Vad finns det för fördelar med att kämpa för ett mer jämställt förhållande? Är det verkligen så viktigt? Psykoterapeuten Ylva Elvin-Nowak reder ut.

Det var ett himla tjatande och ­tjafsande om jämställdhet, kan man tycka. Är det verk­ligen så jäkla viktigt? Det leder ju till många konflikter både hemma och i samhället?

Ylva Elvin-Nowak, doktor i psykologi och leg. psykoterapeut, som bland annat ­skrivit böckerna I sällskap med skulden och Världens bästa pappa ­reder ut begreppen.

Ylva_psykoterapeuten

Ylva Elvin-Nowak, doktor i psykologi och leg. psykoterapeut.

– Det finns tre parter i det här: Kvinnan, mannen och barnet. Inledningsvis handlade det om ­kvinnans möjligheter att komma ut på arbetsmarknaden och bli självförsörjande. Det finns ett stort psykologiskt egenvärde i att som vuxen inte vara beroende av en partner, säger hon.

– Vad gäller män kan man tycka att de också fullt ut ska få vara med om den omskakande upplevelsen i att få barn och sätta sig själv i andra rummet.

Och vad finns det för vinster för barnen?

– Barn har enligt barnkonventionen odelad rätt till sina föräldrar. De har ett stort behov av omsorg, och att ha två omsorgspersoner är tryggare än att ha en. Det har också visat sig att en pappa som redan tidigt tagit stort ansvar för sitt barn är mindre benägen att släppa kontakten vid en separation. Det finns ju män som glider iväg och gör ett omtag, skaffar ny fru och nya ungar – och för barnet finns det en känsla av övergivenhet däri.

Varför är det då så svårt att leva jämställt, även om man har ambitionen?

– Det finns en historisk bild av kvinnor som medfödda omsorgspersoner. Och det finns stora skillnader i bedömningsgrunden för en mamma och en pappa. Kraven på det goda moderskapet är betydligt högre än för det goda faderskapet. Många pappor är nöjda med sin föräldraroll, för de är mer närvarande än vad deras pappor var, me­dan mammor ofta har haft mammor som varit mer tillgängliga än de själva är och känner skuld. Mammor har också ett backup-ansvar, hon är den som till sist alltid finns där för barnen om pappan missar eller glömmer något.

Vårt samhälle möjliggör på många sätt jämställdhet, ändå följer den inte med ända in i familjen. Pappor tar ut cirka 20 procent av föräldraledigheten. Vad behöver göras?

– Redan när jag var med och utredde föräldraförsäkringen 2004 föreslog vi fem pappamånader. Jag tror att beteendeförändringar ibland kan behöva skyndas på med hjälp av lagstiftning, säger Ylva Elvin-Nowak.

– Lagstiftningen är till för att ändra beteenden, och när vi förändrar beteenden med tvång tenderar attityderna att hänga med. Från en dag till en annan blev det exempelvis ett brott att aga sina barn, och idag är det få som skulle hävda att det är bra att slå sina barn. Även när man införde de två pappamånaderna var det ett jädra liv, nu är de ­accepterade och för många män är det orimligt att inte ta ut månaderna. Att införa fem pappa­månader skulle hjälpa till att statuera en självklarhet i att både män och kvinnor blir borta ett tag från jobbet när de har ­småbarn.

LÄS OCKSÅ! Så fick vi en mer jämställd relation – minskade vardagsbråken med 100%