad att jag visslar. Varför då? Har jag kanske något spännande att se fram emot i kväll?
Nej.
Jag är glad eftersom de små tröjorna doftar gott och nu är det smutsiga borta och tänk så bra att jag kan fylla på garderoberna igen. Jag är glad eftersom jag i morgon bitti inte behöver låna ett par trosor från nioåringen och tvinga på treårige sonen.
Jag är glad därför att nu är en tvätt klar och det känns bra och det gör mig lycklig och VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG?
Vilken normal människa går och nöjer sig med sådant dravel? Varför drömmer jag inte om stora diamantringar och långa segelbåtar? Nej, stora ringar får inte plats i diskhandskarna och långa segelbåtar kan barn drunkna ifrån.
Jag är en simpel kvinna som går runt och är glad för att det är rent och städat. Sorgligt. Billigt och lättordnat, men ändå, så dumt. Så dumt att inte passa på att ha lite krav här i livet som rätt som det är har tagit slut. Ska jag på min dödsbädd ligga och tänka tillbaka på alla mina tvättar och hur de?… tog på mig?
Men jag rår inte för det.
Så blir det stopp i badkarsavloppet. Först ignorerar jag det och tömmer badkaret efter barnens bad genom att stå framåtböjd och trycka proppen upp och ner upp och ner tills vattnet är slut. Efter någon vecka är stoppet värre och barnen tvingas till hatade duschar i karet.
Snart är stoppet så akut att man inte kan duscha heller.
Då ringer jag rörmokaren som genast tutar utanför dörren och fixar vårt problem så lätt som aldrig så.
Och jag provar. Och det är fantastiskt.
Jag får ett rensat avlopp och det är sådan sanslös lyx. Jag är Anna Anka i ett slott. Vilken flärd! Titta vad jag kan, tömma ett helt badkar utan att det rinner ut över hela golvet. Jag är nog lite överklass när allt kommer omkring.
