Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa amelia i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

”Min pappa ger mig ständigt dåligt samvete”

Vad ska man göra när ens förälder beter sig... ja, som ett barn. Skyller, kräver och ger dåligt samvete. Trots att man gör sitt allra bästa. Bengt ger råd till Amelia vars pappa sa upp bekantskapen i det senaste sms:et efter att hon inte hört av sig på fem dagar. 

”Din pappa har brustit i sitt ansvar som förälder”, säger Bengt.
”Din pappa har brustit i sitt ansvar som förälder”, säger Bengt. Foto: Shutterstock

Fråga: Min pappa är otroligt självupptagen och pratar till 99 procent om sig själv och sitt. Han ställer sällan några frågor, och om han gör det kommer han snabbt in på sina egna tankar kring hur saker är och håller ”föreläsningar” om det. 

Han klagar ofta på att jag inte hör av mig. Han tar illa vid sig när jag är hos mina svärföräldrar, eller hos mamma och hennes sambo, och säger saker som att ”du ringer förstås mer till mamma”. Sedan skriver/säger han ofta till mig att jag inte uppfyller mina förpliktelser gentemot honom som dotter – att han hade kunnat ligga död hemma med katten utan att jag ens skulle veta det. 

Det tar så mycket energi att hela tiden hantera pappas känslor och ständigt bli utsatt för hans besvikelse

Han är 60 år och fullt frisk, men har ingen partner eller familj som han har kontakt med. Min bror bor utomlands, så jag är den enda han har. Han jobbar hemifrån och har inte så många vänner, i alla fall inga som han brukar träffa. 

Jag är 27 år, gravid och bor med min sambo. Det tar så mycket energi att hela tiden hantera pappas känslor och ständigt bli utsatt för hans besvikelse. Jag har försökt att ha en dialog med honom. Att förstå vad som orsakar hans beteende, men samtidigt vara tydlig med att jag inte tycker att det är okej att han lägger så mycket skuld på mig hela tiden. Det verkar gå in, men vi är snabbt tillbaka på ruta ett igen.

Senast skrev han till mig, efter att vi fem dagar tidigare haft ett bra samtal, om att jag inte ringt. Det slutade med ett meddelande där han ”sa upp” mig som dotter, ”det är ändå ingen förlust, du hör ju ändå aldrig av dig”. 

Min kille tycker att jag borde säga upp bekantskapen. Vad ska jag göra? /Amelia 

Bengt svarar: Det är inte ditt ansvar

Att du är den enda han har är inte ditt fel, och inte ditt ansvar heller. Det är din pappa som har brustit i sitt föräldraansvar och missat en av sina viktigaste uppgifter: att släppa taget. Det är inte ovanligt, ska du veta, men din pappa verkar tillhöra ett av de svårare fallen. 

En annan viktig uppgift man har som förälder är att ordna det såpass hyggligt för sig i livet att ens barn slipper oroa sig för en; att skapa en mening åt sin tillvaro, och ett umgänge och en vänkrets som INTE kretsar kring barnen. Men allt detta tycks din pappa ha misslyckats med. 

Det viktigaste är att hitta ett sätt att hålla honom på avstånd, för han dränerar dig på energi

Om du är så viktig för honom som han påstår tycker man att han borde vårda er relation bättre. Men istället slarvar han med dig, slänger ur sig anklagelser och förebråelser och beter sig som en svartsjuk tonåring. 

Det här måste vara smärtsamt för dig: att ha en pappa som står för otrygghet snarare än trygghet, och som inte ens klarar av att se bortom sin egen nästipp när du är gravid. 

Det låter dessutom som om du ansträngt dig för att få en fungerande relation med honom, men gång på gång blivit besviken. Jag fäster mig vid din formulering att ”det tar så mycket energi” att ha med honom att göra, och jag tänker att det viktigaste för dig just nu måste vara att hitta ett sätt att få honom på avstånd, så att han inte dränerar dig på den energi som du behöver till annat. 

Vill du också ställa en fråga till Bengt?

Bengt Ohlsson är författare, journalist, regissör och dramatiker. Han är pappa till tre barn. Han svarar på frågor från amelialäsare om allt som får hjärtat att värka. Vill du också ställa en fråga? Mejla till fraga.bengt@amelia.se

Och med avstånd menar jag inte nödvändigtvis att säga upp kontakten – även om det kan visa sig nödvändigt – för han kan stjäla lika mycket energi, kanske rentav ännu mer, om ni tar en paus i relationen. 

Du måste få ett mentalt och känslomässigt avstånd till honom som du inte verkar ha nu, för om du hade det skulle han inte hålla på och bråka med dig som han gör, eftersom det inte vore lönt. 

För att få det här avståndet kan du behöva hjälp av en terapeut eller psykolog. Det är ett långt och svårt arbete som väntar, men du kommer att uppleva det som en befrielse. 

LÄS OCKSÅ: Kan man säga upp kontakten med en förälder? Psykologen ger råd