På besök i stenåldern
Att leva på stenåldern eller i den moderna världen? Ann ställs inför ett teknikproblem som vänder upp och ner på hela livet.
– Mamma, skynda dig!
Jag skuttar upp som ett huj och tror att någon unge är på väg att förblöda, men ser att det är något nästan lika hemskt – min Iphone-sladd håller på att bli till en grillpinne.
– Mamma, sladden är ju nästan helt brun och den har smältit!
Jag sliter bort den vita skönheten från vår uråldriga brödrost och kvider lite uppgivet.
Om jag ändå inte varit så svag för kitsch. Eller varit så snål. Då hade jag bytt ut den där lilla, bulliga dödsmaskinen och haft min sladd intakt.
9-åringen försöker trösta.
– Det är säkert ingen fara. Bara man tejpar lite grann…!
Trots mina starka tvivel vänder jag upp och ner på hela huset, men det e1nda som kommer fram är Steve, vår bortsprunga dvärghamster.
Dubbelsuck, men barnen är ju glada i alla fall. Kanske bra att dom har något att roa sig med nu när vårt liv mer och mer kommer att gå tillbaka till Stenåldern. Jag ser framför mig hur vårt liv kommer att se ut framöver. Inga sms. Inga telefonsamtal. Ingen uppkoppling. Inga spel som kan bli medlaren under Vikinga-slagen på väg hem från stranden. Jisses, hur ska vi överleva egentligen. För att inte tala om hur inskränkta vi kommer att bli?
– Vad är det du säger? Har vi fått en ny statsminister (på något underligt sätt känns det som att jag även kommer att börja prata småländska nu när vi kommer att leva mer som i bondesamhället).
Två dagar går. Plötsligt inser jag att jag kan leva utan en telefon som örhänge. Barnen bråkar visserligen med varandra fortfarande, men nu är det kreativa tjafs. Dante har gjort en riddarhjälm av en glasslåda och Ilon har börjar fuska i kortspel. Nu när vi har så mycket tid över berättar jag om hur det var när jag var liten.
– Då fick man sitta ner och prata eftersom telefonen satt fast i en sladd i väggen. Och när min kompis Karins pappa köpte en mobiltelefon så var han tvungen att ha en väska på ryggen för att den var så stor att bära med sig. 7-åringen plirar och måttar.
– Var den så stor?
Plötsligt tutar det från vägen. Grannen Katrin hojtar om en extra iphone-sladd. Åh, nej nu måste jag ta ett teknikbeslut. Leva kvar på stenåldern eller komma tillbaks till nuet och tusen arga mail i inboxen. Bondhjärtat säger en sak och förnuftet en annan.
– Du kan väl komma in på en latte så får vi prata om saken.
Dessutom kan jag passa på att kolla mina sms när hon ändå sitter här och fikar…
Finns det inte internet, kan man måla.
I helgen:
Badade jag i havet på längden och tvären och lite hursomhelst!
