"Jag saknar min gamla kk ..." | Bengt ger råd
amelias läsare Linn har svårt att glömma sin gamla kk-relation. Trots att hon inte är ute efter ett förhållande, kan hon inte sluta tänka på honom. Vad ska hon göra? Bengt ger råd.
Fråga: Varför kan jag inte glömma killen? Jag lever ensam men har haft ett några kk och några hångel såklart. Senast jag hade en kk var för nästan ett år sen. Men jag tänker på och saknar honom varje dag...
"Knullkompisen" innan dess slutade jag träffa för att jag helt enkelt tröttnade på honom, jag var ju inte kär i honom. Men den här senaste kk-relationen är mer komplicerad för det var inte ett uttalat beslut av någon att sluta ses och det var en varm sexuell del av mitt liv, en närhet som kändes bra (även för honom, vi höll kontakt några månader efter att vi sågs eftersom vi ju var kk).
Jag vill inte ha tillbaka honom (vi är i olika faser i livet, en riktig relation är inte möjlig eller önskvärd). Skulle nog helst vilja ersätta honom på något sätt (menar inte nödvändigtvis en ny kk, om inte någon bara skulle råka dyka upp som kändes bra).
Irriterad på att sakna någon man inte ens haft ett förhållande med. Pinsamt liksom. /Linn
Bengt svarar: Träffa honom – eller låt minnet blekna
Ja du, varför gör vissa människor ett djupare intryck på en än andra? Jag vet inte. Jag vet bara att det finns ett säkert sätt att ta reda på det, och det är att fortsätta trä ffa killen ifråga.
Du kan också avstå, och då kommer minnet av honom att blekna bort. Du får bara ha tålamod. Om ett halvår kommer du inte att tänka på honom eller sakna honom lika mycket. Men är det vad du vill?
Jag får ett intryck av att du är noga med att ha din sexualitet för sig, i en låda med höga kanter, men det verkar uppenbart att du träffade någon som du ville ha till mer än en knullkompis, och som du faktiskt kom att ha ett slags förhållande med, oavsett vad du väljer att kalla det.
Om det inte var ett uttalat beslut att sluta ses borde det ju vara lätt att börja ses igen och bara ta fram telefonen och slå en signal till killen? Varför kan ni inte känna er fram, ta en fika och pröva att vara kk till att börja med? Du vet, kompisar?
