Rebecka Åhlund: "Ingen kan allt - men alla är bra på något"

Alla kan inte vara bra på allt. Och alla är bra på något. Även om just tovning kanske inte är amelias krönikör Rebecka Åhlunds starkaste gren.

Eventuellt har jag ”huvudvärk” men det kan man inte ta hänsyn till när man i ett särskilt entusiastiskt ögonblick tjatat sig till att ”vi föräldrar väl också kan få pyssla med ull” på föräldrakooperativet. Klämmer fast stjärten på en liten barnstol och dricker kaffe fast jag vet att det kommer att hålla mig vaken till halv tre. Här ska tovas.

Får prova att karda lite, det är jättetungt, samtidigt som jag bläddrar i vår hantverks­pedagogs bok om ulltovning. Där finns en noggrann genomgång av hur man tovar sig ett par strumpor. Sedan kan man brodera några fina blommor på strumporna. Det står inte hur man broderar, det är precis som recept på mat, det kan stå ”skira detta och detta” och hennes nåd författaren förutsätter att alla vet hur man skirar. Det vet inte alla! Jo, alla vet, men inte jag. Och utöver att be min man sy i knappen i mina byxor vet jag inte hur man broderar heller.

Men så ska jag ju heller inte tova några strumpor, inte riktigt än i alla fall. Vladi på andra sidan bordet har satt igång med tovandet nu, hon tovar en Angry bird. Helt perfekt med ögon och pupiller och näbb och allt. Till vardags gjuter Vladi bettskenor åt folk, och då kanske man automatiskt blir bra på tovning också tänker jag? Janna gör en kyckling, den blir väl sådär i ärlighetens namn. Susanne gör en vacker blomma i många färger.

Själv gör jag en?… boll. En ullboll. Nu förstår jag att många blir väldigt intresserade av hur man gör just en boll av ull och det kan jag berätta: man rullar. Ungefär som chokladbollar, ni vet? Ja, så gör man. Rull rull. Tov tov. Det blir veck på min boll och jag skojar lite om att den har öron. Haha! Ingen annan skrattar. Sedan slänger jag ett getöga på Vladis Angry bird, som hennes son ska få, och försöker peta in ullörat i bollen med en nål. Det går ganska bra, om man med bra menar ganska dåligt.

Jag gör fyra bollar i olika storlekar och?… rätt olika form. Myser när jag luktar på händerna efteråt, de luktar får. Sedan går jag hem, mitt stora barn frågar halvt i sömnen vad jag tovade. ”Några svincoola bollar”, säger jag, hon ler och sedan tänker jag att alla har ju något de är bra på, det gäller bara att hitta sin grej och jag kanske ska leta lite till ändå.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Gör som över 200 000 kvinnor – läs amelia! Se erbjudande!