Karin Isberg: "Så tog jag mig ur depressionen"

Författaren och ameliabloggaren Karin Isberg kände sig hängig, orkeslös och ledsen. Men att hon led av en depression fanns inte i hennes världsbild. För amelia berättar hon historien om hur hon tog sig tillbaka. Och ger sina bästa råd till dig som lider av depression.

– Du är dig själv men du befinner dig tillfälligt i ett tillstånd där du inte fungerar som vanligt, säger Karin Isberg när hon ska förklara hur det är att vara deprimerad.

Hon liknar det vid hur det är att vara gravid. Plötsligt vill du äta andra saker än du brukar, plötsligt orkar man ingenting, gråter för minsta lilla och orkar bara inte vattna krukväxterna. Själv gick hon fem månader innan hon – mest av en slump – kom på att det kunde vara depression. Det första Karin märkte var orkeslösheten:

– Jag orkar inte, jag orkar inte, jag orkar inte.

"Kände mig orkeslös"

Effektiva Karin orkade plötsligt inte ens ta in posten eller vattna blommorna. Sen började hon anklaga sig själv för att hon inte orkade.

– Vad är det för fel på mig?

Plötsligt kunde kon inte kontrollera sina känslor. Hon blev omotiverat ledsen eller arg.

– Det här är orimligt, vad håller jag på med?

Men att det skulle vara en depression fanns inte i hennes världsbild. Vändpunkten kom i form av ett mejl från en kund som frågade vad hon höll på med, varför levererade hon inte broschyren som hon lovat?

– Jag ringde upp kunden och vi började prata. Jag beskrev hur jag kände mig och hon sa direkt ”Det låter som om du är deprimerad.”

Som att vara gravid

Depression. Det ordet fanns inte i Karins vokabulär. Men det kändes som ett hopp. Det kanske fanns en förklaring till varför hon känt sig så konstig de senaste fem månaderna.

– Jag googlade efter en expert och valde en KBT-terapeut som var specialiserad på depressioner.

Vid första besöket fick Karin sin diagnos.

– Hon sa: ”Det är tveklöst så att du lider av depression och har gjort det länge.” Det kändes som en befrielse, en lättnad, en aha-upplevelse. Jag tyckte det var skönt att höra. Jaha, är det det som gör att jag känner mig så här? Jag håller inte på att bli galen. Att jag mår så här beror på ett tillstånd som kommer att gå över.

Karin tar gärna bilden att det är som när man är gravid.

– Jag är fortfarande jag men jag befinner mig i ett tillstånd som gör att jag inte reagerar som vanligt. När du är gravid är du fortfarande dig själv men kan bete dig på ett sätt som du normalt inte gör.

"Det fick ta tid"

Ett hopp hade tänts och mitt i all trötthet fattade Karin två beslut. Hon ville skriva om det hon precis gick igenom, och hon skulle pröva många olika sätt för att ta sig ur sin depression. Men en dörr stängde hon direkt. Hon ville inte ta antidepressiv medicin.

– Jag äter medicin mot min epilepsi och jag ville inte mixtra med det.

– Och så bestämde jag mig för att det här får ta tid. Tidigare har jag alltid velat att allt ska fixa sig snabbt.

KBT-terapeuten gav Karin i läxa att kolla med läkare om det var något fysiskt fel (om det till exempel utsöndras för lite av hormon som sköldkörtleln producerar kan det ge depressionsliknande symtom), fråga sina föräldrar om det fanns depression i släkten och själv tänka över sin livssituation. Fanns det något som kunde ligga bakom det här?

Mönstret började framträda. En sårig skilsmässa, ett ständigt strävande efter att passa in. En roll som den ständigt glada. Och den som självklart klarade två små barn, ett hus och eget företag. Under några intensiva månader testade Karin allt från trädgårdsterapi till audiofysiologi, som handlar om lyssnande.

– Hela tiden hade jag den terapeut jag gått hos ända sen skilsmässan 2010 som en trygghet. Jag testade olika saker och sen pratade jag med henne om det. Det som fungerade bäst för Karin var dels något som kallas beteendeaktivering, att bryta depressionsspiralen av ”jag orkar inte” och självanklagelser, och satsa på det hon faktiskt orkade göra och berömma sig för det. Dels att utforska österländska metoder som mindfulness, yoga och zencoaching.

"Efter tre månader var det över"

Den nedåtgående spiralen började brytas och vändes till en uppåtgående spiral. Ett steg fram och ibland ett steg tillbaka. Men plötsligt orkade Karin städa igen och kände att hon mådde bättre när det var fint runt omkring henne. Hon orkade köpa nya blommor (härdiga, hon valde sorter som gillar att torka ut!) istället för alla som dött under de perioder då en sån sak som att vattna krukväxterna var helt oöverstigligt jobbigt. Barnen som hela tiden tagit Karins stora trötthet med ro fick tillbaka en gladare mamma.

Det tog ungefär tre månader efter diagnosen, sen var Karin igenom den mörkaste perioden och hennes bokmanus var klart! Boken heter Deprimerande enkelt och kom ut 2011.

– Jag mår bra nu. Men jag mår inte ”bra” på det sätt som jag mådde förut. Då skulle jag alltid vara jätteglad och se till att alla andra hade trevligt. Nu orkar jag inte låtsas.

Den märkliga, förvirrade och påfrestande depressions-graviditeten är över. Det blev ett nytt liv.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

6 nr av amelia + bäddset i fyra delar för bara 199 kr. Köp nu!