Jessica Almenäs: "Jag har skapat kaos i mina relationer för att må bra"
När Jessica Almenäs mådde som sämst efter sin separation för några år sedan träffade hon ett medium. I dag har hon en ny kärlek och väntar sitt tredje barn. Men alla gläds inte med henne.
JESSICA ALMENÄS
Ålder: 41. Familj: pojkvännen Patrik Fahlgren och barnen Jack, 12, och Dylan, 8. Bor: Lägenhet i Stockholm. Gör: Programledare på Kanal 5. Har: Träningspodden med Lovisa "Lofsan" Sandström.
”Du har haft det jobbigt under en period, och det kommer att fortsätta så ett tag till. Men om två år har saker fallit på plats i ditt liv igen. Och så här dåligt, som du mår nu, kommer du aldrig att må igen. Du blir gravid, och det är en flicka. Du tycker också om att resa och kommer att få nya möjligheter att göra det i jobbet.”
Ungefär det budskapet förmedlade mediet Benny Rosenqvist till Jessica Almenäs under en reading 2014. Och som hon behövde de trösterika orden där och då.
– Det var kaos i mitt liv. Kanske inte jobbmässigt, men privat. Det hade nyligen tagit slut med min kille och vi var inte sams. Och jag var supermager, för oron och ångesten hade ätit upp mig inifrån, berättar Jessica.
Det var i det läget hon träffade Benny, och förtroende väcktes när hon insåg att han visste en massa saker om henne som han omöjligen kunde ha läst sig till.
– Det var oerhört skönt att höra hans ord och få veta att det skulle bli bättre, även om jag kanske inte skulle rekommendera någon annan i den sitsen att gå till ett medium. Om man mår så pass dåligt ska man nog söka hjälp hos psykolog. Fast det där med att jag skulle få ett barn till kändes orealistiskt. Att som 39-årig, ensamstående morsa skaffa ett barn till ... Jag skulle inte tro det, va, skrattar Jessica och stryker sig över den växande magen.
För nu sitter Almenäskan här i soffan, höggravid, lugn och lycklig. Fast det är ingen liten tjej som ligger där i magen, har ultraljudet visat. Det blir en pojke, hennes tredje.
– Jag hoppades på en tjej, och intalade mig själv att jag hade en tjejmage. Jag var så övertygande att även Patrik och pojkarna gick på det. Fast jag blev varken förvånad eller besviken när barnmorskan sa att det är en liten kille. Jag passar som pojkmamma.
På de här drygt två åren har livet gått från natt till dag. Jessica säger att hon befinner sig på en bra plats just nu, och att det inte bara är dåligt att bli utbränd. En dag 2015 lade Jessicas kropp av. Bokstavligen. Hon lade sig på golvet efter en sändning, kallsvettig och svimfärdig, med ett hjärta som rusade. Hon blev sjukskriven och sov sig igenom de närmaste månaderna.
– Jag blev tvungen att omvärdera hela mitt liv, vilket var bra.
Det var inget hon gjorde själv, utan hon fick hjälp av läkare, psykolog och en stressklinik.
– Bland annat insåg jag att jobbet inte kan få ta så stor plats i mitt liv som det har gjort. Jag har alltid jobbat på konstiga tider, kvällar och helger, och det är lätt att man hamnar i en spiral där man aldrig är ledig. För om jag var ledig en måndag och tisdag, så förväntade sig andra att jag ändå skulle svara på mejl och vara med på möten. Så största vinsten för mig nu är att jag har lediga helger. Ja, äntligen får både jag och barnen känna fredagskänslan: Yes, det är fredag, och vi är lediga! Mamma ska inte iväg på Let’s dance.
Hon jobbar även på att säga nej och sätta sig själv i första rummet (ibland i alla fall), både i jobbsammanhang och socialt.
– Jag har alltid ställt upp, antingen för att vara schysst eller för att jag tänkt att det är en bra kontakt. Herregud, jag kunde till och med få dåligt samvete om jag hade tackat ja till en premiär som jag inte orkade gå på. Då fick jag dåligt samvete gentemot festfixaren. Ja, ni hör ju, säger hon och skakar på huvudet åt sig själv.
Och Jessica, som varit drottningen av planering och genomförande, kunde efter utmattningen plötsligt sitta och stirra in i väggen en dag utan att veta var hon skulle börja.
– Planering har varit min livlina. Men jag stannade aldrig upp, analyserade den och tänkte ”det här håller inte”. Jag sprang alltid runt och släckte bränder, kunde nästan aldrig koppla av och titta på tv, för då kom stressen, ”jag ligger efter”. När jag blev utmattad tappade jag den här kontrollen, och mitt liv rasade samman på alla områden.
Hennes kille Patrik hjälpte henne tillbaka, bland annat genom att lära henne skriva en to-do-lista, och sedan sortera listan i saker som behövdes göras nu och saker som kunde vänta.
– Sedan hjälpte han mig att beta av den. Vi kunde prata i telefonen i fyra timmar, där han var med mig hela tiden. När hopplösheten och tankar som ”det tar aldrig slut, det är ingen idé” kom peppade han mig att fortsätta.
En annan sak som underlättat är att Jessica har bytt arbetsplats från TV4 till Discovery. Hon har inte bara fått nya, roliga utmaningar och kollegor, utan även fått en chans att ”bli en ny”.
– På slutet var TV4 förknippat med ångest. Även när jag blev friskare och började jobba igen fick jag en stark obehagskänsla och hjärtklappning när jag kom till tv-huset. Och det är svårt att efter många års samarbete en dag plötsligt säga: ”Nu ska jag inte vara sådan längre, nu är jag sådan här.” Det är lättare i relation till människor som inte har en lång historia med mig.
Välmåendet har såklart också med kärleken att göra: Patrik Fahlgren. Handbollsspelaren, som snart ska ge upp sitt proffsliv i Tyskland för att komma hem och bilda familj med den här stjärnan. Hon säger att han är en vanlig, bra kille från Partille, smart och med sunda värderingar. De träffades via gemensamma bekanta och klickade direkt – även om de sedan lärde känna varandra via appen Whatsapp.
– Han tog lång tid på sig innan han bestämde sig. Det var en utmaning för mig, som är van vid att allt ska gå fort, haha. Men Patrik ville att vi skulle fundera på om våra liv alls gick att kombinera. Så när vi väl bestämde oss visste vi var vi hade varandra.
Var det självklart för dig att våga tro på kärleken igen?
– Både ja och nej. Jag gick på ett par nitar efter separationen, och tänkte ett tag att jag skulle leva ensam med mina barn. Men när jag träffade Patrik kände jag så tydligt att vi ska vara ihop, det är meningen. Ja, jag tänkte att det måste bli vi, annars vet jag inte vad jag gör – och i det läget vågar man.
Att våga få barn igen var däremot ingen självklarhet. För i Jessicas kroppsminne finns många stunder av ensamhet och överbelastning. Även om de var två i hennes förra relation, så var det hon som pendlade fram och tillbaka mellan Sverige (där äldsta sonen bor) och Norge (där pappan till yngsta sonen bor), och tog huvudansvaret för vardagen. Ja, det är klart att det fanns en tvekan. Men Patrik har inga barn, och även om han inte kände en längtan nu så visste Jessica att den dagen kommer för de allra f lesta.
– Jag är 41 år och har inte tio år på mig, så vi började prata om det här tidigt. Jag tycker det är SÅ skönt att barnen har blivit större och mer självgående. Jag behöver inte längre skaffa barnvakt för allt längre, de kan vara för sig själva en liten stund ibland, vilket är lite som att få tillbaka livet. Men att ställa den friheten mot att förvägra Patrik lyckan i att få ett eget barn … För mig kändes det inte rimligt. Och man ångrar aldrig ett barn!
– Det har varit tufft att vara själv med allt ansvar och ett heltidsjobb, så för mig var det inte ett alternativ.Däremot var hon tydlig med att hon inte tänkte sitta ensam i Stockholm med tre barn.
Självklart kommer samboskapet att bli en omställning. För Jessica att plötsligt dela vardagen med någon. Och för Patrik att bo ihop med barn.
– Vi kommer ju att ha tre barn hemma varannan vecka, så jag har försökt förklara att det är slut med att ligga på soffan och ta det lugnt. Det kan bli en chock för honom i början, även om han har fått träna lite på mina barn, skrattar Jessica.
Men när Jessica lade ut den glada nyheten om bebisen på sociala medier – ”Jag trodde kanske att jag var färdig med barntillverkande, men vad härligt det är ändå att livet aldrig blir som man tänkt sig” – så fick hon inte bara gratulationer, utan även kritik, som: ”Vore det inte bättre med en förlovning först? Eller till och med bröllop? Det känns som om det är samma visa varje gång. Ny man, bebis och sedan separation.”
– Helt ärligt blev jag förvånad över de starka reaktionerna, för i min värld bestämmer man själv hur man vill leva sitt liv, så länge man inte skadar någon annan. Kanske är det för att jag bor i en storstad, där alternativen är många och kärnfamiljen inte är så vanlig? Jag har många kompisar som har barn med både två och tre personer. Och de som kritiserar vet ju inget om mig. Även om de läser om mig på sociala medier så har jag ett privatliv de inte vet något om.
Hon säger att hon blev mer irriterad än ledsen – framför allt på kommentarer om att det skulle vara synd om hennes barn.
– Mina barn är ju superprivilegierade! De har det bra både emotionellt och ekonomiskt. De har föräldrar som älskar dem och kan sova tryggt om natten. Det finns många andra barn som skulle behöva den oro och omsorg de här människorna plötsligt visade mina ungar.
Hon ogillar också tonen, för även om hon är mer hårdhudad idag, eller ”avtrubbad” som hon själv uttrycker det, så vet hon att andra är bräckligare. En yngre Jessica hade tagit mer illa vid sig.
– För tio år sedan var vi kändisar inte lika utsatta som nu i klickjournalistikens tidevarv, men när folk skrev elakheter om mig på forum kunde jag bli totalt knäckt. För då var jag mer mån om att alla skulle tycka om mig, och om folk inte gjorde det bröt jag nästan ihop och undrade: ”Vad har jag gjort för fel?” Ja, man kan gå sönder i att försöka vara alla till lags också, i att alltid vara trevlig och tillmötesgående.
Nu är hon på en tryggare plats. I ett lugnare vatten. I en relation som känns harmonisk, stabil och vuxen.
– Mina tidigare relationer har varit ganska röriga, och jag har lite gjort mig till en människa som behöver kaos för att må bra. Ibland har jag till och med skapat kaoset, för att känna att det händer något hela tiden. Det har varit nyttigt för mig att inse att jag mår bättre utan oreda. Tänk att jag skulle behöva bli 40 för att komma dit, skrattar hon. Inte för att rastlösheten och idéerna har sinat. Ganska ofta ringer hon sin kille med förslag som: ”Kan vi inte f lytta till L.A. med barnen, typ nu!?”
– Då har jag redan gjort en detaljerad plan i mitt huvud, och vill iväg. Hippieblodet och drömmen om frihet kommer jag nog alltid att bära med mig.
Hur ser du på framtiden?
– Jag tror att jag och Patrik får ett superhärligt liv tillsammans. Om några år tror jag att vi bor i ett hus med barnen, jobbar mindre och reser mer. Har det ganska lugnt och stillsamt, men bra. För Benny har sagt att jag kommer att ha det bra, så jag tror på honom.
Av: Linda Newham Foto: Peter Knutsson, IBL Styling: Hannah Bergroth Hår & makeup: Evelina Lundqvist
