Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa amelia i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Tove och Patrik införde skärmförbud – hittade tillbaka till varandra

Livet rullade på för Tove och Patrik. Två småbarn, tvättberg och vardagens alla måsten ­slukade deras tid. Men ­genom att dra ner på skärmtiden frigjorde de tid ­för sin relation. 

– Nu pratar vi med varandra igen, säger Tove.

Foto: Theresia Köhlin

Tove

 och Patrik har varit ett par i flera år. Sedan de blev föräldrar märkte de att tiden – och orken – blev allt mindre.

Tove Jansson och Patrik Lewin med barnen Minou 3 år, och Vida, 6 månader.
Tove Jansson och Patrik Lewin med barnen Minou 3 år, och Vida, 6 månader. Foto: Theresia Kohlin

– Innan barnen kom hade vi massor av tid att prata med varandra, sedan slutade vi nästan med det. Vi började fun­gera som ”Familjen AB” och inte som två vuxna i en relation, säger Tove.

Patrik håller med.

– Det blev mest som om vi var ett arbetslag här hemma: ”Du tar tvätten, så packar jag upp maten” och ”Jag lägger barnen, du tömmer diskmaskinen”.

Vi har ett par timmar på kvällen efter att barnen somnat, den tiden ägnar vi åt våra skärmar

Det gick i ett. Och när barnen väl var nattade, då var det mer regel än undantag att paret däckade i soffan. Framför varsin skärm.

– Jo, så var det väl. Det första som rök sedan vi blivit föräldrar var ju vår egen vuxentid. Vi hann aldrig stanna upp och prata, minns Tove.

Att dra fram telefonen och skrolla runt lite, istället för att sätta sig mitt emot varandra vid köksbordet och prata, kändes både avkopplande och kravlöst. Åtminstone på kort sikt.

– Vi har ett fönster på ett par timmar från det att bägge barnen somnat och det är dags för oss att lägga oss. Den tiden brukade vi ägna åt våra skärmar, säger Patrik.

Det är nämligen väldigt enkelt att slå ihjäl ett par timmar genom att skrolla runt på sociala medier, kolla lite nyheter och kanske streama något avsnitt av en serie. Och det är mer regel än undantag att vi gör det på egen hand, i vår egen lilla digitala bubbla.

Istället för att leva våra egna liv är det enklare att kolla hur andra lever sina liv. Det är mer kravfyllt att lägga energi på den egna middagen, duka fint och äta med sin partner samtidigt som man pratar om det som hänt under dagen, än det är att kolla vad grannen äter till middag på Facebook.

Tove och Patrik ersatte skärmarna med sällskapsspel.
Tove och Patrik ersatte skärmarna med sällskapsspel. Foto: Theresia Köhlin

I snitt lägger vi två timmar per dag på sociala medier i mobilen, enligt en årlig global undersökning från företaget We are social.

– Vi kände att vi måste göra något för att hitta tillbaka till en relation där vi faktiskt pratade med varandra, säger Tove.

Tove och Patrik insåg att de behövde göra något åt sin situation. De tyckte att de ägnade för mycket tid varje dag åt sina mobiler, så de bestämde sig för att ta reda på hur mycket tid de faktiskt lade på att surfa.

Och Tove och Patrik betedde sig ungefär som de flesta av oss. De kunde ägna en hel kväll åt separata aktiviteter där den ena skrollade Instagram och den andra streamade någon film. Och när det var dags att lägga sig följde mobiltelefonen med in i sovrummet för en sista koll på flödet ...

 

LÄS OCKSÅ! Terapeuten: Mobilen blir en konkurrent till partner

 

Resultatet blev nästan en chock. De lade ner mycket mer tid än de trott ­framför mobilen, flera timmar per dag.

– Men samtidigt var det bra, för här hade vi ju faktiskt tid att ta av, säger Tove.

Och det bästa av allt: Tove och Patrik var båda helt överens om att de skulle stänga av mobilerna när de kom hem.

"Vi båda ville göra en förändring för att hitta tillbaka till varandra."
"Vi båda ville göra en förändring för att hitta tillbaka till varandra." Foto: Theresia Köhlin

– Vi pratade igenom vårt beteende när det kommer till skärmanvändandet. Jag, till exempel, har svårt att bara sitta stilla och kolla på en film, jag vill gärna ha något att pilla med samtidigt ..., säger Tove.

Ja, de flesta av oss vet precis hur ­beroendeframkallande den där lilla smarta telefonen är, och hur den ­ständigt pockar på vår uppmärksamhet.

Tove och Patrik insåg att det bästa vore att ersätta skärmarna med något annat, som var lika lättsamt och avkopplande. Lösningen hittade de hemma i garderoben: sällskapsspel!

– Jo, faktiskt. Vi började spela sällskapsspel med varandra på kvällarna när barnen lagt sig, säger Tove och skrattar.

Det var ingen dum idé. För dagens parti TP började bli något som de bägge längtade efter och något som Patrik såg fram emot när han kom hem från jobbet.

– Det visade sig vara väldigt enkelt att sitta och småprata över ett spel. Det blev inte något stort steg, du vet ”nu ska vi prata allvar”, det här var något som gjorde att samtalen kom helt naturligt, säger Tove.

Helt plötsligt, utan att vare sig Tove eller Patrik visste hur det gått till, hade de en relation där de pratade och skrattade med varandra igen, precis som innan barnen kom. Dessutom: De hade börjat längta efter varandra om dagarna.

– I början fick vi påminna oss själva ibland. Det här är ju en vana man utvecklat under årens lopp. Det är ett mönster som är väldigt lätt att falla in i, där det blir snabba belöningar och ett beteende som inte ställer några som helst krav på en, säger Tove.

För Tove och Patrik innebar det ­frivilliga skärmförbudet en lång rad fördelar. Tove känner sig mer harmonisk och avslappnad. Patrik sover bättre. Men framförallt har de kommit närmare varandra som par igen.