"Köpte lägenhet till sonen så vi kan bo grannar – men han är otacksam” Bengt ger råd

Fråga: Jag har god ekonomi och köpte för en tid sedan en etta till min son, vilket jag själv tycker var mycket generöst av mig. Ettan ligger i samma trappuppgång som min egen lägenhet, jag vill ju gärna träffa honom även i fortsättningen, men nu tycker min son att han kunde fått välja var den skulle ligga – nämligen i en annan stadsdel, en bra bit bort från mig. Han säger att han behöver ”space”. Men det är ju jag som betalar. Jag tycker att han är djupt otacksam. Han säger att jag är ”gränslös”. Vad tycker du? /Ledsen mamma

Bengt svarar: Han vill känna sig fri

Jag förstår att du är ledsen, och att du velat väl, men förstår också din son. Kruxet med din gåva är att den är såpass generös att det är svårt att tacka nej till den. Det gör din son ofri, och detta i ett läge när han mer än något annat behöver ”pröva sina vingar”, som uttrycket lyder – men detta innefattar också friheten att flyga bort från boet och börja bygga ett eget. 

Du utnyttjar ditt ekonomiska överläge för att binda din son

Om han bor i samma trappuppgång som du har han ”typ” flyttat hemifrån. Men det låter som om han vill flytta hemifrån på riktigt, fullt ut, och det är inget konstigt med det. Det är tvärtom precis som det ska vara. 

Att inte låta din son vara delaktig i beslutet om var lägenheten ska ligga är som att säga: ”Jag vet vad som är bäst för dig.” Vilket ofelbart får honom att sätta hälarna i marken, och låsa era positioner. 

Vill man uttrycka det hårt och krasst kan man säga att du har utnyttjat ditt ekonomiska överläge för att binda honom till dig. Och varför? Du verkar orolig för att han inte ska vilja träffa dig (”jag vill ju gärna träffa honom även i fortsättningen”). 

Men säkraste sättet att få honom att vilja träffa dig är att han slipper känna sig tvungen att göra det. Hjälp honom att skaffa en lägenhet i vilken stadsdel han vill. Då har du gjort er framtida relation en tjänst. Och varit väldigt generös.