Tantsnusk i stenåldersgrottan

Att leva som i sagorna behöver inte betyda att man sover på en ärta eller måste räddas från ett himla torn av en hurtig prins som tror att man är alldeles hjälplös. Nä, det kan betyda att man behåller gnistan och slutar snacka så mycket.

En god vän avslöjar sin magiska relationsformel på ett tåg till Göteborg.

-Om vi söndagsplanerar och ligger med varandra, då löser sig resten.

Nu blir jag intresserad. Inga ångestladdade terapitimmar där man bråkar om vem som skurar toaletten oftast? Inga gemensamma riktlinjer för framtiden? Påslakanväljarlördagar på IKEA? Inga rättviselistor på kylskåpet så att pappan kan se exakt hur många gånger varje veckan som mamman faktiskt tvättar nedkissade kalsonger.

Min livsnjutande väninna tar upp sina små randiga kaviarmackor, tar en tugga, smackar och skakar på huvudet.

-Nä, vi gillar ju inte att planera. Inte ens på söndagar. Men om vi inte gör det så förvandlas vi båda till missunnsamma egomonster på en kvart. Och så knullet då också. Det är nödvändigt. 

Jag tittar ut genom fönstret. Tåget susar förbi röda hus med vita knutar. Hus där folk kämpar varje dag för att hålla ihop, eller snarare hålla kvar en gnutta av det som var när allt var så nytt. Vad var det Nanok sa när vi kom hem från semestern och direkt hamnade i vardagsgegget? "Kan vi inte hångla lite mer och snacka lite mindre? "(om alla problem).

Nu har vi gått på den passionerade linjen i en och en halvmånad och jag måste säga att det går förbannat bra! Till skillnad från terapi är kyssar gratis och när man väl har vant sig så blir man lätt beroende. 

Kan det vara så att orden står i vägen? Att alla teser, teorier, goda råd, experter och torra böcker bara sätter kärleksgriller i huvudet på oss istället för att leda oss framåt? Kommer ni ihåg den där monsterhiten till bok, "Grottbjörnens folk"? Sida efter sida med tantsnusk på stenåldern. Verkade det inte bara så himla lockande? Folk hade nästan inga kläder på sig. Bodde i grottor på mjuka björnfälar. Red honungsgula märrar med vinden slitandes i timotejhåren. Pippade lite på stenblocken. Födde några barn. Fångade en kanin som grillades över öppen eld. Easy living. Inte så mycket snack. Precis som i "Grottbjörnens folk" så skulle jag vilja ha det (minus svälten, kylan, rovdjuren, dom hårda stensängarna, ruttna tänderna och skörbjuggen). 

Som vanligt blir det aldrig som i sagorna. Fast med lite mindre snack och lite mer av det andra som håller ihop kittet (plus söndagsplanering) tror jag att vi kan hålla Freud på behörigt avstånd från sängkammaren. Det behöver man knappast vara Dr Phil för att förstå.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Gör som över 200 000 kvinnor – läs amelia! Se erbjudande!