? Porrträning ?varför då, tjejer?
2011 räcker det inte att bli stark, snygg och smidigare av sin träning. Man ska bli sexigare också. Gärna redan under själva träningspasset. Varför ökar utbudet av träning som innebär att tjejer ska se ut som sexarbetare? Diskutera det här laddade ämnet i Damrummet!
”Släng all rekvisita och alla kläder(!?) sedan 2008 är FloorStrip ett av vårt hetaste Strip koncept! Med golvet som scen får rörelserna komma till sin rätt och vi kan nästan garantera att din partner även kommer tacka oss!”
Texten är tagen från en sajt hos ett av många företag som satsar på nya, ”exotiska” tränings- eller dansformer som poledance, stripchair, stripaerobics, floorstrip, umbrellastrip eller -någon kombination av dem.De här träningsformerna har två saker gemensamt: 1. De anspelar på sex. 2. De blir allt populärare i Sverige.
Den första av de nya, ”sensuella”, träningsformerna att få fotfäste i Sverige var poledance. Poledance har funnits här i någorlunda organiserad form sedan mitten av 00-talet, och går i korthet ut på att göra mer eller mindre avancerade övningar kring en lodrät metallstång, i en ”sensuell” kombination av dans och gymnastik.
Sporten, om vi får kalla den så (i år arrangeras faktiskt svenska mästerskap i grenen), kräver en stark överkropp och en rejäl dos vighet. Det råder inget tvivel om att de duktigaste utövarna är atletiska, starka och skickliga på det de gör. Men det råder inte heller något tvivel om att det är en strippstång de klänger kring och att hela företeelsen är en oblyg flirt med sexindustrin.
Kopplingen till sexuell underhållning kunde knappast vara tydligare. Klädseln är ofta minimal, musiken är suggestiv. Det svankas, skrevas och höftjuckas friskt under dansnumren. Man behöver inte vara proffsfluktare för att hitta tydliga sexuella anspelningar.
Ändå hävdar många stångförespråkare att träningen egentligen inte har något med striptease att göra, utan att den i själva verket härstammar från en urgammal kinesisk form av akrobatik, där utövarna balanserade på långa bamburör. Men för en utomstående betraktare känns den parallellen mest som ett desperat försök att tvätta bort ett sunkigt förflutet. Poledance och den kinesiska akrobatiken har ungefär lika mycket gemensamt som poledance och stavhopp. I själva verket importerades fenomenet mer eller mindre direkt från amerikanska strippklubbar. Så här skriver en av de svenska poledance-pionjärerna:
”Vi besökte till och med strippklubbar i ’studiesyfte’, och det var långt ifrån de sunkiga hak jag sett på tv-dokumentärer om misären i Sverige. Här var kvinnorna vältränade och alla hade sitt nummer, lite som flashdance. Sedan kan jag tycka att man inte ska glorifiera hela etablissemanget, men dansa kunde dom!”
Flera seriösa utövare försöker tona ner sexinslagen. I tävlingssammanhang finns regler om klädsel: Högklackade skor är tillåtna, men inte höga stövlar. Minsta tillåtna klädsel är ”shorts/hotpants som täcker stuss”. Musiken som deltagarna väljer får inte ha ”explicita texter”. Men detta är på tävlingsnivå. Dit når inte vanliga tjejer (eller, visst, killar). De allra flesta som kommer i kontakt med poledance gör det via dansskolor och gym. På vissa av dem kallas instruktörerna ”queens” och ”hostesses”, och parallellt med vanliga kurser och träningspass erbjuds paket som riktar sig till svensexor och möhippor. Det sensuella och sexuella betonas, snarare än tonas ner. Känslan beskrivs bra i inledningen till en artikel i träningstidningen Sportguiden, en artikel som beskriver ett träningspass i polestrip, en variant av poledance.
”Musiken pumpar, en hes Rihanna sjunger långsamt, vi är 20 förväntansfulla tjejer i underkläderna, svettiga, i ett mörkt rum en helt vanlig tisdag kväll i Dancing Queens nya fräscha studio på Östermalm i Stockholm.”
Ni känner ju pirret. 20 förväntansfulla tjejer i underkläderna, sensuell soulmusik, de svettiga kropparna ... Varför är de så förväntansfulla? Varför är det så otroligt spännande att leka -erotisk dansare? Varför vill de lära sig att se ut som professionella strippor? Är det här den där delen med ”din partner kommer tacka oss” kommer in? Tränar de för att de vill kunna kåta upp sina män? Går de på polestrip för att träna upp sina mäns förmåga att njuta?
Poledance bröt ny mark och i efterdyningarna dyker fler besläktade fenomen upp. Stripaerobics och stripchair är två exempel där kopplingen till sexindustrin inte kan bli tydligare.I stripchair har man en stol som hjälpmedel, och kring stolen -bygger man under träningspasset upp ett -regelrätt förföriskt shownummer. Visst är det tungt och jobbigt, och det är säkerligen bra träning (jag har själv gått på ett pass), men frågan är varför så många tjejer tycker att de måste se ut som om de vill bli påsatta, samtidigt som de stärker muskelgrupper och får bättre kondition. Instruktörerna påminner hela tiden deltagarna om att ”sexa till det”. Kom igen tjejer, puta med den där rumpan riktigt inbjudande nu.
I nästan alla artiklar om de nya strippträningarna förekommer pliktskyldiga inpass om män. För visst kan ju män också svanka, puta och låta tungspetsar spela i halvöppna munnar när de ålar sig kring stolar eller stänger. ”Ja, killarna har börjat hitta till oss nu och det är jättekul”, säger instruktörerna i intervjuerna – men det är ju inte sant. Väldigt få män hittar till de olika strippträningspassen. Det här är verkligen kvinnornas värld. En värld där de får lära sig att puta och svanka och vara riktigt, riktigt kvinnliga, samtidigt som de får fina, fasta armar och lår.
Läs hela artikeln i senaste numret (nr 12) av amelia.
Tycker du att poledancing är ett bra träningssätt eller enbart kvinnoförnedrande? Diskutera vidare i Damrummet!
strippgympan vinner mark
• Träning som baseras på striptease och ”sexuell underhållning” blir allt populärare.
• Poledance, stripchair och stripaerobics är bara tre av många varianter på olika -typer av utmanande träningsformer.
• ”Porno chic”-träningen är enligt många kritiker ännu ett bevis på hur det offentliga rummet sexualiseras och hur porren görs rumsren lite i smyg.
poledance kom först
I höst ordnas de första svenska mästerskapen i poledance. Sedan 2010 arrangeras också tävlingen ”Battle of the pole”. Där delas de tävlande in i två klasser: Kittens och Lionesses.
Kända svenskor som börjat med sporten är Eva Nazemson och Sara Lumholdt.
