Idol-Alice hittade sin tvilling i Vietnam: ”De hade letat efter mig”

Genombrottet som finalist i Idol 2008 öppnade många dörrar för Alice Svensson, idag 29. Men hon hade aldrig kunnat föreställa sig att det också skulle innebära att hon fick reda på en djup hemlighet från sin barndom. Att hon är enäggstvilling och att tvillingsystern lever i Vietnam. 

I takt med framgångarna skapade Alice, som då var 16, också stora rubriker i Vietnam. Där var det exotiskt att en flicka med vietnamesiskt ursprung var artist i en talangtävling på svensk tv. Alice började få många brev från Vietnam. Flera hävdade att hon var deras dotter som blivit bortadopterad. 

Men ett av breven stack ut. Det var skrivet av en journalist, som visade sig vara en mellanhand för hennes biologiska mamma.

– Den här journalisten sa att de hade hittat min biologiska mamma. Men jag svarade bara ungefär: ”Vad roligt.” Jag var 16 och kände att jag först måste ta hand om mig själv. För när man är med om en sådan grej som Idol är det svårt att behålla sin identitet, och att då gräva vidare i den var jag inte så intresserad av. 

Det var spännande att stå ansikte mot ­ansikte med någon som var så lik mig

Alice visste sedan tidigare att hon förmodligen hade en tvilling som också blev bortadopterad, men hon trodde att det var en tvillingbror. 

– I Vietnam är pojkar mer värda än flickor, och jag hade fått höra att min bror hade blivit bortadopterad till en familj, som fått välja först. Om det var sant hade jag ingen aning om. 

– Vi är lika när vi pratar och gestikulerar, säger Alice om systern Linn. Foto: Bokförlaget Atlas

Hennes föräldrar hade förklarat under uppväxten att de gärna skulle ha adopterat båda men aldrig fick den möjligheten. Journalistens påstridighet gjorde att Alice och hennes föräldrar valde att kontrollera uppgifterna kring hennes biologiska familj.

– Vi hörde av oss till Adoptions­centrum som kontaktade adoptionsbyrån i Vietnam, och de sa att 53 andra kvinnor hade påstått att jag var deras dotter. 

53 andra kvinnor hade påstått att jag var deras dotter

Mellan 1991 och 1994 var det många flickor som kom till Sverige från Vietnam. Den information de biologiska föräldrarna får är vilket land deras barn bortadopterats till.

– Så när jag dök upp i media i Vietnam tror jag att många ville att jag skulle vara deras barn. 

Men en dag kom dokumentet som gjorde att alla pusselbitar föll på plats.

– Plötsligt kom en födelseattest på mig och en tvillingsyster. Journalisten hade bifogat två bilder och skrev att jag hade ett födelsemärke i form av en triangel på ryggen och jag tänkte att sådant går liksom inte att googla fram. Sedan kom det en bild på min tvilling – och då var det ju uppenbart. 

Alice ler. Nu vet hon också orsaken till att hon blev bortadopterad.

– Mamma var ensamstående och 18 år. Hon försökte behålla oss, men vi blev väldigt sjuka och hon hade inga resurser. Då fick hon tips av en läkare på sjukhuset om att hon kunde sätta upp oss för adoption. Jag var den som var friskast.

Linn och Alice (till höger) med sin biologiska pappa. Foto: Bokförlaget Atlas

Hennes tvillingsyster blev kvar hos mamman.

– När jag kom till Sverige hade jag skabb, scharlakansfeber, lunginflammation, öroninflammation och fick vattkoppor. Vi var två veckor på sjukhuset, berättar Alice.

Historierna som berättats i efterhand går lite isär, men Alice tror sig ha en bild av vad som hände.

– Mamma tog oss och försvann, så pappas familj visste inte var vi var. Sedan lämnade hon även bort Linn, som min tvilling heter, till en familj i området som hade det bättre ställt. Mina farföräldrar började leta efter oss, hittade Linn hos den här familjen och köpte tillbaka henne. De säger att de letade efter mig i 16 år. Det var då de fick reda på att jag var i Sverige. 

När Alice fick se bilderna på sin syster blev det uppenbart att de är enäggstvillingar.

– Familj och vänner tyckte att vi var jättelika, men det är svårt att se någon annan i sig själv. På bilden hade de sminkat upp henne som mig och lagt samma frisyr, säkert för att det skulle var helt tydligt att det var min tvilling. Då kände jag att hon verkligen var en kopia av mig. Men det räckte jättebra för mig att bara veta det. 

Linn med sin och Alices biologiska mamma hemma i Vietnam. Foto: Bokförlaget Atlas

Att träffas var inget som Alice prioriterade och hon uppfattade inte att hennes mamma eller tvilling gjorde det heller. Att ha kontakt via facebook med hjälp av en tolk räckte gott.

Men 2017 fick Alice frågan om att medverka i tv-programmet Spårlöst, och tillsammans med programledaren Agneta Sjödin åkte hon till Vietnam för att söka upp sin biologiska familj. Alice är ambassadör för Plan internationals Flicka och inslaget skulle även vara en del i Faddergalan.

– Premissen var att kunna jämföra hur det ser ut för flickor i Sverige jämfört med min tvilling, som inte fick växa upp här, och hur vi två fått helt olika förutsättningar i livet.

Det starkaste mötet var med min farmor – de hade letat efter mig

Möjligheten att kunna jämföra arv och miljö var det som lockade mest.

– Jag har alltid varit hur bekväm som helst med att min familj är min familj och hittar jag min biologiska mamma är det bara jättekul. Men jag har aldrig kunnat relatera till det här med att jag saknar en del av mig själv. 

Mellan 2008, när det uppdagades att de var enäggstvillingar, och 2017 hade de alltså bara haft kontakt via facebook. Linn hade fått två döttrar under den tiden. Nu skulle systrarna för första gången återförenas – i Vietnam. 

– Första mötet var nog ännu starkare för min tvillingsyster, hon hade gått runt och varit nervös, städat hemma, väntat. Men mötet var väldigt naturligt – även om vi insåg att vi inte alls kände det här tvillingbandet. Det var jättespännande att stå ansikte mot ansikte med en annan människa som var så lik mig. Men varken hon eller jag upplevde något särskilt.

När de möttes blev det tydligt att de haft olika förutsättningar i livet och att deras levnadsförhållanden gjort att de utvecklats olika. 

– Jag är några centimeter längre och har en annan kroppsbyggnad. Hon har inte ätit lika fet mat och inte rört sig på samma sätt, medan jag tränar fyra gånger i veckan. Hon tränar aldrig och har en helt annan muskulatur. Automatiskt tror jag att dragen då blir annorlunda. Sedan är våra värderingar, sättet att föra sig på och allt sånt annorlunda. 

Ändå såg hon likheter i Linns maner.

– Vi är väldigt lika när vi pratar och gestikulerar.

När Alice var i Vietnam fick hon också träffa sin pappa, mamma, farmor och farfar, sina mostrar och halvsyskon.

– Det starkaste mötet var faktiskt med min farmor, för hon var så emotionell. De hade ju letat efter mig, och hon trodde inte att hon skulle få träffa mig innan hon dog. Men en spännande del av detta är att varken jag eller min biologiska mamma grät. Vi tyckte bara att det var jättekul att träffas. 

Av: Susanne Nylén, utdrag ur Tvillingboken (Atlas, 2020)

LÄS OCKSÅ! DNA-test visade: ”Vi var inte bara vänner, vi var systrar!”

Forskaren: ”Det är uppväxten som skapar tvillingbanden”

Stämmer det att enäggstvillingar har ett speciellt band? 

– Det är inte bara enäggstvillingar som har en nära relation, utan även tvåäggstvillingar. Men närheten kan variera stort i olika tvillingrelationer, säger Sirpa Rosen­dahl, tvillingforskare och docent i omvårdnad vid Högskolan Skövde. 

– När jag intervjuade enäggstvillingar som inte vuxit upp tillsammans och träffades först i vuxen ålder berättade några av dem att de inte kände något ”band” eller speciell samhörighet. Inte mer än att det var trevligt att träffas och att det var som att lära känna en ny människa. 

– Detta tycker jag talar för att den nära relation som många tvillingar beskriver kan vara socialt konstruerad. Det vill säga att de har vuxit upp tillsammans och omgivningen ibland har behandlat dem som en person, betonat deras likhet och därmed bidragit till att skapa en tvillingidentitet. 

Kan du ge något exempel?

– Några sa att omgivningen alltid kallade dem för ”tvillingarna” eller ”Lundbergarna”, att de alltid kläddes lika och att de fick en cykel att dela på.

Hur påverkade det tvillingarnas liv? 

– Det ledde till viss identitetsförvirring och osjälvständighet för vissa av dem. Jag minns särskilt en äldre kvinna. När hennes tvillingsyster hade avlidit i hög ålder gick hon till spegeln och frågade sig: ”Är det jag som har dött eller är det hon?” 

– Det kunde också få konsekvenser för äktenskapet. Om bara den ena gifte sig var det inte självklart att tvillingarna frigjorde sig från varandra. Den som var ogift kunde leva kvar i ett beroende till sin tvilling. En gift tvilling berättade att hennes make var så störd av tvilling­systerns närvaro att han bad sin fru att välja mellan sin syster och honom ... Hon valde sin make och sina barn.

Har du stött på några myter?

– En tvilling som vuxit upp på 1950- och 60-talet berättade att hon under hela livet känt sig dum och ointelligent, för hon hade fått höra att enäggstvillingar delar på en hjärna; att hon alltså bara hade en halv! Det finns också kulturella myter. Vissa kulturer ser tvillingar som en stor välsignelse, andra ser dem som något ont och övernaturligt. 

Vad är huvudsyftet med dagens tvillingforskning?

– Den handlar om genetiska och miljömässiga aspekter av människans biologiska utveckling, om arv och miljö. Till exempel om vi ärver sjukdomar eller om de orsakas av miljön? Genom att jämföra enäggstvillingar med tvåäggstvillingar kan man beräkna graden av ärftlighet för vissa sjukdomstillstånd.

Av: Åsa Brolin

Vill du också berätta något? Mejla till: ameliahordig@amelia.se – Döp mejlet till ”det hände mig”