Hur gör man för att "bara va"?

Livet med barn är ett liv 150 kilometer i timmen när det är trettio grader och rutorna inte kan vevas ner. Jag älskar det och jag har valt det. Men ett bra mammaliv bygger på att då och då få känna lättja. Att barnen sitter i källaren när vi har parmiddag och nöjer sig med Icas mikropopcorn och blandsaft, det är egentligen det enda jag begär. Ibland är livet harmoniskt och blandsaft i källaren och man minns inte vad man gapade om nyss och glömmer varför barn är jobbiga. Detta händer nästan alltid när de sover. Hos kompisar. Och ibland är livet så intensivt att man har ett stresspåslag motsvarande väpnat rån mot tinningen.

Man önskar sig aldrig ut ur livet med barn men man kan önska sig ... äldre. Jag kan komma på mig själv med att kasta lystna blickar mot par i femtioårsåldern

som sitter på uteserveringar eller caféer. Så tillfreds de verkar vara.

Kan det möjligtvis bero på att de inte hela tiden måste se till så att avkomman inte ramlar ner i brunnar/brinner upp/blir överkörda av ett veteranfordon/slickar på utspillt knark? I juni åkte vi söderut. Till en stuga. Nära pooler, nära havet. Underbart, det sa alla. Alla som inte skulle bo i en liten stuga med tre barn, 

 de sa så.

Det finns ju målbilder av det här. Stuglivet.Det enkla, det kravlösa.Man ska åka till en enkel stuga och så ska man bara vara.

HUR GÖR MAN? Hur gör man för att ”bara vara”?

Om Joachim och jag sitter i ett somrigt hörn och bara äääär, fixar då mat, tjat, disk, handtvättning och konfliktlösning sig självt? Ni vet hur man alltid pratar om att veckorna går så fort?

Man säger: ”HERREGUD, är det fredag igen?

Det är inte klokt vad fort veckorna går!”

Åk till en stuga. I en enkel stuga med bara det nödvändigaste står tiden still. I stugan kan du höra pattsvetten bryta ut. 

Du tänker att det ska vara ni och barnen och inga krav men kraven ligger som en våt filt över stuglandet. Vi tog en promenad i gästhamnen. I aktern på en stor (dyr) båt satt en kvinna i sextioårsåldern. Hon satt djupt försjunken i ett magasin, på mjuka kuddar satt hon och framför sig på bordet hade hon ett stort glas rött vin. Hon bara satt där och hade inte ett care in the world och med care in the world menar jag att ingen ropade att någon hade målat med lila tusch på dennes pet shop.

Jag tvingades kväva impulsen att borda båten, kasta tanten överbord och skrika PAX! Men jag bidar min tid och jag sparar bilden av kvinnan i båten som en målbild.

Malin Wollin