När ska ungen sparkas ur boet?
Hur mycket kan man hjälpa sina barn utan att stjälpa dem? Inne i Damrummet diskuteras vuxna barn som inte flyttar hemifrån.
Lata, utnyttjande livsnjutare. Är det så du ser på dina barn som inte flyttar hemifrån? Eller drar de sitt strå till stacken?
Flera av besökarna i Damrummet är bekymrade över vuxna barn som fortfarande bor kvar hemma. Är det dessutom ett bonusbarn kan det vara svårt att sätta gränser.
Signaturen ”Slöfockarnas vilohem de e här det” vill att hennes sambo ska sätta högre krav på sin dotter;
”Hon kräver att jag som bonus mamma + hennes pappa ska försörja dom när dom kommer och ska ha semester, vilket dom verkligen har, dom gör inte ett skit.”
Men signaturen ”Kämpa på” hävdar att det fortfarande är föräldrarnas ansvar att hjälpa till att få ett arbete;
”Du får pusha på henne, att hon går till Arbetsförmedlingen, följ upp och fråga varje dag om hon har varit där, hon får sucka så mycket hon vill men du frågar för det är ditt ansvar (fortfarande) att få henne på jobb och ta ansvar för sig själv.”
Vad tycker du är rimliga krav på en ung vuxen? Gå in i tråden och diskutera!
