Ska jag berätta om otroheten?

Maja skriver till Bengt om sitt snedsteg i äktenskapet. 

”Hej Bengt, jag har ett dilemma. Jag och min man har varit gifta i sju år och har haft det som alla andra, både upp och ned under åren. För ett drygt år sen var det riktigt illa. Vi pratade inte med varandra, utom då vi grälade, och förhållandet knakade i fogarna. Jag har aldrig varit så nära att säga ”jag vill skiljas” som då. Men jag gjorde det inte. I samma veva inledde jag en flirt på nätet, med en gammal arbetskompis som flyttat till en annan stad. En gång i tiden fanns det en attraktion där och vi tog upp den igen via nätet. Jag var så nere att jag inte orkade göra motstånd utan lät mig svepas med. Vår flirt slutade i förälskelse, och den ledde oss i säng. 

Däremot var han gift och förklarade också att han tänkte förbli det, trots att han inte var speciellt lycklig med sin fru. Vi avslutade allt efter bara två IRL-träffar. Jag blev ledsen och var ännu mer nere en tid. Men när det värsta dragit över började jag konstigt nog känna en enorm lycka över att ha mitt äktenskap intakt. På något sätt fick affären mig att känna mig lyckligare med min man. Idag, över ett halvt år senare, tycker jag vi har det riktigt bra. Så då återstår bara mitt samvete. Ska jag berätta för min man om min affär, eller ska jag se mitt snedsteg som ”en varning” och glömma det förflutna? Jag är så rädd att “onödig” ärlighet kan stjälpa allt nu.

“Maja”

Bengt: Du var otrogen: Stå för det! 

Jodå, nog finns det onödig ärlighet. Men tyvärr Maja, det här faller inte in under den kategorin. Om du vill bygga något nytt och starkt med din man måste du berätta. Annars bygger ni på förgiftad mark. Och du kan gräva ner de där tunnorna hur djupt som helst. Förr eller senare börjar de läcka. Och även om de inte gör det kan du lita på att du på något sätt är upptagen med att adig. Även hemligheten. Och det gör något med om du inte tror det. Visst, det kan starkt måste stjälpa allting om du berättar. Men då ger du åt minstone din man en ärlig chans att ta ställning till om han vill gå vidare med dig eller inte. Med hela dig, så att säga. Det spelar ingen roll hur mycket du försöker gradera ner den här otroheten, att du inte orkade göra motstånd och all den där bullshiten. 

Du var otrogen och det krävdes en hel del arbete, en hel del luskande på nätet och knattrande med tangenterna och planerande, hotell, hemma hos dig eller mig, nödlögner hit och dit. Du sökte dig till något annat, du var otrogen: stå för det. Vad hade du gjort om den här snubben hade kastat allt överbord och sagt, jippi, nu skiljer jag mig, nu är det du och jag. Hade du fortfarande varit kvar då? Stå för din otrohet. Berätta. Men boka gärna i förväg tid hos en familjeterapeut. Du kan lita på att ni kommer att behöva det, och köerna kan vara långa. !