Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa amelia i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Malin Wollin testar mindful parenting

Vi drömmer hela året om hur härligt vi ska ha det på semestern. Men när sommaren kommer är det fullt familjekaos som vanligt. amelias krönikör Malin Wollin har testat ”mindful parenting”. Här är hennes rapport.

Foto: Kristina Wirén / Copyright ©Kristina Wirén, All

”Mindfulness handlar om sinnesnärvaro. Genom att vara medvetet närvarande i nuet kan man bli friare att välja hur man vill agera på det som händer i tankar, känslor och kropp i varje ögonblick. Vid mindful-nessmeditation utvecklar man färdigheter i just detta.” (mindfulness.se)

Så bra! Det vill jag ha! Var beställer jag? Jaha, jag måste göra det själv?

Well. 

Nä. 

Sss.

Jag är sinnesrubbad hela dagen och på natten drömmer jag att barnen dör ifrån mig. Jag skulle så gärna vilja vara närvarande i sinnet, men helst då någon annans sinne. Mitt är så stökigt. 

Detta är vad jag vill:

När jag hamnar i en prekär situation med mina barn ska jag vara i nuet, jag ska välja hur jag reagerar och agerar. Jag ska vara medvetet närvarande. Jag vill vara mindful. Jag vill inte skrika, gorma, hota, morra eller väsa. 

Jag har tre böcker. ”Mindfulness för föräldrar”, ”Våga vara vuxen” och ”Vardagsliv med barn”. Nu börjar mitt nya mindfulla föräldraliv. ?

Fyra utmaningar för stressade semester-mammor:

1. På väg på utflykt

? I hallen. Vi ska till stranden. 

Det är en ledig dag med Joachim. När det är sommar har Joachim ungefär fem hellediga dagar utspridda över tre månader. Hellediga dagar med hela familjen är heliga. Och sällsynta som humlor som hittar ut själva. 

Och då vill jag att alla barn utom eventuellt Arvid ska fatta det. Nu ska vi göra det MESTA av denna härliga dag. Titta så fint vädret är! Vi har packat korg och samlat ihop badkläder till alla. Nu är vi redo. MEN SKYNDA PÅ DÅ!

I vanliga fall:

Hallen är min absolut argaste plats. Jag har varit så arg i hallen att jag blir automatiskt arg varje gång jag passerar, trots att jag är ensam hemma. Hallen är laddad med skrik och bråk likt inget annat rum. 

”TAPÅDIGSKORNA

SLUTATJAFSAJAG

 BRYRMIGINTEOMVEM

SOMSAIDIOTTILLVEM

FÖRST. Och så går luften ur. Man börjar vädja. Det kommer nästan gråt. 

”Snälla, kan ni inte bara ta på er skorna? Jag vill ju inte vara en arg mamma”

Och så kommer den över mig, känslan av att jag gör allt för dessa barn så

att vi ska ha det bra tillsammans. Och så kissar de på mig. Och här står jag och krälar för min egen avkomma. Och så kommer den avgrundsdjupa vreden över mig. 

”TAPÅSKORNANUU”

Årets vrål. Med saliv. Och jag har misslyckats igen. Och allt är mitt fel och mitt fel endast eftersom jag är den vuxna som ska veta bättre. 

Mindful Malin:

”Ett av målen i barnuppfostran är att bygga upp en inre motivation hos barnet” står det i ”Vardagsliv med barn” (s. 29). Ja! En inre motivation att klä på sig och göra lilla mamma glad. 

Jag ska rosa dem när de tar på sig skorna. Jag ska klappa dem på huvudet när de står på trappan och har gjort det de ska, jag ska säga ”Vad snabb du var!” och jag ska strunta i att så här pedagogtramsigt var det inte på 1800-talet. Nu är det nu och 2010 kuvar vi inte våra barn till lydnad. Vi ger dem inre motivation och vi slappnar av i hela kroppen under tiden. Och vi börjar i tid. ?

2. Välja finkläder

Foto: Kristina Wirén / Copyright ©Kristina Wirén, All

? Astrid älskar klänningar i mjuk basic bomull som har tvättats en miljard gånger. Det är bara nopporna i tyget som håller ihop klänningen till ett stycke. Jag älskar nya klänningar som är vackra enligt mitt tycke. Rosa och blommigt och kruseduller är inte snyggt. Bomullsklänningar som är så använda att de är genomskinliga passar bäst på fritids alternativt som skurtrasa. 

Jag lägger fram en vacker klänning över hennes skrivbordsstol. 

”Den ska du ha i morgon på dopet, det blir väl jättejättebra, OJ så fin du blir då!” (måste sälja in).

I vanliga fall:

Astrid vägrar. Jag framhärdar. Astrid springer genom huset, bort till badrummet där Joachim står och klappar in rakskum på kinderna som pappor gör. 

”Jag vill ha den här!”

”Det där bestämmer mamma” säger Joachim och beter sig som 1951.

Och så bråkar vi en stund till och fungerar det inte att vara envis och kort i tonen så ryter jag att ”nu tar du på dig det jag har lagt fram”.

Och Astrid har förlorat. Och jag är arg och stressad och svettig mellan brösten. Och går runt och sjunger ”Det var väl själva fan-låten” i huvudet. 

Mindful Malin:

Jag ska inse två saker:

Det finns värre saker än en klänning som är ful.

Det är härligt att hon är bestämd och har en egen stil.

Jag måste välja mina strider och det här är en som jag absolut ska kunna lämna därhän. Jag vill att vi ska duga som vi är med våra noppiga kläder, men innerst inne  drömmer jag om att vi ser ut som reklamen för Lexingtonlakan. Fast allra helst så vill jag nog bara att vi ska se vårt finaste ut, det är inget konstigt med det.

Och om Astrid tycker att hon är sitt finaste i en klänning som hon burit trehundra gånger så är det okej.

Det är inte bara okej, det är miljömedvetet också.

En mindful mamma hänger en snygg kofta över fula klänningen och lägger ner mer tid på sin egen look.

3. I bilen på minisemester

Foto: Kristina Wirén / Copyright ©Kristina Wirén, All

? Åka långt med barn. Elddopet för alla föräldrar som någon gång tryckt in svettiga ungar i en svettig bil. 

Sätet bränner mot nakna barnaben, AC:n kommer aldrig igång och om man rullar ner rutan så fungerar inte systemet och vems idé var det att ta med EN Bamse?

”Visa ditt sanna jag” heter ett kapitel i ”Mindfulness för föräldrar”. Att visa mitt sanna jag i en trettiogradig bil med sparkar i ryggen, okvädesord mellan syskon och en dundrande öppen ruta är ingen god idé. Det är en helt livsfarlig idé. Mitt sanna jag är nämligen att släppa av samtliga barn vid vägen och bara ”tutut lycka till!” och VROOOOM.

I vanliga fall:

Hela bilen osar hot om kräk i påse och jag sjunker längre och längre ner i bilsätet och mina egna tankar. Lalala och tittar på rapsfältet utanför rutan. Jag gör så när Joachim är med i bilen. Jag blir inte arg och jag är inte närvarande i nuet, jag bara försvinner bort. Som när man är med om något traumatiskt och går in i sig själv. Så gjorde jag när jag födde Arvid, det fungerade utmärkt. Det fungerar lite sämre när tre varma, kladdiga och grälsjuka barn sitter på en 120 centimeters rad. 

Mindful Malin:

Jag ska först och främst ta över barnsituationen helt och hållet. Joachim kör och ska inte störas (ja, det är alltid Joachim som kör, jag älskar att bara åka med fötterna på airbaglocket och paxa hus).

Jag ska inte skrika rakt fram eftersom barnen inte sitter där. Jag ska vända mig om och se barnen i ögonen.

Jag ska inse att det inte är roligt att sitta bredvid någon som man stör sig på.

Jag ska föreslå att vi räknar bilar eller paxar hus tillsammans.

Jag ska inte tänka på målet som vi inte når förrän om två timmar. Jag ska prata med barnen om vad vi ska göra nästa dag, vilken underbar semester vi kommer få.

Jag ska säga att jag älskar dem så himla mycket. Eftersom det är så väldigt oväntat när vi är fem personer som sitter i en varm bil och bara vill försvinna åt varsitt väderstreck. ?

4. Lägga barnen

Foto: Kristina Wirén / Copyright ©Kristina Wirén, All

? ”Nu ska ni sova för nu ska vi sitta på altanen och prata bara pappa och jag och vi ska ha det lugnt och skönt och komma överens om att det var god idé att skaffa tre välartade barn.” Läggningen är jobbig och på sommaren blir läggningen ännu jobbigare. Detta beror på två saker. 

1. Det är alltid ljust på sommaren. ”Det är dag!”

2. Eftersom man är ledig får barnen sova länge på morgnarna. ”Vi är inte trötta!”

I vanliga fall:

Åtta av tio kvällar lägger Joachim tjejerna (jag har Arvid, den lätta godnatt-och-släck-typen). Men Joachim är borta en del och då finns det bara en vuxen kvar. Jag.

Först måste man säga till 800 gånger att de ska gå till badrummet. Sedan säger man ”ta av dig kläderna” 600 gånger. Sedan säger man ”öppna munnen” 300 gånger. Till slut drömmer man om singel i stan och läser Bamse med noll inlevelse som straff.

Mindful Malin:

Det är segt att gå och lägga sig. Det tycker ju jag också. Det är därför man hamnar framför ett Seinfeldt-avsnitt man har sett 27 gånger när klockan är 23:21 och ligger kvar. Det är beige att bryta upp, tvätta ögat och borsta tanden. Och det är mycket värre att vara barn när dagen tar slut. Vi som hade så roligt! Att gå och lägga sig är att dö en smula, tycker barn över hela världen. Och de protesterar. Och då ska jag förstå det och minnas hur det var när någon kom in och lekte Gud och bestämde att nu är det natten. 

Jag ska tappa upp ett halvt bad fyllt med härliga bubblor av äpple, jag ska ge dem tandborstarna och så ska jag sätta mig på badrumspallen och prata med dem om vad vi ska göra i morgon. För det kommer ju en ny dag och då är det lättare att göra avslut. ?

Malin om att vara mindful mamma:

"Att vara mindful är en svår balansgång mellan att slappna av och att stänga av helt och hållet för att trycka undan känslan av att ÅHHHHHHH vad jag är arg, vad vi har bråttom, vad jag har mycket att göra, vad klockan är mycket, vad tjafsar ni om? och SLUTA SKRIKA. 

Om jag får hela livet på mig att öva mindfulness så kanske jag blir klar i tid tills jag ska dö. Och det är 

också okej. Det viktiga är nämligen att man försöker."