"Jag har en fot-fetisch – och jag låter män tända på mina fötter"

"Fotfetischistens bästa vän" kallar sig My på sin blogg som har flera tusen besök i veckan.

My är den som en fotfetischist kan vända sig till för att få utlopp för sin sexuella läggning. På bloggen lägger hon ut bilder på sina fötter, ibland i strumpor eller skor. Hon får många beundrarmejl och förfrågningar om olika tjänster.

Oftast är fotfetischister sexuellt undergivna män

– Fotfetischism är stort i Tyskland, mycket större än här, berättar My. För några år sedan visade en kompis ett tyskt youtubeklipp han tyckte var helt sjukt, där en kille höll på med en tjejs fötter. Jag tyckte inte alls det var så knasigt som min kompis och jag insåg då att jag kunde hitta likasinnade på nätet.

My tänder alltså på att killar tycker att hennes fötter är upphetsande. Den läggningen kan hon spåra ända till barn-domen – redan då var skotokig.

– Mitt första skominne är när jag som åttaåring tjatade till mig ett par knallröda glittriga skor med klack på en utlandsresa. Där började ett frö gro, som jag utvecklat successivt sedan jag blev sexuellt aktiv i tonåren. Då var det mest att jag fick fotmassage eller en och annan puss på fötterna.

Hur kommer det sig att fötter är en fetisch för somliga?

– Därför att det finns tabun runt fötter, tror My. Fötter anses ofräscha och associeras med förnedring. De som är sexuellt undergivna kan därför gå igång på att bli dominerade med fokus på fötter. Oftast är nämligen fotfetischister sexuellt undergivna män. De vill ibland till och med bli trampade på.

Vad exakt är det då de här männen gillar med fötter?

– Många gillar själva formen på fötterna, och det är olika om de vill ha rena, fina fötter eller ovårdade. Vissa föredrar fötter som stinker av fotsvett, eftersom det är doften av fot de tänder på. Andra vill att mina tånaglar ska vara skitiga. För dem ska mina fötter vara så smutsiga som möjligt och gärna ha gått barfota utomhus.

Dominanta män gillar välpedikerade fötter

Det finns dock dominanta män som är fotfetischister och de föredrar ofta rentvättade, välpedikerade fötter. Där handlar det inte om förnedring åt något håll. Killen tar mer initiativet då, och kanske suger på en av Mys tår.

– De flesta förfrågningar jag får kastar jag direkt. De kommer från sådana jag kallar nätrunkare. Men jag besvarar dem som andas respekt och är hyfsat väluppfostrade. Vissa av dem som är trevliga träffar jag. Jag brukar ha haft ganska mycket kontakt med dem innan vi ses. Det ska vara rätt person och rätt tillfälle, jag måste känna mig trygg. Ibland när jag stämt träff så blir det fel. Då avbryter jag sessionen. Det får inte bli pinsamt och löjligt, utan ska flyta på utan att vara stolpigt.

Vad är männen ute efter när de träffar dig?

– De vill slippa ansvar en stund. De håller på med mina fötter, som ett förspel. Sedan går de hem och tillfredsställer sig själva. Jag slutför aldrig akten.

My berättar att de flesta fotfetischister hon träffar är starka män med ordnade förhållanden och ett normalt vardagsliv, ofta med högt uppsatta positioner yrkesmässigt. Även om de vill bli behandlade som dörrmattor i sexlivet, så är de normalt sett inte undergivna i vardagen.

Hur ser det ut för My då? Är hon dominant i sin övriga tillvaro?

– Det är en roll jag kan gå ut och in i, även i vardagen. Men jag är ingen typ som alltid pekar med hela handen.

Vad får du själv ut av en "session"?

– Jag blir själv upphetsad av att träffa killarna, men förutom strumporna behåller jag alltid kläderna på och går aldrig hela vägen med dem. Det sparar jag tills jag är ensam hemma eller tills jag träffar min kille om jag har någon.

Vad är det som gör dig upphetsad?

– Det är det exhibitionistiska som tilltalar mig – att visa fötterna och få respons. När jag tar på mig högklackade skor känner jag mig större, starkare och snyggare. Det ger mig tillfredsställelse att bli satt på piedestal, på mina villkor. Då växer jag en stund, får en känsla av välbehag.

– Jag får mycket positiv feedback på min blogg, men det är när jag träffar en fotfetischist jag verkligen får utlopp för min läggning. Fast ibland kan det gå lång tid mellan träffarna, upp till ett par månader.

Ibland skickar du strumpor eller skor till fotfetischister. Blir du upphetsad just när du postar ett brev med strumpor i?

– Jag gillar att det finns män som vill ha mina strumpor, men jag blir inte upphetsad av just det. Det är en tjänst till de som inte vågar leva ut sina fantasier.

Om du själv får utbyte av att ha kontakt med fotfetischister, ska du då ta betalt?

– Jag skulle kunna träffa männen gratis, och har också gjort det med några speciella. Jag har ändå valt att sätta en prislapp på min tid. Annars blir jag totalt överhopad av folk som inte ser till mitt bästa. Pengarna är ett slags gränssättning som visar att mina kunder också har en uppgift.

Var går gränsen till prostitution enligt dig?

– Jag tycker inte att jag säljer sex, eftersom jag aldrig vidrör ett kön. Varken med händer, fötter eller annan kroppsdel.

Hur funkar det med fotfetischismen när du har ett fast förhållande med någon?

– De killar jag haft ett fast förhållande med – och de har inte varit fotfetischister – har fått acceptera att jag träffar fotfetischistmännen. Om det varit en lyckad session så kommer jag hem upphetsad och då har ju killen jag varit ihop med också fått glädje av det hela, ler My.

Runt fotfetischism finns tabun, ändå berättar du väldigt öppet. Hur kan du vara så frispråkig?

– Det är tack vare mina föräldrar som hade en ganska rå men hjärtlig jargong, även om de inte pratade direkt om sex.

– Jag vill avdramatisera sex. Sex är speciellt men det behöver inte vara så märkvärdigt. Mina barn vet att jag håller på med fotfetischister. Ibland skäms de över min öppenhet men jag tycker det är bra att kunna prata med barnen om sex. Jag vill ge dem mod och styrka både att sätta gränser och tala om vad de gillar.

My säger att det utvecklar henne verbalt och känslomässigt att hålla på med fotfetischism. Hon vågar mer och skäms mindre och har fått lättare att ta för sig och säga ifrån.

Läs också: Därför går jag igång på min fetisch – två kvinnor berättar