”Ni kan aldrig återvända till det liv ni hade innan ni kysstes i taxin”
”Ni kan aldrig återvända till det liv ni hade innan ni kysstes i taxin” Foto: Shutterstock

”Hjälp, jag är otrogen med min mans bästa kompis”

amelias läsare Jenny är sedan ett tag tillbaka otrogen med sin mans bästa vän. Hon har blivit kär. Och vill att de båda ska lämna sina äktenskap och börja om tillsammans. Men hennes nya kärlek förhalar beslutet... Bengt ger råd.

Fråga: Jag är gift sedan två år, vi har varit tillsammans i tio och har en femårig son. Vi umgås med min mans bästa vän Patrik och hans familj – de har blivit ”vår andra familj”. Patrik har också barn med sin sambo, och våra barn har vuxit upp med varandra. 

Patrik och jag jobbar på samma företag. Sedan vi träffades har det alltid funnits en outtalad attraktion och något speciellt mellan oss. Jag har tänkt tankar som jag inte borde, kommit på mig själv med att det är förbjudet och lagt ner. 

För två år sedan efter ett julbord delade vi taxi hem. Vi höll varandra i handen och kysstes, han frågade om jag ville sova med honom i deras gäststuga men jag sa att det inte var någon bra idé. Vi pratade aldrig mer om det.

I höstas åkte vi utomlands med jobbet. Sista natten var vi ute ett gäng, berusade allihop, och i taxin till hotellet pussade jag honom på halsen lite diskret eftersom vi var fler i bilen. När vi kom till hotellet bad han mig komma till hissen och där var det som om alla känslor exploderade. Vi hånglade och han sa: Ring mig. Jag kände att om jag gjorde det skulle det förändra våra liv, men kunde inte glömma vad som hänt vid hissen. Jag ringde, han kom till mitt rum och allt släppte. Vi hade sex, och det var så galet på alla sätt. Han får mig att känna som ingen någonsin fått, och hur han rör mig ... 

Först trodde jag att det var en engångshändelse, men så blev det inte. Vi ses när vi kan och pratar i telefon varje dag, förutom på helgerna när vi är med våra familjer. Han säger att han vill dela sitt liv med mig, att han är kär, att jag gör honom lycklig. 

Nu har jag känt efter ett tag, och i vintras visste jag att jag är beredd att lämna mitt äktenskap och vara med honom. Då insåg han hur allvarligt detta var och vilka stora konsekvenser det skulle få, eftersom han och min man är bästa vänner. Han tvivlar inte på oss och att vi kan få ett lyckligt liv, men tänker på hus, barn, vänner och våra respektive. Han vill inte sluta träffas, han vill bara inte att vi ska förhasta oss. Men det har snart gått ett halvår. 

Nu ska de renovera huset och hans sambo ska fira sitt nya jobb. Det är jag som fixar festen, så innan dess kommer inget beslut att tas. Men det finns ingen bra tajming för sådant här, tycker jag. Jag klarar snart inte mer utan ett beslut. Jag vet att jag inte kan pressa honom, och han säger att han tycker om mig sjukt mycket och ALDRIG skulle göra så här annars. När jag frågar om vi ska avsluta vår relation så säger han nej. Han säger att han fortfarande tror på oss.

Jag tvivlar inte på att han vill vara med mig, men då borde han väl inte tveka? Ibland blir jag rädd för att han bara vill vinna tid. Han har sagt till sin sambo att han inte känner att deras förhållande är superbra – och nu gör hon allt för att inte förlora honom, vilket jag förstår. Jag har tagit upp samma sak i min relation. 

Hur lång tid ska jag ge honom? Ska jag säga att vet han inte före sommaren så måste jag släppa taget, eller ska jag hålla ut? Hur länge ska vi hålla på? Om båda två är kära och inget hellre vill än att vara med varand­­ra, vad är det då att tveka om? Ska vi leva sida vid sida i resten av våra liv och veta att vi lade locket på för att konsekvenserna var för stora, trots att känslorna finns kvar?  

Hjälp mig, jag går sönder utan honom. 

/Jenny

Bengt svarar: Du lever i en verklighetsfrånvänd bubbla

”Jag klarar snart inte mer utan ett beslut”, skriver du. Men det finns ett beslut som jag menar att ni redan har fattat, och det är att ni aldrig kan återvända till det liv som ni hade innan ni började kyssas i taxin. 

Hur tänker ni att det skulle gå till? Tror ni att det är möjligt att bara lägga er otrohet till handlingarna, och att varje dag vid frukostbordet möta blicken från en människa som är ovetande om att ni svikit dem på ett av de värsta tänkbara sätten? Det är en omänskligt tung börda att bära. 

Människor som blivit bedragna säger ofta att de blivit svikna på flera olika plan: själva sänghoppen och taxikyssarna är förstås ett svek, men jag gissar också att din man kommer att känna sig bestulen på de senaste två åren av sitt liv. 

Varje leende du gett honom, varje snäll sak du sagt eller gjort kommer att kännas som ett bedrägeri för honom, eftersom du hela tiden gått omkring med den här tunga hemligheten. 

Det finns något nästan kusligt verklighetsfrånvänt med ditt brev, och jag tänker att det vittnar om hur ensam man blir av att bära en hemlighet så som du har gjort; hur man hamnar i en bubbla och sakta tappar kontakten med sitt gamla liv och allt man tidigare satt värde på. 

Hur tror Patrik och du att er bekännelse – om och när den sker – kommer att tas emot av era respektive? Tror ni att ni kan se fram emot en smidig skilsmässa, med varma överlämningar? Eller att ni kommer att ha ett kamratligt och fungerande samarbete kring barnen med era ex? 

Kanske anar han att er attraktion får sitt bränsle ur det förbjudna

Förutsättningarna är inte de bästa, för att uttrycka det försiktigt. Det låter dessutom som om Patrik, sent omsider, har börjat få kalla fötter. Men han vill inte erkänna det, eftersom det skulle låta så krasst och oromantiskt. Istället skjuter han avgörandet framför sig, förmodligen i väntan på att du ska fatta budskapet och ta initiativ till en brytning, så att han själv slipper göra det. 

Kanske har han också börjat ana att attraktionen mellan er har fått sitt bränsle ur det förbjudna i den. Att ens partner skulle börja vänsterprassla med ens bästa vän är för de flesta människor något av det värsta man kan föreställa sig. Kanske känner Patrik på sig att när ni väl avslöjat er hemlighet, och ska inleda en ”vanlig” relation, kommer laddningen mellan er att vara borta. 

Du skriver ingenting om hur högt eller lågt du värderar ditt eget äktenskap, förutom att det inte är ”superbra”. Om du fortfarande vill göra ett försök att rädda ditt äktenskap måste du berätta alltsammans för din man, utan att bry dig om vad Patrik gör eller inte gör, och där­igenom visa din man att du väljer honom, och inte Patrik. 

Om ditt äktenskap däremot är likgiltigt för dig har du en skyldighet att avsluta det. Så enkelt – och så svårt – är det. 

LÄS OCKSÅ! Efter otroheten – My, 28: ”Jag kände mig sviken, dum och äcklad” 

LÄS OCKSÅ: Går det att förlåta otrohet? Psykologens 4 råd för att tackla situationen 

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Köp 6 nr av amelia och få in-ear hörlurar på köpet. Läs mer!