Separationer - ett hett tema

I oktober har nya Julia Roberts-filmen ”Eat, pray , love” premiär i Sverige. En ”äkta amelia-film” har vår recensent Samuel Mesterton kallat den. Temat: att bryta upp från sitt äktenskap för att resa ut i världen och finna sig själv. Det är något som många av våra kvinnor i Damrummet funderar över. Vad gör man när kärleken tar slut? Kan man få känslorna tillbaka eller är det bättre att gå vidare? Råden strömmar in till signaturen ”Noma” som skriver:

Vad ska jag göra? Jag har varit tillsammans med min man i 15 år, vi har tre barn tillsammans 10, 5 och 2 år. Jag är inte längre kär i min man och i ärlighetens namn har jag nog inte varit det på flera år. Först nu har jag vågat att ta tag i detta. Finns det någon som har erfarenhet av samma problem? Tanken på skilsmässa skrämmer ju förstås med tanke på barnen och allt det vi har tillsammans. Samtidigt är det ju inte schysst vare sig mot honom eller mig själv om jag inte får tillbaka de "rätta känslorna".

Vissa ger rådet att hålla ut, som signaturen ”Dum, knäpp och kär”:

Ni behöver ju inte gå ifrån varandra helt. Du kanske bara behöver en tid att vara för dig själv och känna efter vad du egentligen vill. Som du känner nu så finns inte dina känslor för honom kvar men skulle de kanske komma tillbaka en tid efter ni gått åt var sitt håll?

Medan andra, som signaturen ”Marisa”, vittnar om att en skilsmässa kan vara den bästa lösningen:

När jag flyttade till eget boende började jag sakta leva igen. Under alla år (17) jag levde min man kunde jag nog aldrig andas fritt. Jag hade en inneboende frihetslängtan som jag bara förträngt. Jag blev ju jättesårad och kränkt av hans svek (som din man nu då) men att leva ensam har varit bra för mig. Jag har blivit jättebra på att stänga av, jag lever mitt liv med ganska mycket aktiviteter då barnen inte bor här. De har också klarat sig ganska bra, de saknar självklart den förälder som de inte bor med just då men det funkar.