Frilansjournalisten Rebecka Åhlund är amelias nya krönikör. Hon beskriver sig själv som en plikttrogen person som oftast är vänlig. Men inuti är hon lite sur. Och euforisk av lycka på samma gång.

Välkommen! Slå dig ner, sätt dig bekvämt, jag har glömt mina papper och overheadapparaten var visst redan bokad. Hoppas att du vill vara med ändå.
Jag heter Rebecka Åhlund och är en 35-årig glutenallergiker boende i Sveriges surdegstätaste område, nämligen på Södermalm i Stockholm. Men jag är född i Brämhult utanför Borås och älskar ordvitsar och har fortfarande inte riktigt förstått att jag närt två badjävlar vid min barm. De säger ”ballt” och jag säger ”vilka tror ni att ni är, egentligen”. Då säger de ”mamma pratar ett lite annat språk än vi”.

Jag är gift med en fin person som heter Johannes. Vi är båda envisa och bergsäkra på att vi alltid har rätt, så vi bråkar aldrig. Det vi blev osams om senast var huruvida det skadat putsen på väggen ovanför vår säng att jag bankade en hammare i den för att grannens son skulle sänka volymen när han spelade ledmotivet till Lejonkungen klockan fyra härommorgonen. (Det gjorde det inte. Men det blev inte tyst heller.)

Jag är en plikttrogen människa som ler mot främmande på stan och hoppas på det bästa men oroar mig för det värsta. (Ring om ni behöver förslag på vad ”det värsta” skulle kunna vara.) Jag sköljer ur mjölkpaketen innan jag lägger dem i återvinningen och om jag skulle skriva en tjurig lapp och sätta upp i hissen skulle jag underteckna den med namn. Om det inte rörde något alltför delikat problem. Då skulle jag döpa vårt nätverk i lägenheten till ”Vi hör när ni knullar”.

Det jag använder mest i min telefon är kameran, väderappen och Twitter. Mina senaste googlingar var följande: en butiks öppettider, ”tropiska parasiter” (sökte bilder, rekommenderas varmt) och ”gammal kvarn i Västergötland som säljer lampor”.

Utanpå är jag oftast vänlig, inuti är jag oftast lite sur och euforisk av lycka på samma gång. Jag tar inget ansvar för vad ni kommer att få läsa här förutom att jag erkänner att det är jag som skriver. Ni kan således inte stämma mig om ni tycker att jag har fel eller tänker konstigt. Jag planerar också att bli Sveriges enda krönikör med ångervecka, så det går inte att stämma mig ens om jag byter åsikt.

Jag tycker om råbiff, gammal rap och läser mycket. Mitt jobb är journalist. Och mitt nya jobb är alltså krönikör i amelia. Jippi! l

NUVARANDE Rebecka Åhlund: ”Utanpå är jag oftast vänlig”
NÄSTA Rebecka Åhlund är amelias nya krönikör