Sverige stoltserar med att vara ett av världens mest ­jämställda länder. Men vi kvinnor är fort­farande familjens projektledare. Så hur kan man leva mer jämställt och samtidigt uppnå en bättre relation? Två par berättar om hur ett schema kan göra underverk. (Och nej, det är aldrig för sent.)

E

fter 17 år tillsammans har man en ganska krass inställning till sitt förhållande, menar Sandra och Johan Lindström.

– Man råkar inte bara vara lyckliga ihop. Vi har varit med om många toppar och dalar och har fått kämpa för den kärlek och de starka band vi har idag, säger Johan.

De träffades på ett sommarjobb, när de var ute och rensade ogräs. Hon föll för att han var rolig och ville bryta traditionella mansroller, typ ”varför kan en kille inte sticka?” Han för att hon var snygg och smart. Men med åren har de insett att det inte räcker med kärlek och goda intentioner för att leva jämställt.

– Jag fick en chock när jag insåg hur svårt det är att leva jämställt, och den chocken har jag fått återkommande. På många sätt hade det varit lättare att leva könsnormativt med tydligare roller, vi hade sluppit mycket tjafs, men för mig är det en rättvisefråga. Ojämställdhet skulle få orimliga konsekvenser för mig både ekonomiskt och känslomässigt, säger Sandra.

– Mig skulle det säkert gynna, men har jag valt att leva med någon i kärlek så vill jag ju inte samtidigt ”utnyttja” henne. Dessutom vill jag vara en fullvärdig förälder, på samma sätt som Sandra, säger Johan.

Vår första kris kom efter föräldraledigheten

Det här har inneburit att de har gått några varv genom skav och tjafs. Den första riktiga krisen kom efter första föräldraledigheten (som de delade på), när båda hade återgått till plugg och jobb.

Sandra och Johan Lindström

  • Ålder: 43 och 39.
  • Familj: Barnen Uma, 16, Siri, 10, Helmer, 7.
  • Bor: Skellefteå.
  • Gör: Hon är psykolog, jämställdhetsexpert i SVT:s Gift vid första ögonkastet, och bloggar på Jam­stalldvar­dag.se. Han är illustratör.

– Det störde mig att jag hade ansvar för en så stor del av tvätten och hus­hålls­arbetet. Vi hade några riktiga gräl, varpå vi satte oss ner och delade upp allt i köks- och hushållsvecka respektive städ- och tvättvecka, säger Sandra.

– Det minskade vardagsbråken med 100 procent, vilket jag minns som ­fantastiskt skönt, säger Johan.

jamstalld-relation2

Foto: Camilla Öjhammar

När Sandra och Johan delade upp sysslorna minskade vardagstjafset.

När de fick sitt andra barn var Johan hemma ett år på heltid, medan Sandra jobbade.

– Först då insåg jag vidden av projektledarrollen. Den är som osynlig tills man står där och ska ta allt, säger Johan.

Men när de väntade sitt tredje barn och samtidigt flyttade till hus gick de ändå in i sin absolut största kris. Listorna hade försvunnit någonstans på vägen och ansvarsfördelningen var oklar. Båda gick runt med ett under­liggande missnöje, men ingen orkade lyfta på locket.

Om han inte fattar det här med tvätten snart tar jag ut skilsmässa

– Det sämsta man kan göra är att stoppa huvudet i sanden på det sättet. Det höll på att bli slutet på vår relation, säger Johan.

– Jag gick runt och hatade Johan i smyg, kunde tänka att ”om han inte torkar av köksbänken nu så kommer jag att mörda fanskapet” eller ”om han inte snart fattar att vi inte kan ha ett berg med ovikt tvätt i sovrummet så kommer jag att ta ut skilsmässa”. Jag vet att det låter löjligt, men i de perioder då man upplever att man själv tar nästan allt ansvar kan man bli som fixerad vid skitsaker, säger Sandra.

– Samtidigt kände jag att jag verkligen bidrog hemma. Det blev som ett tyst ställningskrig mellan oss, där vi byggde på med missnöje. Bråk är jobbigt, men när man grälar kommer korten i alla fall upp på bordet. Tystnad, däremot, gräver ur kärleken, säger Johan.

– Att gå runt och hata i smyg är dubbelt dåligt. Man mår inte bra av det själv, och det är taskigt mot partnern, för hur ska han kunna förändra något som han inte ens vet att jag är arg på? Ingen människa är tankeläsare, säger Sandra.

dela-upp-sysslor-hemma

Foto: Camilla Öjhammar

Idag är Sandra ansvarig för bil och tvätt och Johan för mat.

Den gången slutade det med att Johan fick ta 70 procent av alla konkreta vardagssysslor, eftersom Sandra hade projektledarbiten och tog det övergripande ansvaret.

– Det var skönt att aktivt kunna kompensera för något som lätt blir skevt, som projektledarrollen, säger Johan.

Nu är de i en ny fas, där Sandra har startat eget företag och jobbar hemifrån några dagar i veckan, ”det skulle vi behöva kompensera för”. I övrigt har de löst det så att Sandra tar all tvätt och bilen, medan Johan planerar all vardagsmat.

Men varför är det här ett återkommande dilemma, även hos par som har en uttalad strävan efter att dela 50/50? Svaret kanske ligger i att vi alla är en produkt av det samhälle vi lever i, det här går ända ner på detaljnivå, som i meningen: ”Vad skönt att ha en man som hjälper till så mycket.”

– Kvinnor fostras till att känna tillfredsställelse i att vara en bra förälder och ha ett mysigt hem. Män lär sig prioritera och värdera arbetet, säger Johan.

Och många kvinnor är trötta på att behöva vara den som tjatar.

– Fast problemet är ju inte att man tjatar, problemet är vardagen. Den som lyfter frågan är modig. Se det som feedback, säger Sandra.

Hos dem är det ofta Sandra som har initierat de obekväma samtalen, och hon är den som är drivande i att ta tag i de stora förändringarna.

– Ibland är det jobbigt att ha den rollen, men antingen orkar jag tjafsa eller så får jag leva i en ojämställd vardag, säger Sandra.

– Ibland är det jobbigt att känna att jag alltid är tvåa på bollen också … Men anledningen till att vi fortsätter hålla på är ju att vi älskar och respekterar varandra. Saknas ­kärleken och grundomtanken behöver man inte fortsätta kämpa, säger Johan.

Finns det inte folk som tycker att ni krånglar till det?

– Ingen har sagt det rakt ut, men visst har jag känt att folk ibland tyckt synd om Johan som lever med en galen ­feminist, skrattar Sandra.

– Men faktum är att det här också binder oss samman och stärker ­kärleken, säger Johan.

LÄS OCKSÅ: 8 enkla tips till en jämställd relation – börja redan idag


 

Marie och Gabriel: ”Schemat frigör tid för kärlek”

”Vi bestämde oss för att vi skulle lyckas. Vi ville besegra monstren. Vi ville ha varandra. Vi ville satsa på våra karriärer – och vi ville ha en unge!” Så skriver Marie Björk i sin bok Vi ska ha barn – Handbok i jämställt föräldraskap. Ja, Marie och Gabriel bäddade för jämställdhet redan innan de skaffade barn – för att hon var orolig för att hamna i en kvinnofälla.

jamstalld-relation-1

Foto: Linda Newnham

Marie Björk och Gabriel Liljevall

  • Ålder: 36 och 31.
  • Familj: Barnen Astrid-Lo, 3, och  nyfödda Theodor.
  • Bor: Stockholm.
  • Gör: Hon är författare och kommunikatör, han är fotograf.
  • Aktuell med: Boken Vi ska ha barn – Handbok i jämställt föräldraskap.

Det började med att Marie läste boken Bitterfittan, som lämnade henne med en känsla av att inte vilja ha familj. För om inte ens två medvetna människor (paret i boken) fixar det, varför skulle hon klara det?

– Fast i förlängningen kunde

jag inte riktigt leva med tanken på att inte skaffa barn, säger Marie.

När hon träffade Gabriel hade hon initialt ändå en tanke om att de borde vara särbor – men passionen var så stark att de inte kunde hålla sig ifrån varand­­ra. Dessutom insåg hon att Gabriel ville leva jämställt.

BOK-foraldraskap

Marie är aktuell med boken ”Vi ska ha barn – handbok i jämställt föräldraskap”(köplänk).

– Jag tyckte ändå att vi skulle schemalägga våra hemsysslor, som matlagning och städning, för att garantera en rättvis fördelning. Men då fick Gabriel panik i blicken och sa att det kändes som att leva på en anstalt, säger Marie.

– Det måste vara okej att inte bädda sängen eller diska ibland, för att göra något roligare tillsammans, säger Gabriel.

Under graviditeten fick de slänga ur sig alla skräckscenarier de kom på, för att på så sätt kunna bädda för dem. De bestämde sig också för att dela på föräldraledigheten genom att jobba halvtid båda två. Det handlade både om att ge Marie samma karriärförutsättningar som sin man, men också om att Gabriel vill vara en ”förstahandsförälder”.

– Jag vill inte vara en bifigur i mitt barns liv, säger Gabriel.

– Under graviditeten sa en del kvinnor till mig att ”när barnet väl är fött kommer du inte att vilja lämna ifrån dig henne”. Kommen­taren kändes kränkande, samtidigt som jag blev orolig för att mammahjärtat skulle ta impulsiva beslut som gick emot det vi kämpat för. Därför tog vi i hand på att inte rucka på planen, säger Marie.

– Jag å andra sidan tyckte att det var provocerande att få höra att jag är så himla duktig som kan byta blöja. Varför skulle inte en pappa kunna det? Det känns som att bli dumförklarad, säger Gabriel.

–  Ja, det finns en tradition som säger att mammor är bättre på att ta hand om barn. Åsikten har inget stöd i forskningen, som inte kan se några biologiskt grundade skillnader. Sanningen är nog att övning ger färdighet, och att många kvinnor övar mer.

Marie däremot njöt av att få gå till ­jobbet ibland.

marie-press-foto--Gabriel-Liljevall1

Foto: Gabriel Liljevall

”Jag har fått öva på att våga släppa ansvar” säger Marie.

– Bara att få gå på toaletten själv eller dricka kaffe utan att vara rädd för att spilla på bebisen kändes som en lyx. Och de dagar jag var hemma gick jag helt upp i bebisbubblan.

Även för Gabriel var det en succé.

– Jag märkte att jag fick samma närhet till Astrid-Lo som Marie. Dessutom blev det faktiskt ett uppsving för karriären. Jag tvingades prioritera hårdare gällande vilka uppdrag jag skulle ta, vilket ledde till större kunder.

För att våga backa krävs det att ens partner kliver fram och tar ansvar

Men den eskalerade mängden vardagsgöra som kommer med ett barn förvånade paret, och den relativa jämställdhet de hade rubbades. Så nu har cirkeln slutits, de har infört scheman över vem som gör vad. De kör två veckor i stöten, där man antingen har tvätt- och klädansvar, eller matansvar. Den som har hand om maten ska planera middagar, handla och se till att det finns
matsäck och matlådor vid behov.

– Det här är det bästa vi har gjort. Min gräns för när saker behöver göras ligger längre bort än Maries. Tidigare gjorde hon antingen saker före mig eller så var hon missnöjd. Nu kan vi båda slappna av. Marie litar på att jag tvättar någon gång under min tvättvecka, och jag känner mig inte kontrollerad av henne, säger Gabriel.

– Som kvinna är jag skolad i att se till att hemmet fungerar, och har fått öva på att våga släppa ansvaret. För att våga backa krävs det att ens partner kliver fram och tar ansvar, annars blir det kaos. Gabriel har varit fantastisk, säger Marie.

De har båda gått ner till 80 procent för att kunna hämta och lämna (= ekonomiskt rättvist). De har ansvar för dottern två vardagar var (måndagar alternerar de), och då ska man hämta och lämna, ta eventuella nattvak och vabb.

– Det kanske låter tråkigt att ha ett så inrutat liv, men faktum är att schemat ger oss frihet, säger Gabriel.

– Och reglerna frigör tid för kärlek. Istället för att gå runt med undertryckt irritation kan vi fokusera på kärleken och familjen, säger Marie.

JÄMSTÄLLDHETSBONUSAR:

  • Stärker kärleken. Jämställda par är nöjdare med sin relation och grälar mindre och separerar/skiljer sig inte lika ofta.
  • Förbättrar sexlivet. Par som tar lika stort ansvar för hemmet och barnen har ett bättre sexliv än par där kvinnan tar störst ansvar.
  • Ger ekonomisk rättvisa. Ett ojämnt uttag av föräldraledighet får stora ekonomiska konsekvenser för kvinnans karriärutveckling, löneutveckling och pension.
  • Barnen får ökad trygghet med starkare band till två föräldrar. Och jämställdheten blir en motkraft till fördomar om vad som är kvinnligt och manligt.

LÄS OCKSÅ: Så gör du för att få en jämställd pension – expertens tre enkla råd