? Jag fattade direkt att Thor var borta

Klockan var en minut över sex och Thors pappa var försenad. 

– Jag tänkte på en gång ”nu har han stuckit”, berättar Mia. Han brukade aldrig vara försenad. 

Samma dag som Thor försvann hade Mia fått domstolsbeslutet om att hon skulle få ta Thor med sig och flytta tillbaka till Sverige. Vid det här tillfället bodde de i USA där Mia träffat Thors pappa, en amerikan. 

I köket i lägenheten i Stockholm har Thor just ätit upp sin glass och leker på golvet bland pussel och dinosaurier.

– Thors pappa hade tidigare hotat att ta Thor och att jag aldrig skulle få se honom igen. Men jag var inte på det klara med att han menade allvar. Det är svårt att urskilja om ett hot är verkligt eller inte, säger Mia. 

Men hotet var i allra högsta grad verkligt. Thors pappa blev efterlyst och under två månader fanns inte ett spår av vare sig honom eller Thor. 

– Det var det värsta jag varit med om, säger Mia. Min bebis var försvunnen. Jag trodde aldrig att något sådant skulle kunna hända. Hans pappa var ändå en person som jag levt tillsammans med länge, någon jag trodde att jag kände.

Till slut kom det ett anonymt tips till FBI om att Thor och hans pappa hade setts i Guatemala där de gömde sig ute på landsbygden. Sedan gick allt väldigt snabbt. Mia sattes på ett plan till Guatemala där lokal polis mötte henne på flygplatsen. Thors pappa greps, men mardrömmen var långt ifrån över.

– Det var lördag och den lokala domstolen godkände inte domstolsbeslutet från USA. Istället bestämdes det att Thor skulle sättas på barnhem! Det kändes helt surrealistiskt att han skulle hamna på barnhem i Guatemala, bakom gallergrindar. Jag hade USA:s vicekonsul med mig och jag grät och skrek: ”Gör något! Ni sa att jag bara skulle åka hit och hämta honom”, berättar Mia. 

Under fyra dagar fick Mia inte träffa Thor alls. Hon bodde på hotell och åkte till barnhemmet varje dag, men utan att få se sin lille pojke. Under tiden gick hon från att vara ledsen till att bli förbannad.

– Jag blev som ett lejon, tänkte att jag lämnar inte landet utan min son! Jag kontaktade media och efter någon dag var både Expressen och Aftonbladet på plats. Jag kontaktade även svenska ambassaden och svenska kyrkan som var väldigt hjälpsamma. Alla ville hjälpa till, säger Mia. 

Och till slut fick hon, i väntan på ett domstolsbeslut som skulle komma sex veckor senare, tillfälligt tillbaka vårdnaden. Tillsammans med både svensk och amerikansk ambassadpersonal åkte hon till barnhemmet. För första gången på drygt två månader fick hon hålla sin son.

– Han kände inte igen mig, berättar Mia. Jag försökte vara lugn för hans skull, men jag skakade och tårarna rann. Det var en sådan lättad att få hålla honom och jag tänkte: ”Nu släpper jag honom aldrig igen.”

I samma veva fick Mia ett telefonsamtal: ”Du lämnar inte landet levande.” Från vem vet hon inte.

– Jag fick panik. Jag kände att jag var tvungen att åka därifrån även om jag visste att det var ett brott. 

Med hjälp av lokala svenskar som läst om Mias och Thors öde lyckades mamma och son i hemlighet ta sig till Sverige. Bland annat fick de hjälp av en svensk kvinna som drev ett resebolag i Guatemala. Hon ordnade flygbiljetter och hjälpte dem genom tullen.

– Jag var livrädd, berättar Mia. Om vi hade blivit stoppade och jag hade  förlorat vårdnaden i Guatemala så hade det varit kört. Men jag kände  att jag inte hade något val. Inofficiellt sa alla, både vid svenska och  amerikanska myndigheter, att jag borde lämna landet genast. Men de kunde  ju inte hjälpa mig att bryta lagar. Mia säger att det var media som  räddade Thors liv. 

– Allt som skrevs gjorde att människor engagerade sig. Jag fick ett  enormt stöd och mycket hjälp. Det kommer jag alltid att vara tacksam  för.

Hon berättar också att hon fick hjälp i USA, som man inte får lika lätt i  Sverige. Bland annat från NCMEC, The National Center for Missing and  Exploited Children. 

– Det finns ett hål i Sverige jämfört med i USA. Därför engagerar jag mig nu mycket i Saknade Barns Nätverk, säger Mia. 

Thor lagar mat på sin lilla leksaksspis, vad som kommer att serveras vet  vi inte än. Idag träffar han sin pappa, som flyttat till Sverige,  regelbundet på Mias initiativ. 

– Jag ser det som säkrast för Thor, säger Mia. Så länge hans pappa inte  känner sig åsidosatt tror jag inte att han tar Thor igen. Jag har  försökt förlika mig med att han inte är genomond. Han älskar Thor och  har en bra sida också. 

Men samtidigt säger Mia att hon aldrig kommer att förlåta, och hon kommer aldrig att förstå.

– Jag kommer att vara orolig tills Thor är vuxen. Är han inte på  dagisgården när jag kommer tänker jag direkt: ”Nu är han försvunnen.”  Men det är en stress man får lära sig att hantera. Och vad är  alternativet? Att vara på flykt och alltid vara rädd?

Thor är ännu lyckligt ovetande om vad som hänt. Han pekar på ett dagisfoto och visar mig sin bästa kompis.

– En dag kommer han att behöva svar, säger Mia. Men det är bäst att han får dem från sin pappa. ?

Mias och Thors första, efterlängtade möte på barnhemmet Guatemala.