Hur ser nyårsfirandet ut?

Foto: Mats Bäcker

Upptrissade nyårspartyn med dyr mat och främlingar är inget för amelias chefredakör Ann Fredlund. I den sista ledaren för året kan du läsa om hennes ljumma förhållande till högtiden.

”Jag har länge haft ett ljummet förhållande till nyårsafton. Det känns lite som en ”måste”-kväll. Det måste vara glammigt, något extra, dyrt och spektakulärt. Är man någonstans så är det sedan hopplöst att ta sig hem, det finns inga taxibilar. Vid tolvslaget står man kanske på en stor fest och skålar med folk man inte känner. Eller så har man precis avslutat en sjurätters som någon krog passade på att ta skyhögt betalt för. Låter jag tråkig nu? Kanske, men jag tycker sådär om det hela.

Då är jag mycket hellre på Emmas & Anettes (amelias husmorsor) opretentiösa party (sid 84). Av de nyårsaftnar jag minns sticker faktiskt några av de oglammigaste ut mest. En gång var jag bara hemma med min dåvarande pojkvän och dammsög och städade fram till kockan tio. Sedan åt vi gratinerad hummer och drack tre flaskor champagne! Förra året var också en nyårsafton som hamnar rätt högt på oglammig-toppen. Då hade vi precis flyttat och jag var trist nog att inte orka gå på en nyårsmiddag. Istället stannade jag och min sambo hemma i slipdamm och flyttkartongkaos och lagade en god middag och såg på tv. 2007 kvalar in på listan över mindre lyckade. Vi hade storstilat avslutat en sjurättersmiddag på krogen när jag hastigt blev oerhört illamående efter middagen (nej, inte för mycket alkohol). Tio i tolv fick jag rusa in på toaletten där allt kom upp, kvart över tolv gick jag och la mig med kläderna på och så var den nyårsaftonen över.

I år blir det nyårsafton i Åre. Jag såg Emmas & Anettes dubbelmarinerade fläskfilé, en favorit jag ska laga. 

Och har sedan julens och nyårets fester tyngt mig eller dig (eller din plånbok) testa då vår soppdiet (sid 108). 

Detta nummer är det sista för året. Tack för alla fantastiska mejl och kontakter. För vissa av er har det varit ett fantastiskt år, för andra ett prövningarnas. För de allra flesta av oss bara ett i raden av många år. Ett lagomår. Men det är ju också något att vara lycklig över, egentligen. Skål för det, alla lagomlyckliga kvinnor därute!"

/Ann Fredlund, chefredaktör amelia

Mejla Ann!

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Gör som över 200 000 kvinnor – läs amelia! Se erbjudande!